SPRÅKPOLISEN ÄR I FARTEN

För mig har språket alltid varit intressant, spännande och utmanande. Och det är ett ämne som ständigt är aktuellt. Språket är med oss jämt.

Jag försöker själv att skriva så korrekt och vårdat som möjligt, men ibland blir det naturligtvis fel ändå. Det är ofrånkomligt.

I skolan älskade jag att skriva uppsatser. Medan kompisarna stressat bet på sina pennor och försökte hitta orden så rann min berättelse snabbt ut på papperet.

Svenskalektionerna var bara så roliga!

(Däremot ... gymnastiktimmarna! Fy bubblan!!!)

Jag har skrivit flera inlägg om slarvet med vårt modersmål. Värst är det att yrkesfolket (journalister, reportrar, programledare, m.fl.) inte vet — eller, ännu värre, inte bryr sig om — att vårda språket.

Många av dem anammar snabbt tokiga nymodigheter och rena felaktigheter.

Alla har vi ju lagt märke till att det smyger in mer och mer engelska i svenskan. Överallt ersätts många av våra fina svenska ord med engelska. Och detta att sin, sitt och sina ofta ersätts med hans, hennes, deras kan antagligen också skyllas på engelskan.

(Klickbara bilder, som vanligt.)

Sitt hus!

Sina uppgifter!

Sedan har vi alla konstiga särskrivningar. Kanske inte alltid engelskans fel men jag misstänker att det nog även där finns en påverkan. Särskrivningar kan förekomma i vilka ordsammansättningar som helst. Jag har sett yrkes skadad, butiks ägare, skym undan, säsongs skiften, afton klänning. Och väldigt vanligt är att man särskriver allt som har med det förstärkande ordet jätte att göra. Det är jätte söt, jätte bra, jätte stor, jätte gullig, jätte liten (?), o.s.v. När man delar på ord som egentligen ska sitta ihop förlorar texten flytet och blir hackig.

Och därmed även läsningen.

Nyligen såg jag ett bra tips:

Om två ord sägs som ett, skriv ihop dem.

Sedan har vi detta trams med ordet själv i betydelsen ensam. Det kan bli riktigt skrattretande emellanåt vilket nog inte var meningen.

I vissa områden behöver man alltså inte vara själv, man kan skicka dit någon annan! Toppen!

Vidare tror jag att jag har hittat ännu en (engelsk?) trend i svenska språket:
Stor bokstav (versal) där svenskan alltid använder liten bokstav (gemen).

Plötsligt skrivs årstider (t.ex. sommar och vinter), högtider (jul, nyår, påsk, o.s.v.) och även veckodagar och månader ofta med stor bokstav i löpande text.

Det blir också allt vanligare att ord som har anknytning till länder och världsdelar, t.ex. amerikan, amerikansk, engelsman, engelsk, svensk, svenska, europé, europeisk skrivs med versal.

I svenskan strösslar vi inte ut versalerna lika frikostigt som de gör i engelskan. Men naturligtvis använder vi dem i egennamn, Anna, Bertil, Cecilia och Australien, Belgien, Colombia. Och alltid som första bokstav i en mening. Utom när den börjar med von, af, de eller van.
Om nu inte namnbäraren själv skriver sitt namn
Von Anka, Af Trubbad, De Valvera eller Van Talare, förstås.

Och, hihi, inled helst inte meningar med ordet pH-värde.
(Förresten i tyska språket "versal-slösar" man också; alla substantiv skrivs med stor bokstav.)

Som vanligt så vimlar det av både regler och undantag. Ta t.ex. blommors artnamn som skrivs med liten bokstav (azalea, blåklint, clematis) men ... växtens släktnamn skrivs med stor (Anemone nemorosa = vitsippa, Tussilago farfara = hästhov).

Ojojoj, det är mycket att tänka på och det är omöjligt att hålla reda på allt. Språket lever och förändras men det behöver inte förflackas, förfulas.

Klippen är från min morgontidning. Som varje dag verkar ha problem med svenska språket.
De flesta av journalisterna där borde ha beordrats kvarsittning på grundskolans/gymnasiets/journalistutbildningens svensktimmar.

Varje dag hittar jag något märkligt och ändå läser jag ju inte allt.

Sportsidorna (halva tidningen!) läser jag — inte alls!

Avslutar dagens språkpolisinlägg med följande klipp.

Jag trodde det hette "slita ont" eller "fara illa".

Och "fullbordat faktum".

Usch, vårt svenska språk far illa.

Och snälla, låt oss vänligt men bestämt ryta till åt alla som säger minutrar och sekundrar!
Jag slutar med uppmaningen:
"Ta nu väl vara på höstdagrarnas alla soliga timmrar."