I slutet av 1930-talet och några år in på 1940-talet hade mina föräldrar en båt som hette Fly [flaj]. Vilket år den kom till vår familj vet jag faktiskt inte helt säkert, men det var långt innan jag ens var påtänkt. Och så småningom blev den ersatt av en bil.
Lådorna i min ärvda chiffonjé innehåller en del sparade gamla minnen, brev, papper och annat intressant. Häromdagen kom jag att börja bläddra i min pappas lilla loggbok från år 1939. Det kanske t.o.m. var det första året med Fly.
En liten oansenlig anteckningsbok (14 x 8 cm) med svarta pärmar. Den hade kostat 45 öre, priset står skrivet med blyerts högst upp på pärmens insida, - 45.
Det var inte många rader pappa hade skrivit i den lilla anteckningsboken, allt som allt blev det fyra små sidor. Då var han, sedan en knapp månad tillbaka, nybliven tvåbarnspappa och hade förstås mycket annat omkring sig.
Vad tänkte han när han skrev den sista daterade raden? Den som fick mig att rysa.
Jag ryser fortfarande varje gång jag läser den.
Första september 1939.
Detta datum som för evigt skulle förändra en hel värld.
(Klicka bilderna för större text.)
(Från SVT:s hemsida.)
Pappas handstil. Historiens vingslag.
Så nära de kommer.
Och historien fortsätter ...
Jag håller med dig att man får en väldigt otäck känsla när man läser vad din pappa skrivit. Så lyckligt lottade vi ändå är här idag. Men tyvärr så gäller det inte alla som vi ofta ser och läser om. Svårt egentligen och sätta sig in i vilket helvete det är för de här drabbade människorna...både vuxna och barn. Hoppas du får en trevlig helg.
SvaraRaderaKrig är verkligen helvetet på jorden. Jag blir alldeles tom inombords när jag ser bilder från krigszonerna i världen. Alla inblandade är förlorare. I krig finns aldrig några vinnare. Det är märkligt att inga ledare fattat det än trots världshistoriens alla krig och stridigheter.
RaderaJag har funderat mycket på vad pappa tänkte när kriget var ett faktum, även om det inte var just här. Krigsåren blev jobbiga också i Sverige, inte minst genom all oro och otrygghet de förde med sig. Ingen visste ju hur hemskheterna skulle sluta.
Önskar dig också en fin helg.
Man känner historiens otäcka vingslag i de två orden i din pappas loggbok. Önskar bara att han fortsatt sitt skrivande, men förmodligen blev det inte så många båtturer under krigsåren för familjen. Brist på bensin och brist på det mesta. Din ärvda loggbok är en liten guldgruva.
SvaraRaderaJa, båtturerna blev nog få efter krigets utbrott. Att puttra omkring i en båt var varken viktigt eller möjligt längre. Jag önskar verkligen att pappa (och mamma!) skrivit om krigsåren, i en vanlig dagbok. Tala om intressant läsning!
Radera