torsdag 29 september 2016

SPRÅKPOLISEN ÄR I FARTEN

För mig har språket alltid varit intressant, spännande och utmanande. Och det är ett ämne som ständigt är aktuellt. Språket är med oss jämt.
Jag försöker själv att skriva så korrekt och vårdat som möjligt, men ibland blir det naturligtvis fel ändå. Det är ofrånkomligt.

I skolan älskade jag att skriva uppsatser. Medan kompisarna stressat bet på sina pennor och försökte hitta orden så rann min berättelse snabbt ut på papperet.
Svenskalektionerna var bara så roliga!
(Däremot ... gymnastiktimmarna! Fy bubblan!!!)

Jag har skrivit flera inlägg om slarvet med vårt modersmål. Värst är det att yrkesfolket (journalister, reportrar, programledare, m.fl.) inte vet — eller, ännu värre, inte bryr sig om — att vårda språket.
Många av dem anammar snabbt tokiga nymodigheter och rena felaktigheter.
Alla har vi ju lagt märke till att det smyger in mer och mer engelska i svenskan. Överallt ersätts många av våra fina svenska ord med engelska. Och detta att sin, sitt och sina ofta ersätts med hans, hennes, deras kan antagligen också skyllas på engelskan.
(Klickbara bilder, som vanligt.)
Sitt hus!
Sina uppgifter!

Sedan har vi alla konstiga särskrivningar. Kanske inte alltid engelskans fel men jag misstänker att det nog även där finns en påverkan. Särskrivningar kan förekomma i vilka ordsammansättningar som helst. Jag har sett yrkes skadad, butiks ägare, skym undan, säsongs skiften, afton klänningOch väldigt vanligt är att man särskriver allt som har med det förstärkande ordet jätte att göra. Det är jätte söt, jätte bra, jätte stor, jätte gullig, jätte liten (?), o.s.v. När man delar på ord som egentligen ska sitta ihop förlorar texten flytet och blir hackig.
Och därmed även läsningen.

Nyligen såg jag ett bra tips:
Om två ord sägs som ett, skriv ihop dem.

Sedan har vi detta trams med ordet själv i betydelsen ensam. Det kan bli riktigt skrattretande emellanåt vilket nog inte var meningen.
I vissa områden behöver man alltså inte vara själv, man kan skicka dit någon annan! Toppen!

Vidare tror jag att jag har hittat ännu en (engelsk?) trend i svenska språket:
Stor bokstav (versal) där svenskan alltid använder liten bokstav (gemen).
Plötsligt skrivs årstider (t.ex. sommar och vinter), högtider (jul, nyår, påsk, o.s.v.) och även veckodagar och månader ofta med stor bokstav i löpande text.
Det blir också allt vanligare att ord som har anknytning till länder och världsdelar, t.ex. amerikan, amerikansk, engelsman, engelsk, svensk, svenska, europé, europeisk skrivs med versal.

I svenskan strösslar vi inte ut versalerna lika frikostigt som de gör i engelskan. Men naturligtvis använder vi dem i egennamn, Anna, Bertil, Cecilia och Australien, Belgien, Colombia. Och alltid som första bokstav i en mening. Utom när den börjar med von, af, de eller van.
Om nu inte namnbäraren själv skriver sitt namn
Von Anka, Af Trubbad, De Valvera eller Van Talare, förstås.

Och, hihi, inled helst inte meningar med ordet pH-värde.
(Förresten i tyska språket "versal-slösar" man också; alla substantiv skrivs med stor bokstav.)

Som vanligt så vimlar det av både regler och undantag. Ta t.ex. blommors artnamn som skrivs med liten bokstav (azalea, blåklint, clematis) men ... växtens släktnamn skrivs med stor (Anemone nemorosa = vitsippa, Tussilago farfara = hästhov).

Ojojoj, det är mycket att tänka på och det är omöjligt att hålla reda på allt. Språket lever och förändras men det behöver inte förflackas, förfulas.

Klippen är från min morgontidning. Som varje dag verkar ha problem med svenska språket.
De flesta av journalisterna där borde ha beordrats kvarsittning på grundskolans/gymnasiets/journalistutbildningens svensktimmar.
Varje dag hittar jag något märkligt och ändå läser jag ju inte allt.
Sportsidorna (halva tidningen!) läser jag — inte alls!

Avslutar dagens språkpolisinlägg med följande klipp.
Jag trodde det hette "slita ont" eller "fara illa".
Och "fullbordat faktum".
Usch, vårt svenska språk far illa.
Och snälla, låt oss vänligt men bestämt ryta till åt alla som säger minutrar och sekundrar!
Jag slutar med uppmaningen:
"Ta nu väl vara på höstdagrarnas alla soliga timmrar."

10 kommentarer:

  1. Haha! Vilket härligt inlägg! Jag har också skrivit en hel del om särskilt alla engelska ord vi använder. Svenska språket kommer troligtvis att dö ut om ingen tar tag i eländet snart. Vi har redan tillräckligt med låneord, men de är åtminstone försvenskade många av dem. När man tar ett utländskt ord rakt av med stavning och uttal, tycker jag nåt är fel. Alla vet inte hur ordet uttalas från början så det låter så konstigt. Visst måste språket förnyas....men med måtta och eftertanke. Ha det bra. Om några minutrar ska jag åka iväg och shoppa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag vet att jag är en ettrig språkpolis som tjatar om svenskans "förfall", men jag önskar verkligen att åtminstone de s.k. proffsen i media skärpte sig.
      Att jag gör bort mig är en sak men när yrkesmän och -kvinnor slarvar då blir jag putt.
      Blev det många timmrars shopping? Var det kanske SALE någonstans? ;)

      Radera
  2. Tycker som du att man kan kräva god svenska av journalister och andra som har skrivandet som yrke. Särskrivningar är vanliga numera och i dagens tidning erbjöd en lunchrestaurang kyckling klubba med ris.

    Däremot tycker jag att "Svensson" ska skriva, kommentera och blogga även om hans/hennes svenska har sina brister. Han/hon kan ha mycket att berätta även om grammatiken felar. Se, bara på mig, ha-ha!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm ... det jag hade skrivit här försvann bara plötsligt. Nu gör jag ett nytt försök:
      Det kanske skulle stå "Kyckling klubbad med ris"? ;)
      Du har helt rätt, man måste kunna kräva bättre språkhantering av proffsen än en vanlig Svensson. En journalist som skriver dålig svenska är som en snickare som inte vet hur man hanterar hammare och spik.

      Radera
  3. Jag har min egen käpphäst - tafsade på. Exempel ur GP - "Men fotostunden urartade och istället blev tjejerna tafsade på”.
    Är det bara jag som har problem?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, käpphästarna galopperar vilt och vida omkring.

      Radera
  4. Ett verkligt roligt ämne att diskutera. Jag är också
    språkpolis ibland. Trots att jag bott i USA sen 1951,
    skriver jag mycket på svenska. Jag gillade också uppsats-
    skrivning.
    Har noterat, att order "vart" har ersatt "var" för många.
    "Vart är du?", t.ex.

    Vad beträffar särkrivning - det är ju det vanligaste här,
    och ibland vet jag inte vad som är korrekt på svenska, så
    jag sätter dit ett bindestreck. 1/2 % korrekt kanske. :)

    Du kan tänka dej att språket har ändrats och fått massvis
    med ny ord, sen jag bodde i Sverige, men genom bloggar jag
    läser, försöker jag hålla mej med.

    Ruth i Virginia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland önskar jag att det fanns fler språkpoliser! Speciellt när jag hör och läser många proffs märkliga svenska.
      Även jag har tänkt på hur man använder ordet "vart" som ju har med riktning att göra. Och "var" med befintlighet. Mina öron och ögon reagerar också när människor säger/skriver "jag vart glad" istället för "jag blev glad". För mig känns det lite konstigt.

      Jag tycker du gör helt rätt som använder bindestreck. Tror jag läst någonstans att om man är osäker på om ord ska särskrivas eller inte så använd bindestreck. Då ser man ju att orden ändå hör ihop. Mycket bättre än att särskriva dem. Och så gillar jag tipset jag skrev här ovan: Om två ord sägs som ett, skriv ihop dem.
      Trots alla dessa år du bott i USA är din svenska fantastisk! Attagirl! ;)

      Radera
  5. Jag kunde inte skrivit det bättre själv! Ibland känner jag att jag inte orkar språkpolisa längre, utan bara vill gå undan och låta den här hetsiga, slarviga världen ha sin gång. Men så är jag där igen. Och orkar. Skön oktoberhelg Annica!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr verkar inte vårt språkpolisande "gå hem" hos missbrukarna. Men vi måste bara kämpa vidare. Varje dag får vi ju bevis på att vi behövs!
      Utomhus har helgen varit mulen - men bara där. :) Ha det gott!

      Radera