MÅLLÖST

2016-10-13

Svenska Akademiens Sara Danius tillkännager att årets Nobelpris i litteratur tilldelas Bob Dylan.

(Bob Dylan 2010 - bild från Wikipedia)

Nog är det ganska märkligt att

en Nobelpristagare i just l-i-t-t-e-r-a-t-u-r blir mållös (speechless).

Och så länge.

Tack och lov har inte Dylan något att göra med Sveriges återgång till normaltid igen.

HURRA!

Ingen vet hur länge vi då fått vänta.

TIFFANY, ÄNTLIGEN!

Igår var det rena julafton hos mig. Jag hade två paket att hämta på posten (d.v.s. Konsum).

Paket 1: Otympligt men väldigt spännande och efterlängtat.

Paket 2: Lite mindre spännande men trevligt ändå.

Paket 1.

Innehåll: Två lampor i Tiffanystil.

I många år har jag kastat längtansfulla blickar på vackra Tiffanylampor.
Konstant ha-begär!

Men jag har aldrig kommit till skott och köpt någon. Lampbutiken i min stad har bara haft några fönsterlampor så utbudet har varit lite skralt.

Men nu finns Internet. Och där är utbudet allt annat än skralt.

Där är utbudet enormt!

Att beställa ömtåliga varor i glas på nätet kändes lite riskfyllt men friskt vågat, hälften vunnet.
Och detta gick som på räls.
Bra köpevillkor, väl förpackat och snabbt och fraktfritt levererat.
(Och tala om tur, just då gav företaget även en rabatt på 8% på köpesumman!)

I flera månader har jag velat hit och dit om vilken lampa det skulle bli. Den fick inte vara för hög och inte heller ta för mycket plats på bredden eftersom den skulle stå på min chiffonjé med begränsat utrymme på klaffen.

Jag hittade en lampmodell som jag blev kär i (i blå toner) men den var tyvärr alldeles för hög och med alltför skrymmande diametermått. Så den kunde det inte bli.

Det blev istället två mindre.

(Klickbara bilder.) 

Den ena, "Dalia", står nu och mys-lyser så fint i min hall.

Närbild från nätet.

Och den andra, "Oak", med sina vackra höstfärger, pryder min chiffonjé.
Färgmässigt var "Dalia" bättre där, men inte storleksmässigt.
Det kan bli omflyttningar av prylar ...

Också närbild från nätet.

Äntligen, efter alla dessa år av "trånad" har jag nu t.o.m. två Tiffanylampor!
Välkomna hem!

Vaddå? Vad det var i det andra paketet?

Tre intressanta böcker. Men om dem kan vi kanske prata en annan gång.

God torsdag!

NEEEJ!

VECKANS PÅSE NÖTTER - SNURRIGT

Dags för en stor påse nötter till min yrsel som med full kraft slog till igår. Hela fredagen låg jag utslagen i ett mörkt och tyst rum. Mitt på dagen kämpade jag mig upp och vinglade iväg in i köket för att få i mig lite mat men sedan var det bara att snabbt inta horisontalläge igen.
Några längre promenader mellan rummen var inte att tänka på om jag skulle undvika att dratta omkull på golvet.

Gissa om jag var lycklig när snurret framåt kvällen hade lugnat ner sig så pass att jag försiktigt kunde titta på Doobidoo och Skavlan.
Men efter två timmars TV-tittande var det väldigt skönt med sängen igen.

Ett svarvspån som hänger i hemmets ena dörröppning. Tycker det är dekorativt.

Man känner sig verkligen bedrövlig när hela omgivningen snurrar och man får ha riktpunkter i rummet för att ta sig fram. Det gör tillvaron otrygg — men spännande.

Idag tar jag det lugnt, yrseln är inte alldeles borta.
Jag är lite "dagen efter"; småmosig, trött, gnällig och arbetsskygg.

Så ... med andra ord är allt ungefär som vanligt.

Hoppas ni har en skön helg. Utan snurr!

DET STRAMAR ÅT

Trenden är tydlig: Nu ska herrkavajerna vara så små och trånga som möjligt.

Vad har hänt?

Överallt vimlar det av män med kavajer som verkar ha krympt. Speciellt ser man dem i TV.

Har de plockat fram kostymen de använde vid konfirmationen?

Eller har herrbutikernas leverantörer råkat ut för en skriande brist på tyg?

Kavajerna är för korta, ofta även ärmarna. Det bildas veck och rynkor överallt och det stramar både i midjehöjd och annorstädes. 

(Bilder från nätet.)

         Rynkor här och där.                     Sprunden i sidorna glipar.

Men i alla fall inte för kort.

 För kort! För trångt!
Kavajer ska inte vara alltför figurnära.

Nej, inte så här! En kavaj bör gå ner över stussen.

Prins Henrik av Danmark har definitivt för trång kavaj.

Drottning Margrethe drar ner hatten för att slippa se.

(Bild från Svensk Damtidning.)

Jag är tämligen okunnig om både herr- och dammode.

Dessutom är jag antagligen väldigt gammaldags.

Men jag vet vad jag tycker är snyggt.

Så här ska det se ut. Välskräddat och propert.

Trevlig fredag! I vilka kläder som helst.

SVART VATTEN

Varje dag är jag tacksam för att jag bara behöver vrida på en kran för att det ska porla ut

rent, friskt vatten.

I vår orättvisa värld är det inte alla förunnat. Rent, hälsosamt vatten är en lyx och en lycka.

Igår på förmiddagen skulle man byta ut ett vattenrör någonstans i vår bostadsrättsförening. Från klockan 09:00 och några timmar framåt skulle vi vara utan varmvatten. Det blev att värma på spisen om man ville få undan lunchdisken.

Tack och lov rann kallvattnet som vanligt friskt och gott från våra kranar.

Vid 14-tiden var varmvattnet tillbaka.

Men ... vad nu?
SVART vatten???
Har sotaren varit inblandad i rörbytet?

Här rinner det för fullt i badrummets tvättfat.

Jodå, man hade varnat för att vattnet kunde vara missfärgat från början. Först var det lite röd-brunrostigt en stund. Som det oftast är när det varit avstängt. Och som vanligt var det ett väldigt puffande, smällande och skvättande innan luften i rören var borta.
Men svart geggamoja?

 Som svart bläck.
Nog för att svart är min favoritfärg — jag älskar svart! —  men definitivt inte som färg på vattnet som kommer från mina kranar. Där går gränsen.

VAD ÄR DET I VÅRA RÖR?

Det tog säkert 25 minuter innan det började övergå från svart till grått.

Här gjordes stambyte för några år sedan. Så vattenledningarna är ju inte särskilt gamla.

Den här svarta "sörjan" måste ha berott på något speciellt.

(Undrar hur packningarna mår.)

Jag har faktisk hört/läst att om vi visste hur våra vattenledningar ser ut på insidan så skulle vi nog inte vilja dricka vattnet överhuvudtaget. Nu klunkar man ju aldrig i sig varmvatten direkt från kranen och tur är väl det.

Men rören som kallvattnet rinner genom är kanske inte så snygga de heller.

Hur som helst, efter si-så-där 35 minuters intensivt spolande på fyra olika ställen bara i mitt hem så började vattnet att se normalt ut igen.

Igår rann det bort extra många kubikmeter av detta värdefulla och livsviktiga.

Men den här gången var det absolut nödvändigt.

TVÅ ORD SOM FÅR MIG ATT RYSA

I slutet av 1930-talet och några år in på 1940-talet hade mina föräldrar en båt som hette Fly [flaj]. Vilket år den kom till vår familj vet jag faktiskt inte helt säkert, men det var långt innan jag ens var påtänkt. Och så småningom blev den ersatt av en bil.

Lådorna i min ärvda chiffonjé innehåller en del sparade gamla minnen, brev, papper och annat intressant. Häromdagen kom jag att börja bläddra i min pappas lilla loggbok från år 1939. Det kanske t.o.m. var det första året med Fly.

En liten oansenlig anteckningsbok (14 x 8 cm) med svarta pärmar. Den hade kostat 45 öre, priset står skrivet med blyerts högst upp på pärmens insida, - 45.

Det var inte många rader pappa hade skrivit i den lilla anteckningsboken, allt som allt blev det fyra små sidor. Då var han, sedan en knapp månad tillbaka, nybliven tvåbarnspappa och hade förstås mycket annat omkring sig.

Vad tänkte han när han skrev den sista daterade raden? Den som fick mig att rysa.

Jag ryser fortfarande varje gång jag läser den.

Första september 1939.

Detta datum som för evigt skulle förändra en hel värld.

(Klicka bilderna för större text.)

 

 

(Från SVT:s hemsida.)

Pappas handstil. Historiens vingslag.

Så nära de kommer.

Och historien fortsätter ...