Det är några timmar kvar av detta gamla år som kallas 2017.
Snart ligger det nya 2018 framför oss, alldeles orört, fräscht, spännande. Men också skrämmande.
Nog undrar man vad det ska föra med sig.
Jag har aldrig tyckt om nyårsaftnar. Vilket jag även tidigare har skrivit om här på bloggen.
Nyårsafton är ju på många sätt en helt vanlig dag ... men ändå inte.
För mig har den alltid inneburit rannsakan och eftertanke. Djupsinniga funderingar.
Jag tänker både bakåt och framåt.
Vad som hänt under det gamla, trötta året och vad som kommer att hända under det nya, pigga.
Funderingarna rör sig naturligtvis mycket kring min egen lilla värld men också om den stora.
Den senare kan man inte göra så mycket åt men trots det så lämnar den spår i oss och våra liv.
För min egen del fladdrar tankarna mycket kring tilltagande ålder, mer krasslighet och mindre ork.
Det har varit en jobbig höst med än det ena, än det andra vad gäller hälsan.
Ibland kan man nästan bli lite "nojig" när man börjar grubbla över mer existentiella ämnen.
Och är det inte typiskt att just de sakerna dyker upp i hjärnkontoret när man lägger sig för att sova?
Jag vet att jag inte är ensam om att uppleva detta fenomen. Det är många som vittnar om samma sak.
Sedan har vi då den stora världen som tyvärr verkar galnare än någonsin. Och detta faktum gör ju inte precis att man sprudlande glad kvittrar omkring på dagarna och sedan lugn och avslappnad kryper ner mellan lakanen på kvällen för att invänta John Blund.
Visst känns det som väldigt mycket är ovanligt osäkert och oroligt just nu?
Visst känns det som väldigt mycket är ovanligt osäkert och oroligt just nu?
Inte är det väl bara jag som målar f-n på väggen?
Säkerhetsläget i världen är skakigare än på flera årtionden. I många länder gör krig och terror att människor måste fly för sina liv. Och miljöproblemen blir allt allvarligare för varje dag.
Det verkar som om allting på något sätt är i upplösning. Att allt är på väg utför.
Men så här har antagligen människor, till och från, känt och tänkt i alla tider.
Ingenting på vår jord är ju för evigt, allt är föränderligt.
Egentligen är det knappast något här i världen som vi människor har full kontroll över.
Inte ens den mäktigaste diktator, president eller kung har total makt.
Och tur är ju det. De där gubbarna (!?) kan ställa till med tillräckligt mycket elände ändå.
Ja, detta blev ju inte ett så särdeles glatt och positivt nyårsinlägg.
Men det speglar ganska bra min sinnesstämning varje nyårsafton.
I morgon kommer jag att vara en sprudlande och bekymmerslös tant igen. Haha!
När jag skulle "skriva" GOTT NYTT ÅR i min ljuslåda så fanns det inte tillräckligt många T:n.
Det var bara tre stycken i bokstavsförrådet och det räcker ju inte till både "gott" och "nytt".
Det var bara tre stycken i bokstavsförrådet och det räcker ju inte till både "gott" och "nytt".
Alltså fick det bli ett "fridfullt" nytt år i stället och det ordet kanske bättre säger vad nästa år bör vara.
Dessutom glömde jag att tända det röda ljuset till höger men med några olika ljuslågor, lite hjälp av PhotoScape och en smula knåp så fick jag till ett fladdrande ljus. Och jag gillar ju att datorpyssla så jag led inte alls av det pysslet. Tvärtom, jag hade riktigt roligt.
Och det kan minsann behövas en dag som denna.
Förresten kan jag berätta att det lilla julpyntet, den röda "klockan på kvist" till vänster, är från mitt föräldrahem. Min pappa hängde alltid upp den i någon av husets dörröppningar.
Här snackar vi nostalgi!
Förresten kan jag berätta att det lilla julpyntet, den röda "klockan på kvist" till vänster, är från mitt föräldrahem. Min pappa hängde alltid upp den i någon av husets dörröppningar.
Här snackar vi nostalgi!
Nu önskar jag alla ett trevligt slut på 2017!
Och, som vi numera plägar uttrycka oss på "nysvenska", ett riktigt ...
