torsdag 1 mars 2018

SMÄRTSAMT INLÄGG

Ajjj! Det gör ont!
Nu blir det ett krassligt inlägg igen.
Jag tänker nämligen gnälla av mig. Igen.

Min kropps vänstra sida mår inte bra och protesterar vilt sedan en tid tillbaka.
Jag har länge känt av ryggen och i november var jag på en röntgenundersökning av vänster höft eftersom smärtorna höll sig mest i det området. Men ... röntgen visade artros i höger höft!
Det var oväntat — jag har ju inte alls ont på höger sida.
Så det kan knappast vara att jag har snedbelastat.
Om jag står mer än 5-10 minuter så låser det sig på vänstersidan och jag måste hålla i mig för att ändra ställning. Men tack och lov har jag inte ont när jag sitter eller ligger.
Så snart jag sätter mig minskar smärtan betydligt.
Men jag kan ju inte sitta eller ligga hur länge och hur mycket som helst.
För ett par månader sedan började jag, vid belastning, ha ont på insidan av vänster knä. Knät har känts ostadigt, som att det nästan skulle kunna vika sig. Men precis som med ryggproblemet så har jag inte haft ont när jag sitter eller ligger.
Men så ... natten till söndag skulle jag stiga upp för ett toalettbesök men jag fick kämpa för att ta mig ur sängen. Vänster knä gick inte att böja utan att jag kved av smärta. Det gjorde så ont. 
Fortfarande vet jag inte hur jag egentligen klarade av att ta mig upp. Men jag minns att jag tänkte att hur ont det än gör så kommer jag ju inte att dö av smärtan. Så det var bara att bita ihop.
Och upp kom jag till slut.

Det blev en smärtsam söndag. Och även tröttsam. Smärta gör kroppen trött.
Knät är lite bättre men protesterar när jag ska böja det, sätta mig, resa mig.
Idag bränner och svider det. Och jag litar inte på det.
Den här veckan har jag än inte vågat gå för att hämta posten tre trappor ner.
 Ryggen verkar dock bara bli sämre.
Jag blir nog tvungen att ta kontakt med en sjukgymnast för att få hjälp.
Och förhoppningsvis få veta vad det är i rygg och knä som gör så ont.

På 1970-talet hade jag stora besvär med ischias och läkaren sa att jag hade typiska diskbråckssmärtor. Jag gick hos sjukgymnast flera gånger i veckan där man testade olika behandlingar, kortvåg, värme, TNS, sträckning, akupunktur. Och så vidare. Jag provade allt.
Värme passade inte alls, jag blev så dålig att jag måste krypa på alla fyra för att ens ta mig till badrummet. Benet fungerade inte vilket är vanligt när ischiasnerven är påverkad.
Jag var verkligen handikappad.
Men ... då provade man med kyla och det gick betydligt bättre.
Tänk att isklampar inlindade i handdukar kunde vara så skönt!
Så småningom lugnade ryggontet ner sig och var så gott som borta i många år.
Tills nu.
Skillnaden är bara att nu strålar inte smärtan ner i benet.
Nu är det ont på ett annat sätt. Nu verkar problemet mer vara statisk belastning.
Om jag t.ex. står vid diskbänken eller spisen så måste jag sätta mig efter bara några minuter.
Jag får ofta sitta ner för att klara av att borsta tänderna.
Det är bedrövligt.

Ja, och nu har alltså även knäont tillkommit.
Den här kroppen fungerar inte längre som den ska, den skulle behöva time out.
Eller avstängning. För gott.
Och då har jag ändå inte ens skrivit om hälften av krassligheterna.
Jo, jag vet att många har det mycket värre.
Jag önskar bara att den vetskapen skulle lindra mitt onda.
Dessa piller skulle jag behöva.
Hoppas alla ni andra är pigga och glada.
Och njuter av mars.

10 kommentarer:

  1. Vi borde träffas och snacka lite "skit" så vi glömde bort våra onda ryggar. Jag fick tid till sjukgymnast om två veckor för det var lång kö. Läkare är inte speciellt roade av att skriva ut smärtlindrande medicin. De har svårt för att sätta sig in i hur jäkla ont det gör. Jag lider med dig. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är synd att vi bor så långt från varandra. Det vore kanske smärtlindrande att snacka bort en stund med en "olyckssyster". Om inte annat så skulle vi förstå varandras plågor till 100%.
      Jag är urusel på att ta mediciner mot värk. Tycker ofta att de inte gör så mycket nytta. Men bra NÄR de gör det.
      Jag lider med dig också och sänder håll-humöret-uppe-kram!

      Radera
  2. Pigga och glada, nja så där lagom och synd att klaga när fler har det värre.
    Det enda negativa nu är att våren blir försenad, men det är lika för alla.
    Stackars dig, inte kul men värk och plåga, man blir less på det så jag förstår dig. Det värsta är att inte veta var det onda kan vara för något, jag har också olika krämpor men överlag är jag tacksam för att det stannar där.
    Om jag har ont i ryggen t.ex. så rör jag på mig ändå, gör vissa övningar som ska vara bra för ryggen. Fick det för många år sedan av kommunhälsan, för i vården utsätts ryggen och man måste träna den stark. Fastän det gör skit ont kämpar man på, men var och en har ändå olika smärtgränser och man kan inte jämföra med andra.
    Ja är det inte det ena, så är det det andra, det stämmer så väl.
    i det längsta har jag undvikit piller men ibland är det tvunget.
    Hoppas man hittar vad som felas så de kan börja behandla det onda.
    Att få skriva av sig är också bra, för det onda ska ut någonstans, fniss.
    Släpp inte in 'herr ond' om du fått bort den, försök med vitlök, hihi ....
    Annica ta hand om dig, krya på kram/ Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla som jobbar inom vården sliter hårt på sina kroppar. Egentligen borde de ha kortare arbetsdagar. Förresten så borde det vara så för alla med slitsamma yrken.
      Jag undviker också piller så mycket det går. Jag måste ju ta andra mediciner (bl.a. diabetes, hjärtflimmer, blodförtunnande) och det får räcka med dem — så långt det är möjligt. Ju mindre gift i kroppen, desto bättre. Tänker på de stackars njurarna som ska ta hand om allt man stoppar i sig.
      Ha det gott! Kram från norr!

      Radera
  3. Usch vad jobbigt det låter Annica!
    Förstår att du känner dig utmattad och uppgiven.
    Har du provat att ta glucosamine som skall hjälpa leder osv?
    Man undrar hur det kan komma så snabbt det onda som du nu fick känning av?
    Värk är inte roligt.
    Hoppas att du kan få hjälp på något sätt. Antingen med smärtlindring eller övningar som kan hjälpa litet.
    Krya-på-dig-kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men jag är så tacksam över att jag inte har värk på nätterna. Det är guld värt. Jag ringde sjukgymnast under tel-tid fm, men bara telefonsvarare. Förhoppningsvis bättre tur till veckan.
      Jag har inte provat glucosamine; man vet ju aldrig hur olika medel kan påverka mina nödvändiga "bas-"mediciner.
      Tack för kramarna! Kram tillbaka!

      Radera
  4. Usch vad du är drabbad. Finns zepophantabletterna på apoteket lovar jag att hämta ut dem till dig med det snaraste. Det vore tacksamt om den kropp man äger kunde fungera väl till dess man drar sitt sista andetag. Men så är det sällan, tyvärr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Zepophanpillren borde jag fått utskrivna för länge sedan. ;) Man önskar verkligen att man fick dö frisk.

      Radera
  5. Åh men AJ! Jag var på väg att säga att inte blir det bättre av kylan ute heller, men så läste jag att det BLEV bättre av kyla. Hur som haver... Var rädd om dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske jag borde sova på balkongen. Utan täcke! Men nu har vi "bara" 4-5 minusgrader så det är nog för varmt. ;)
      Önskar dig en trivsam helg i vackert väder!

      Radera