DEN GAMLA GISTNA EKAN

Precis en månad sedan julafton.

Världen snurrar på trots coronapandemi, politiska oroshärdar och klimatproblem.

Man får hoppas att den kommer att snurra vidare i ytterligare några årtusenden.

Men då är det nog bäst att vi tar hand om den på ett bättre sätt framöver.

I det lilla perspektivet, alltså här hemmavid, lunkar också livet på som vanligt.

Jag önskar att jag kunde småskryta lite över arbetslust, energi och ork men det kan jag inte.

Den här gamla gistna ekan (jag) gör inte många knop på dagarna.

Ofta har den inte ens styrfart, årorna har trillat i vattnet och den går på grund.

Här är det alldeles nog med sådant som måste göras.

Finns orken så läggs det till några lämpliga doser av onyttigt men roligt pyssel av olika slag.

Det kan innefatta dator, korsord, telefonprat, läsning, handarbete, TV, radio, tupplurar, med mera.

(Man ska aldrig underskatta värdet av tupplurar.)

---

Häromdagen hade väninnan G gripits av författarlust. Haiku-dikter.

Jag kände att det kunde absolut vara en lämplig sysselsättning även för mig en blåsig, mulen och lat dag i januari. Så då och då under dagen satte jag mig i sköna fåtöljen, försedd med papper, penna och lite inspiration.

Det blev inga mästerverk men det var inte avsikten heller.

Bara en stunds förnöjsamhet.

Haiku är en japansk treradig dikt uppbyggd så här:

Rad 1 ska ha fem stavelser.

Rad 2 ska ha sju stavelser.

Rad 3 ska ha fem stavelser.

Haikun får gärna innehålla något ord med årstidsanknytning.

Och raderna behöver inte rimma.

Här kommer mina amatör-epos.

⛄

Januaridag.

Våren väntar tålmodigt.

Så gör även jag.

Vintermånens sken.

Målar strimmor av silver.

Dammigt golv får liv.

Kylig vinterdag.

Röd näsa. Frusna fötter.

Trygg kram värmer skönt.

Coronatider.

Längtan efter vanligt liv.

Tvi för pandemi.

---

Coronavinter.

Även om-ikron är mild.

Så hatar jag den.

---

Varje dag covid.

Känns som kopierad tid.

Jag letar EXIT!

Må ni ha en bra vecka 4.