FREDAGSBLANDNING

Njae, knappast.

 Det är faktiskt inte mycket jag har till utsikt idag.

Mina fönster ser ut som jag skulle ha spänt vitt tyg över dem.

Snön vräker ner och blåsten driver den mot husets alla glasrutor.

SMHI har hotat med att Norrbottens kustland kan få 30 cm snö denna fredag.

Jag är glad att jag inte längre behöver ut och skotta undan den.

Den torde vara tung av nästan nollgradig temperatur och hårdpackad av blåsten. 

Köksfönstret mot norr.

Det östra vardagsrumsfönstret, även kallat "det blå".

Idag verkar våren långt borta.

— Hallå, gumman Tö, var är du? Har kung Bore låst in dig någonstans på din väg hit?

Sådana här snyggingar får vi i norr vänta på än ett tag.

Eftersom det idag inte är lönt att blicka utåt så kan man istället blicka bakåt, göra en liten tripp i tiden.

Alltså skrollade jag runt lite bland mina tidigare blogginlägg.

Då hamnade jag plötsligt i april 2010. Tänk, det är redan tolv år sedan!

(Och då hade jag fortfarande TVÅ fungerande öron! Högerörat lade ju av 26 juni 2010. Jag tänker ofta så, före och efter det datumet.)

Nåväl, då för tolv år sedan hade jag satt in några bilder från en gammal amerikansk tidning, Photoplay, som jag köpte ibland.

Nu blir det således en liten repris medan snön yr här utanför.

Det här numret är från december 1959.

Elizabeth Taylor och Eddie Fisher och deras äktenskap var hett nyhetsstoff just då.

Och så upptäckte jag — än en gång — att ingenting är nytt under solen.

Kolla den här annonsen!

Redan i december 1959 kunde man måla naglarna i olika färger med Cutex nagellack.

Jag har trott att mångfärgade naglar var en relativt ny trend. Ja, där ser man.

I Photoplays aprilnummer från 1960 gjorde den svenska skådespelerskan Signe Hasso reklam för deodoranten ODO-RO-NO.

(Hasso föddes 1915 i Stockholm och avled 2002 i Los Angeles, USA.)

Klicka bilderna så bör texten bli mer läsbar.

Under årens lopp är det många svenska kvinnliga skådespelare som blivit berömda i USA.

Och även flera manliga. Samt en och annan regissör och fotograf.

Under våren 2010 hade jag också skrivit lite om den då årliga tonårskalendern (för flickor), Evas Kalender. April-uppslaget 1962 såg ut så här.

Text, illustration och val av dikt: Kerstin Thorvall, författare, illustratör, journalist, född 1925 i Eskilstuna, avled 2010 i Stockholm. Hennes bok "Det mest förbjudna" blev mycket omtalad på sin tid.)

Evas Kalender kom att bli en trevlig julklapp från min mamma i nio år. Den första blev just ovanstående från 1962 och den sista i min samling är från 1972.

Av någon orsak fattas åren 1966 och 1970.

Vad hittade jag mer i bloggarkivet? Jo, denna skylt.

Den uppmaningen måste jag försöka minnas varje gång jag får för mig att jag har något osagt.

                                             Hoppas ni får en en fin lördag — och söndag!