DEN LÄNGSTA DAGEN

Idag är det ... 

Det betyder att vi just idag har den längsta dagen och den kortaste natten.

Så passa på och njut!

Det blir aldrig ljusare än så här.

Lång dag, kort natt.

Befinner man sig ovanför Polcirkeln kan man se solen dygnet runt.

Där går den aldrig ner så här års.

Tyvärr betyder ju också sommarsolståndet att mörkret börjar smyga sig på.

Men först ska vi krama ur det bästa av alla sommarveckorna.

ORÄTTVIST, ICA-STIG!

... går denna vecka till

Nedanstående erbjudande om en extra rabatt på 125 kr fick jag med mejl från ICA Maxi för någon vecka sedan. Det lät ju bra.

Men så nämnde väninnan att hon och maken, de är också "stammisar" (denna fåniga benämning!) bara behövde handla för 1700 kr för att få samma rabatt-summa.

Vad menar ICA med det här?

Varför är jag tvungen att handla för 1000 kr mer under den här perioden för att få samma rabatt?

Jag skulle vilja ha en förklaring.

Det hade ju varit okej om jag då skulle fått mer rabatt, men nej.

Jag har ringt till ICA Maxi, jag valde och tryckte rätt siffra och en kvinnlig röst kom med täta mellanrum och meddelade:

— Det är fortfarande samtal före. Tack för att du väntar.

Jag väntade. Och väntade. Och väntade.

Ingenting hände. Jag lade till slut på och ringde upp igen. Valde andra siffror.

Samma resultat.

Jag chansade och tryckte på siffran för e-handel. Där svarade genast en kille som sa att de hade trassel med telefonerna. Det har de haft i månader.

Jag talade om för honom vad saken gällde.

— Jag tar ditt telefonnummer och ber kontoret ringa upp dig, sa killen.

— Be dem ringa så snart som möjligt, bad jag.

Jo, det skulle han göra.

Än har ingen ringt.

Är jag förvånad? Nej!

För snart två år sedan skulle handlaren i fråga ringa upp mig dagen efter jag framfört ett klagomål angående en leverans. Han skulle kolla upp en sak först och sedan återkomma.

Dagen efter, som sagt. Det var i september 2021.

Han har inte ringt än.

Jag har fortsatt att on-line-handla allt där för det har varit enklast (vanans makt) men också välkända varor och trevlig personal som kört ut det man beställt.

(Jag vill ju ha varorna till dörren.)

Men den här "ICA-Stig" borde fundera lite.

Coop och Willys har också on-line-handel och hemkörning ...

Så det så!

UPPDATERING

I fredags försökte jag igen att ringa ICA-Maxi. Med samma resultat som tidigare i veckan.

Jag tryckte på olika val, inget svar. Jag testade "kundtjänst" och där svarade en tjej som inte kunde ge något besked utan kopplade mig vidare.

Det gick fram en och en halv signal, sedan sa det ploppettiplopp i luren och så blev det helt tyst.

Först fattade jag ingenting, jag ropade: Hallå, hallå!

Knäpptyst.

Samtalet hade kopplats bort.

Man blir både snopen och arg.

Då ringde jag ICA:s Kundkontakt, ett 020-nummer.

Efter nytt sifferväljande svarade en vänlig dam.

Jo, antagligen hade jag inte handlat tillräckligt mycket för att få rabatten, jag måste handla för ytterligare 2700 kr före den 18 juni.

— Orättvist, tyckte jag. Jag har fått den förr. Är man "stammis" så är man. Det är synd om alla enpersonshushåll. Finns massor av sådana i Sverige. Men de köper förstås inte lika mycket mat som familjer gör. Förresten, man måste ju också få och veta om era erbjudanden för att kunna nyttja dem.

(Här tänkte jag på min svägerska i huvudstaden som inte alltid får dem).

Nej, de skickas inte alltid till alla.

Mycket märkligt, då får ju inte ens en del "stammisar" veta vad som är på gång.

Då blir det svårt att leva upp till "stammis-kraven".

Jag berättade också att det inte går att få tala med någon på ICA Maxi här.

Den vänliga damen sa att "där har de problem med telefonerna; jag har själv ringt några gånger och skulle ha tag i dem men det lyckades inte".

— Så har det varit i flera månader, sa jag. Inte kan det väl vara så svårt att fixa så telefonerna fungerar. Det går att välja "kundtjänst" och "e-handel" och komma fram men inte till "kontor/administration". Väldigt konstigt. Jag börjar tro att administrationen inte vill ha något med kunderna att göra. Vi ska handla så mycket som möjligt men besvära så lite som möjligt. ICA borde ta dem i örat.

Jag kunde nästan "höra" hur damen log.

PLATT FALL

... går till ... mig själv.

Att jag sedan i onsdags ser ut så här kring ögonen beror INTE på ett bananskal.

Man kan falla utan sådana.

(Och även runt höger öga är jag svullen och har börjat skifta färg.)

 Nej, jag själv delar skulden för vurpan med en öm armbåge och en undanglidande sovrumsmatta.

En personvåg som står halvt inskjuten under det ena nattduksbordet har också en roll i historien.

Jag hade legat och vilat en stund på eftermiddagen och när jag skulle stiga upp så använde jag mig av vänster armbåge som stöd när jag svängde benen över sängkanten och ner på golvet.

Tyvärr var armbågen väldigt öm efter att jag stött den i kylskåpshandtaget någon dag tidigare.

Ovanligt många skavanker den här veckan.

Men som alla vet gör det riktigt ont att stöta armbågar. Och de kan bli ömma efteråt.

Smärtan från armbågen fick mig på något sätt ur balans vid uppstigningen, jag måste ha försökt få grepp med fötterna på mattan bredvid sängen men den svarade med att glida undan.

Och därmed tappade jag helt kontrollen.

Med fasa kände jag hur gravitationen tog över min kropp och drog den nedåt.

Förtvivlat kämpade jag för att mildra kollisionen med golvet men det hela slutade med att jag helt okontrollerat dråsade ner på personvågens utstickande halva.

På något sätt verkade allt ske i slow motion men så var det ju inte.

Med en väldig fart och kraft landade vänstra sidan av min panna mot vågens glasyta ... och för någon sekund såg jag Vintergatans hela stjärnprakt.

Fy fasiken vad det gjorde ont!

Jag kände hur en bula snabbt började växa i pannan just nedanför hårfästet.

Dessutom slog jag båda knäna i golvet så hårt att skinnet skrubbades av.

Och det lilla handtaget på nattduksbordets dörr rev upp ett sår i hårbotten på vänster sida.

Omtumlad och småchockad fann jag till slut mig själv sittandes på den mjuka (undflyende) förbaskade mattan. Hela kroppen kändes öm.

Så skulle jag försöka ta mig upp från golvet.

MEN ... DET GICK INTE!

Jag provade alla möjliga lösningar, men nej, kroppen ville inte lyda.

I en och en halv timme satt jag där på golvet och sa högt för mig själv:

— Jag måste klara det här! Detta är ju löjligt.

Jag hörde att mobilen ringde men den var i köket.

Som tur är har jag en mobil i reserv och den ligger alltid på nattduksbordet.

Jag fick tag i den och ringde min väninna som jag känt i femtio år.

Jag anade att det var hon som ringt för vårt dagliga samtal.

Jo, jag hade gissat rätt, det var hon som ringt.

Ganska uppgiven berättade jag att jag inte kunnat svara p.g.a. att jag fallit,

satt på golvet och inte kom mig upp.

Hon sa att hon och maken skulle komma genast.

(De bor ca två kilometer från mitt hem och de har nyckel till min lägenhet.)

Maken fick endast agera chaufför eftersom han dras med en ond rygg.

Efter ett par resultatlösa försök att få "den strandade valen" (mig) "på fötter" så föreslog jag att ringa på hos grannen under. Ingen hemma. Men väninnan gav sig inte utan gick ytterligare en trappa ner.

Och där fanns folk hemmavid.

In i sovrummet kom väninnan tillbaka med en trevlig man i släptåg.

Han ställde sig alldeles bakom ryggen på mig, lade armarna runt mig, sa hur jag skulle "låsa fast" händerna vid hans ... och så bara lyfte han upp mig till stående. Det tog bara någon sekund!

Efter ungefär två timmar sittandes på golvet stod jag på fötterna igen! Hurra!

Han frågade hur jag mådde, om jag var okej, ledde mig sedan till fåtöljen och frågade väninnan om hon kunde stanna en stund.

Hon sa beundrande:

— Varför kan man inte sån´t där?

— Jag är före detta brandman, blev svaret.

Den yrkeskåren vet hur man lyfter och tar hand om alla slags tilltufsade människor i alla situationer.

Tack för den grannen!

Jag har varit aningen mer ostadig på benen och jag har tagit det väldigt lugnt sedan det hände.

Under onsdagseftermiddagen och kvällen hade jag lite huvudvärk men inte sedan. Däremot har jag känt av ett litet tryck i skallen. Men inget illamående eller så.

Kanske jag fått en hjärnskakning "light".

Pannan har en rejäl bula och är väldigt öm, kroppen känns mörbultad men ändå okej. Och en tid framöver kommer jag att vara som en kameleont, färgskiftande.

Redan tidigt på onsdagskvällen var till och med ögonvitan i vänsterögat alldeles röd.

Och lite rött i det högra.

Hur som helst, jag är tacksam för att glaset på vågen höll. Jag är tacksam för att det var pannan och inte näsan som så hårt slog i vågen för då hade jag antagligen haft en knäckt näsa och sett ut som en pekineser. Jag är tacksam för att knäna bara blev lite skinnflådda, inga frakturer. Någonstans.

Vad som förvånar mig är att jag är minst färggrann just där jag slog i som mest.

Gissar att det också har med gravitationen att göra. Blödningarna som uppstår tar sig neråt.

Så måste jag bara avsluta med att säga att jag är så oändligt tacksam för att jag lever i fred och frihet.

Det här är egentligen ingenting att gnälla över när man hör och ser om allt som händer ute i världen.

Och även här hemma i Sverige.

Var rädda om er och era nära och kära.

Ha ett bra veckoslut.

HURRA – OCH BE – FÖR SVERIGE 2023

I dag är det 500 år sedan Gustav Vasa valdes till kung över Sverige vid riksmötet i Strängnäs.

Detta skedde alltså den 6 juni 1523.

Sverige blev då ett självständigt rike.

Tidigare hade landet, sedan slutet av 1300-talet, varit i union med Norge och Danmark, Kalmarunionen.

Tänk om man kunnat förflytta sig 500 år bakåt i tiden och fått vara med på det firandet.

Vilken uppmärksamhet man hade väckt när man traskade runt i jeans (eller shorts), fleecejacka (eller T-shirt) och klumpiga sportskor på fötterna.

Och naturligtvis med mobilen i högsta hugg för att fotografera evenemanget.

Tanken svindlar.

Med lite tur kanske man fått chansen att ta en selfie med kung Gustav själv.

Undrar om vi, 2000-talets människor, ens skulle gjort oss förstådda med vår tids svenska.

Så många nya saker, uppfinningar, företeelser, ord och uttryck som man emellanåt knappt fattar själv.

Trots att man lever och matas med dem varje dag.

Men om vi nu åter förflyttar oss till vårt eget aktuella 2023 så har vi ytterligare anledningar att fira eftersom vår nuvarande kung Carl XVI Gustaf varit Sveriges konung och statschef i 50 år.

Ingen annan av Sveriges regenter har suttit så länge på tronen.

Ännu mer firande detta år blir det den 23 december då drottning Silvia fyller 80 år.

(Även hennes svägerska, kungens yngsta syster prinsessan Christina, fyller 80 i år. Den 3 augusti.)

Vårt kungapar är ju inga "vårkycklingar" längre men de representerar Sverige med den äran.

Bernadotterna brukar vara pigga långt upp i åren.

Förhoppningsvis får vår fina kronprinsessa Victoria fortsätta att i många år till vara mer maka, mamma — och matte — än drottning. För familjens skull.

Tids nog kommer hon att bli en alldeles fantastisk drottning.

Vad då? Om jag är rojalist?

Haha, hur kan någon tro det?

😄

Kronprinsessan Victoria med familjen, prins Daniel, prinsessan Estelle och prins Oscar, på trappan till Haga slott vid Nationaldagsfirandet 6 juni 2021.

(Foto: Linda Broström, Kungliga Hovstaten)

Må nu bara vädergudarna bestämma sig för att fira Sverige med skönt försommarväder.

Det skulle bidra stort till feststämningen.

Till sist en önskan från folket, om framtiden:

Hoppas Sverige åter kan bli den idyll det en gång var.

Ett lugnt, tryggt och trevligt land att leva i.

Då har vi den absolut största och bästa anledningen att fira.