Idag firar vi vårt kära land, gamla Moder Svea.
Trots en del skavanker är hon fortfarande ganska pigg och står sig väl i jämförelse med andra länder. I det stora hela tar Moder Svea god hand om sina medborgare.
Vi lever i ett bra land.
Det märks tydligt när man ser hur det är på många andra håll i världen.
Men visst, nog tittar åtminstone jag nostalgiskt tillbaka på den blå-gula idyllen vi levde i under 1950- och 1960-talen. Då var Sverige en lugn och trygg ankdamm med stora utvecklingsmöjligheter och stark framtidstro. Då var ingenting omöjligt.
Jag önskar verkligen att dagens ungdom ska kunna känna likadant.
.gif)
Hoppas glädjen och solen befinner sig just där du är!
Visst är det stor förändring från när mina barn var små, men det är trots allt tryggt och bra att leva här. Kram
SvaraRaderaJa, och ännu större förändring från när vi gamlingar var små.
RaderaTänk vilken tur att vi hamnade just här. Så tacksam över att få leva och bo i vårt fina Sverige.
SvaraRaderaMed viss bävan undrar man ... vilket liv ska vi få i nästa liv? Om det ska vara rättvist så borde vi, hittills lyckosamma, få ett elände.
RaderaJag har aldrig upplevt Sveriges nationaldag som helgdag eftersom det skedde efter det att jag flyttade till USA. Och jag har aldrig varit i Sverige just under den tiden sedan det blev en helgdag. Googlade idag och såg att 6 juni faktiskt blev nationaldag redan 1983 men inte helgdag förrän 2005. Dock minns jag många TV-stunder när jag tittade på firandet från Skansen och Svenska Flaggans dag.
SvaraRaderaJag minns också 60-talet som helt annorlunda jämfört med hur det är nu med ett lugnare tempo, inga mobiltelefoner som numera tycks vara fastklistrade i människors händer, inte alls så mycket våld, skjutningar, explosioner osv.
Trevligt att man nu kan vara ledig i Sverige och fira nationaldag. Kramar!
Vad jag hört och sett så verkar årets nationaldagsfirande ha varit lite mer "intensivt" än tidigare år. Kanske inspirerat av Norge? Eller också behövde vi en "inskolningsperiod". :)
RaderaDet är helt i sin ordning att nationaldagen ska vara röd dag; vi ska fira och vara stolta över gamla Sverige. Men visst saknar man det lugna, trygga land vi hade förr. Jag känner faktiskt inte igen mitt kära fosterland längre. T.ex. känns det fruktansvärt fel att man numera knappt reagerar över allt våld. Det blir mest bara ett konstaterande: "Jaha, idag igen." Nu säger man snarare: "Vad? Ingenting idag? Så konstigt!"
Kram från soligt Norrbotten!