SABLAR, VILKA KABLAR!

Nu är min nya TV inköpt, installerad och provkörd. Äntligen! Och även den nya inspelningsbara DVD-spelaren med hårddisk. Jodå, det har tagit lite tid för mig att bestämma märken, modeller, storlek, o s v. Men jag kände för att kolla runt och riktigt tänka igenom vad jag ville ha och vad jag behöver. Det är ju lite mer än att gå och köpa en liter mjölk.

-

Några av de kablar som kan behövas för att få TV, DVD-spelare och video att fungera. Baksidan av TV-bänken är ett enda sladdtrassel.

-

Den blev det - till slut. Efter fyra år med en tjock-TV (20"), så känns det nu som att sitta på bio och för första gången titta på en film i Cinemascope.
-
Eftersom jag väl inte är helt tappad bakom en vagn när det gäller teknik, så installerade jag TV:n själv, gjorde manuell sökning på kanalerna och placerade dem i den ordning jag ville ha dem. Jag ändrade standardinställningar på bild och ljud så de passade mina ögon - och mitt öra! (Standardinställningen för färg visade människor med högröda ansikten! Alla såg koleriska ut.)
-
Nåväl, sedan skulle ju då DVD och video anslutas till TV:n. Eller tvärtom. Videon gick bra - den har jag varit kompis med i flera år. Men hur hantera den nya bekantskapen DVD:n? (Den svenska handboken till den är på ca 170 sidor!)
-
Jag gillar raka besked - så och så ska apparaterna anslutas - ja! Punkt, slut. Olika kabel- och anslutningsalternativ - nej! Plötsligt greps jag av anslutningsångest. Efter en dags funderande ringde jag min datorsupport, brorsdottern M, som ryckte ut och fixade de resterande kontaktsvårigheterna. "Det här hade du klarat själv", sa hon vänligt till sin gamla faster.

Det är roligt när den yngre generationen tror att den äldre kan klara sådana problem.

Tack M, både för hjälp och uppmuntrande ord! Jag var lite mallig när jag gjorde manuell kanalsökning även på DVD:n och fick kanalerna på rätt ställe. Nu är det bara att läsa vidare i handboken så jag lär mig att använda alla finesser.