Idag måste säkert grannarna under mig ha fått högre i tak. På förmiddagen försvann en massa saker till Kupan (bl.a. 140 tunga böcker) så tyngden och trycket uppifrån måste ha lättat betydligt.
Det är så skönt att ha blivit av med onödiga prylar som bara tagit plats. Nu kanske det är dags för nya loppisar...
Min bredbandsuppkoppling tar sig fortfarande fram i snigelfart. Efter många samtal med Telia - och diverse åtgärder - så har den inte blivit bättre. Nu har det konstaterats att min teleledning är urusel. Man har uppmätt en massa "spänningar" på den. ??? Tekniker ska skickas ut för att försöka hitta orsaken. Mission impossible? (Jag var bara tvungen att skojsa till det på engelska. Förlåt!) Hur som helst, jag väntar - MED SPÄNNING.
Denna skylt hänger i mitt kök.
(Aha, det är därför dammtrollen blir fler och fler! Som jag har undrat.)
Plötsligt tvärstannade våren. Efter att vi upplevt den varmaste aprilmånaden på lääänge så har maj (hittills) gett oss på moppo med kalla vindar, ett par ynkliga plusgrader, frånvarande sol, grått och trist. Både igår och idag har det tidvis virvlat omkring vilsna snöflingor i den kalla luften. Burr! Man längtar inte ut.
När jag rensade i bokhyllorna så hittade jag mina föräldrars gamla gästbok. Pappa fick den av mormor, morfar och moster sommaren 1943. Första dateringen är från den 2 september 1943 och den sista från 14 juli 1983. I ganska exakt 40 år ombads gästerna att skriva sina namn. Många skrev gärna något personligt, ibland t.o.m. på rim.
Förresten, är gästböcker omoderna numera? Det är ju år och dag sedan man skrev i en sådan.
I söndagskväll satte jag mig och läste igenom hela boken. Tala om nostalgitripp! Så många namn jag har ansikten till, familjens släktingar och goda vänner som tyvärr är borta nu, men som jag minns med glädje. Men också många namn som jag inte alls har några minnen av eftersom jag inte var född när boken började användas.
I mitten på mars 1944 hittar jag följande rader:
Jag frös - men räddades från förkylning av ett riktigt gott äkta kaffe.
(Det var ju krigstid och äkta kaffe var ofta utbytt mot "surr".)
Det var intressant att läsa vad alla skrivit, men det var särskilt roligt att läsa vad min moster skrivit ett par veckor efter att min kära moder nedkommit med sitt tredje - och sista - barn, d.v.s. mig, den enda dottern. Jag citerar:
Jag efter ett år Er på nytt fått besöka
se´n dess har familjen sig hunnit föröka
med en flicka så rar så jag ej finner ord.
Hon är nog den bästa på denna jord!
(Obs! Mamma står bredvid, versen censurerad!)
På återseende!
I-B
Slut citat.
Några månader senare finns namnen på alla de som var med på mitt dop. Synd att jag har "glömt" den där dagen då jag faktiskt var den viktiga hedersgästen...
Det var något av vad som hänt i min lilla värld. Ute i den stora världen är det betydligt mer dramatiskt.
God tisdagskväll!
