För många år sedan var jag sambo med en riktig naturälskare. Hela dagar kunde vi vandra omkring i skog och mark och bara förundras över naturens fantastiska rikedom av arter, färger och former. Sambon kunde det mesta om fåglar och andra djur och respekterade och vårdade allt liv.
Tyvärr är min sambo borta sedan flera år, men jag minns honom bl.a. som en naturvän och jägare av bästa sorten. Genom klokhet och sans var han en omtyckt jaktledare och han utbildade också blivande älgjägare. Min mamma brukade säga att när han rörde sig i naturen så smälte han liksom ihop och blev ett med den.
Jag kommer ihåg ett år när han kom hem efter en älgjaktsdag och berättade lite roat att han fått ilskna kommentarer från de andra i jaktlaget. Nyfiket ville jag veta orsaken.
Jo, han hade låtit en lovlig älgko passera, trots att han hade haft den i siktet. När jag frågade varför han hållit inne skottet så svarade han:
- "Hon hade en gullig kalv som skuttade så glad omkring henne... och... ja, jag kunde bara inte skjuta. Mamma Älg med barn såg så mysiga ut. Men jaktkompisarna tycker att jag är en mes." Han skrattade.
- "Det tycker inte jag", tröstade jag, "jag tycker att DU är mysig."
En gång när vi var ute tillsammans och sambon bar med sig fågelbössan (utifall att...) så fick han syn på en tjäder eller orre som satt bra till. Han höjde bössan och siktade, men jag - som hade jaktinstinkt lika med noll - bad för den fina fågelns liv. Han sänkte snällt vapnet, men meddelade att nästa gång så fick endera bössan eller jag stanna hemma.
-----
(Klickbara bilder. Blogspot har tydligen ändrat lite när man klickar på bilderna för att förstora. Numera kommer den klickade bilden plus alla inläggets bilder upp i en serie i underkant och man kan klicka dem lite större allt eftersom. Vill man förstora någon ytterligare så klickar man på den lilla vita länken (http-raden) längst ner till vänster om bilden.)
Under en skogsvandring (utan jaktvapen) så hittade vi denna fint vridna trädstam som min sambo (under viss protest - "du är rolig, du") gick med på att bära hem. Med en träplatta ner- och upptill så blev/är den en snygg piedestal i vardagsrummet. Den är 152 cm hög. Sambon var även en duktig hobbykonservator så den söta uppstoppade ekorren är hans verk.
"Baksidan".
Den här stubben (ca 45 cm "lång", ca 20 cm hög och ganska tung) bars också hem under vissa protester. Den är en rejäl fotpall.
Ett annat av naturens konstverk.
"Baksidan".
I "profil".
Den här grenen ser ut som ett par springande ben.
"Benen" springer tillbaka.
Den här grenen skulle passa bra som handtag på en rustik dörr.
"Handtaget" från en annan vinkel.
"Handtaget" uppifrån.
Två käppar från skogen.
Den undre har...
... ett intrikat mönster som något/några kryp gjort. Naturen kan.
Det var allt för denna torsdag. Må gott!
-----
UPPDATERING:
När jag läste väninnans kommentar så kom jag ihåg en annan trädgren som sambon snällt och fogligt transporterade hem, runt axlarna. (Med orden "tur att det inte är älgjakt, för annars hade jag säkert blivit tagen för en älg med ett stort horn" kryssade han sig genom skogen.)
Ett gammalt blekt kort som jag skannat in visar grenen uppsatt på väggen som en utmärkt spaljé för gullrankan. P.g.a. platsbrist så ratades både gren och ranka vid någon flytt.
