måndag 19 december 2011

MINIMAL ANIMAL-BLOGG

Dagarna flyger iväg och det är lite smått och gott som ska göras innan julens frid infinner sig. Därför blir dagens blogginlägg i miniformat, men framkallar - förhoppningsvis - ett litet leende. Det behövs även i juletider.


Gulliga djur är aldrig fel.

Julstressa MED MÅTTA!
Julen passerar och blir bra även om man inte hunnit lägga in sju sorters sill, stoppa korv, göra sylta och städa HELA huset.

7 kommentarer:

  1. Jag har aldrig stoppat korv, alltid köpt sillen färdiginlagd, aldrig storstädat före jul och ändå har jag känt mig pressad, bara för att man ska vara stressad.
    Det hör till.

    SvaraRadera
  2. Nuförtiden tar jag julen med ro. Barnen är stora, får en (lite rejälare) klapp var liksom de allra närmsta anhöriga.Syskonbarnen är nästan alla tonåringar och äldre, och vi har slutat dela ut pengar fram och tillbaka. Ett gemensamt och mycket bra beslut.På julafton har vi knytis här hemma och "delar upp" rätterna sinsemellan jag städar inte mer än vanligt. Allt lugnt :)

    SvaraRadera
  3. Gunnel: Många kvinnor har kanske ärvt en del "måsten" av sina mödrar. Men jag gör bara det som jag själv vill och tycker är roligt, t.ex. lägger in några sillar och bakar mat- och fikabröd. För många jular sedan stoppade jag även korv och gjorde sylta. Ville i alla fall ha provat på, men det blev bara en gång. Julstädningen är nästan obefintlig - det är så mysigt med ulliga, gulliga dammtussar i hörnen. ;o)

    Helena H: Du är en klok kvinna som har helt rätt inställning till julen, både vad gäller klappar och mat. Knytkalas är en fantastisk uppfinning. Den borde fler ta till sig. Det är ju bara mer spännande och gott att smaka det någon annan lagat. Det är toppen, för jag kan bli så less på min egen mat. Antar att de flesta kan känna så ibland. Ja, förutom Mat-Tina, Jamie Oliver och några andra då, förstås. ;o)

    SvaraRadera
  4. Mufflo: En något udda... :o)

    SvaraRadera
  5. Ha nu en god och skön jul kära bloggvän!!!

    SvaraRadera
  6. LeiaMia: Tack! Detsamma önskar jag dig, bloggvännen!

    SvaraRadera