onsdag 30 januari 2013

FROSSERI... ELLER?

Frosseri räknas ju som en av de sju dödssynderna.
Hm... nu undrar jag:
Om jag vällustigt (se där, ännu en dödssynd – vällust) sätter i mig ett antal blodapelsiner, en och annan banan och något äpple per dag, räknas det som frosseri? Fruktfrosseri?
Och om jag dessutom knaprar i mig en ansenlig mängd grönsaker?
 Grönsaksfrosseri?

Är det frosseri när man äter mycket, men av nyttiga saker?
Eller blir det frosseri först när man vräker i sig mängder av fettdrypande korvar, sockerbombade desserter och kaloristinna bakelser? 
När blir det frosseri? Var går gränsen?
Ägnar jag mig åt omåttligt frossande?
Frågorna hopar sig.
Frosseri enligt Hieronymus Bosch.
(Bild från Wikipedia.)
Jag äter verkligen mycket frukt och grönt. Men frossar jag? Jag tycker inte det.
Men om jag nu skulle mumsa i mig motsvarande mängd/vikt av glass, kakor och karameller då skulle jag, och många med mig, absolut anse att det vore frosseri.
(Och ett bevis på förskräckligt dålig karaktär.)

Igår hittade jag en ny tomatsort, Chocmato, i grönsaksdisken.
Den var jag ju tvungen att testa. Väl godkänd, men inte smakade den choklad, inte. Det kanske man ska vara glad för... choklad och tomat... njae, men färgen påminner ju en aning.
  
Körsbärstomater, avocado, spetspaprika, vitkål, kålrot och morötter.
Rött och grönt som förgyller mina måltider.

Min favoritfrukt under vintern är blodapelsin.
Här i gott (!) sällskap med mango, äpple och banan.
Också smarriga, men jag föredrar blodapelsinerna just nu.

 Min favoritfrukt under sommaren är nektarin.
Jag ÄLSKAR nektariner!!!
Önskar bara att de fanns året om!
 När ni vill njuta och unna er - vad blir det då? Vad äter ni helst när ni "frossar"?

Trevlig lill-lördagskväll!

måndag 28 januari 2013

GRATTIS MAMMA!

Kära Mamma!
Idag är det Din födelsedag. Det är nu många år sedan Du fanns bland oss, men i våra minnen lever Du och vi tänker på Dig med stor kärlek, glädje och tacksamhet.
Vi glömmer Dig aldrig.
Mamma, ca tre år. En mycket söt och allvarlig liten flicka.
 Mamma, aningen äldre... på besök i sitt föräldrahem. 
 
Med kärlek

söndag 27 januari 2013

IS OCH SOL

De som läser denna blogg matas ofta med bilder av vintriga motiv. Snö och is i alla möjliga väder och mönster. (Här har vi ju gott om både vit-fluff och kyla.)
Jag gillar den konst naturen skapar – året om – men det är något speciellt med vinterns vita och kristallklara skönhet. Den kan vara så bedövande vacker.
(Klicka för större bilder.)
Jag älskar rimfrostiga träd och isblommiga fönster!
Däremot gillar jag inte vintern. Ja, jag medger att det är ganska ologiskt. Men här uppe i norr är den vita årstiden alldeles för lång. Jag skulle uppskatta den om den räckte si-så-där två-tre månader. Men vissa år börjar den tidigt i oktober och håller ut till slutet av april. Inte sällan ser man snöfläckar en bit in i maj. Som för övrigt mest är en dammgrå och blåsig månad.

Jag skulle också vilja mötas av ljuvliga vitsippor och försiktigt grönskande träd så fort snön försvunnit. Att det var "som söderut". Men... jag brukar bli lite mer förlåtande mot vintern i mitten/slutet av mars. Då har den inte så långt kvar.
Till dess passar jag på att njuta av vinterns konst.
Och solens allt längre "närvaroplikt".

Här ser ni de senaste bilderna på vinterkonsten. Och solen!



Ha en väldigt bra söndag!

tisdag 22 januari 2013

DE GAMLA KVINNORNA

En vän bad mig häromdagen att skriva ut Tadeusz Rózewicz fina och tänkvärda dikt om de gamla kvinnorna.
Medan jag gjorde det så kände jag för att också lägga upp den här på bloggen.
En dikt att ta till sig – och minnas.
Poet, romanförfattare och dramatiker, född 9 oktober 1921 i Radomsko, Polen.
---
Berättelsen om de gamla kvinnorna

Jag älskar gamla kvinnor,
fula kvinnor,
arga kvinnor

de är jordens salt
de äcklas inte 
av mänskligt avfall

de känner frånsidan
av medaljen
av kärleken
av tron

de kommer och går
diktatorerna uppför sina narrspel
har händerna fläckade 
av mänskliga varelsers blod

de gamla kvinnorna står upp i gryningen
köper kött, frukt, bröd
städar, lagar mat
står på gatan med händerna i kors, tiger

gamla kvinnor
är odödliga

Hamlet kastar sig hit och dit i nätet
Faust spelar en lumpen och löjlig roll
Raskolnikov hugger till med yxan
de gamla kvinnorna är
oförstörbara
de ler överseende

Gud dör

de gamla kvinnorna står upp som vanligt
varje dag
i gryningen köper bröd, vin, fisk

civilisationen dör

de gamla kvinnorna står upp i gryningen
öppnar fönstren
bär ut slaskhinken

människan dör

de gamla kvinnorna tvättar liket
begraver de döda
planterar blommor
på gravarna

jag älskar gamla kvinnor
fula kvinnor
arga kvinnor
de tror på det eviga livet
de är jordens salt
trädets bark
de är djurens ödmjuka ögon

feghet och hjältemod
storhet och ringhet
ser de i deras rätta dimensioner
anpassade till vardagens krav
deras söner upptäcker Amerika
stupar vid Thermopyle
dör på kors
erövrar kosmos

de gamla kvinnorna går ut i gryningen
på stan
köper mjölk, bröd, kött
lagar soppa
öppnar fönstren

bara dumbommar skrattar
åt gamla kvinnor
fula kvinnor
arga kvinnor
...
när de dör
flyter ur ögat
en tår
och förenar sig 
vid munnen
med en ung flickas leende

En ung Rózewicz.
God tisdagskväll.

fredag 18 januari 2013

KALLT OCH VACKERT

Några bilder från i onsdags. Frusen, stilla skönhet.
och...


Ha en varm och skön fredagskväll!

torsdag 17 januari 2013

ARMA ARMBÅGE

 För tillfället armbågar jag mig inte fram genom livet. Det har jag faktiskt aldrig gjort, även om man skulle kunna tro det eftersom jag helt plötsligt – och jag menar verkligen PLÖTSLIGT – drabbats av en hemskt ond armbåge och arm. Och naturligtvis höger! Som jag behöver ständigt. Till allt. Jag är ju högerhänt.

Tisdagen var ett enda jämrande. Varje rörelse, varje beröring fick mig att "tyst-skrika" av smärta. Och hela tiden fanns värken där, intensivt malande, bultande, brännande. Även i vila. Vanliga göromål som att klä sig, att borsta tänderna och att hyvla en ostbit till frukostmackan åtföljdes av kvidande läten. Att försöka stödja armbågen mot bordet var, och är, en omöjlighet.
Det är inte klokt hur ont det gjorde och fortfarande gör.

Jag tar väldigt sällan värktabletter, ja, piller överhuvudtaget – tycker inte de brukar hjälpa nämnvärt – men under tisdagen och onsdagen knaprade jag i mig en värk- och inflammationshämmande, morgon och kväll.
Väninnans kommentar när hon fick höra det var:
– Då har du ONT!!!
Höger armbåge, svullen, varm och smärtande.
En del av svullnaden har, till min förvåning, redan gått ner.
Jag vill tro att min Bioptronlampas välgörande strålar har bidragit till detta.

Onsdagen var en aaaning bättre, och det blev t.o.m. några timmars sömn under natten, men högerarmen fungerar fortfarande inte som den ska. Till dess den gör det så tar jag det väldigt lugnt. Jag vill inte reta den mer än nödvändigt.
Nu tillbringar jag mesta tiden i gungstolen där jag funderar över livet efter detta.

Ha det gott!
(Det har jag. Trots allt.)

söndag 13 januari 2013

FIRAR KNUT OCH 500

Idag är det Knut i almanackan.
Idag är det Tjugondedag jul.
Idag skulle min morfar haft namnsdag.
Idag skulle en annan närstående också haft namnsdag.
Både morfar och den närstående är borta sedan länge, men det hindrar inte att jag ger dem en postum gratulation. 
Så här står det om Knut på Wikipedia: 
Knut kan avse:
Morfar och mormor för länge, länge sedan.

Min morfar var en man med humor och han kunde ha en massa hyss för sig.
Här kan man läsa om ett av dem.
---
Och med dessa sent skrivna rader på Knut-dagen (jag hann!) kan jag fira 500 "snaquesaliga" inlägg.

God vecka 3!

lördag 12 januari 2013

VINTERNS OCH VECKANS PÅSE NÖTTER

Tekniken har tagit oss människor till månen. Vi flyger kors och tvärs över jordklotet och vi åker bil och buss, vare sig det är vinter eller sommar.
Men tågen som Norrtåg köpt från Frankrike och som ska transportera resenärer Luleå–Kiruna och Luleå–Umeå, de fungerar inte. De klarar inte kyla, snö och is!

Hallå, visste inte upphandlingsgubbarna (torde knappast ha varit kvinnor...) att en gång per år blir det vinter här uppe?

Märk väl, malm- och godstågen rullar på som vanligt. Malmen måste fram. Godset måste fram. Det är oerhört viktiga transporter för samhällsekonomin. De måste fungera. Flyg, bussar, lastbilar, personbilar rullar också på som vanligt. Och sjöfarten är igång.
Men inte de franskbyggda tågen i norra Sverige.

Människorna ska helst vänta med sina resor tills det blir sommar, eller åtminstone plusgrader. Vad är det för dumheter att vilja fara ut och åka tåg i vinterlandskapet? Där är det bara björnar, älgar och renar som ska röra på sig. Människorna ska hålla sig hemma. Ska folk nödvändigtvis lämna det varma och trygga boet så får de åka buss. (Eller hoppas på att vårfloden så småningom tar dem dit de ska.) För nu i januari kommer de verkligen inte iväg. Inte med Norrtåg i alla fall. Under årets första månad är nämligen alla turer inställda.

Man vet inte om man ska skratta eller gråta åt eländet. 

Tågstrulet startade med köldknäppen före och runt julhelgen. Helgfirare fick i vissa (och bästa) fall jultindra med ögonen på något opersonligt hotellrum. Tidvis har dessutom järnvägsstationen varit låst, vilket fick Luleås ledande kommunalråd, Karl Petersen, att skärpa rösten. Med rätta.

Man tar sig för pannan.

HUR tänkte de ansvariga när man köper fransktillverkade tåg för att användas i Norrland? Tänkte man överhuvudtaget? Trodde man att Sveriges nordligaste del akut skulle drabbas av den globala uppvärmningen och Medelhavsklimatet redan nu?

Nej, inget ont om Frankrike som nation, där gör man fantastisk ost och relativt snygga kläder. Men man borde veta sin begränsning när det gäller rälsbundna kommunikationer nära Nordkalotten.

Tåg som INTE fungerar! 
Ett tips till Norrtåg:
Lyssna på vettigt folk som vet vad som krävs för att bedriva tågtrafik i Norrland!

Tåg SOM fungerar!
-----
En något mindre påse nötter (veckans) vill jag dela ut till Centerpartiets "geniala" idékläckare.
HUR tänkte de angående bl.a. månggifte, slopad skolplikt och ändrad arvsrätt? Inte undra på att Annie Lööf såg sig tvungen att skyndsamt flaxa hem från Thailand.
(Vilken tur att hon inte skulle resa med Norrtåg! Vem vet när hon då hade kommit fram – i april, maj, när späda löv börjar synas?)

Centerns idékläckare och Norrtågs upphandlare borde snarast tvingas iväg till Arbetsförmedlingen. Det är dags att byta jobb. Men antagligen blir det väl högre lön och bonus istället. Det brukar bli det resultatet när vissa i samhället gör bort sig.

God helg!

tisdag 8 januari 2013

BALKONGVINTER

Balkongen sover sin vintersömn.
Fönstrens ismönster bildar fin bakgrund till...
... den glittrande snöstjärnan som hänger alldeles ovanför...
... den oäkta buxbomsbollens många lampor.
Små, men mysiga, ljuspunkter i mörka januari.
Och så ett stort GRATTIS till dagens födelsedagsbarn!
(Inga namn!)
Okay, ett då – Elvis skulle fyllt 78 år idag.
 
 Ha en fin tisdag – även om ni inte fyller år.

söndag 6 januari 2013

UNDERBAR MUSIK

SVT1 bjöd på drygt två och en halv timmes härlig musik på Trettondagsaftonskvällen.
Klicka på följande länk så kommer ni till programmet
(Programmet kan ses i sex dagar till.)
Vill ni bara lyssna på de riktiga pärlorna så klickar ni på respektive länk här nedan.
 Nicola Benedetti, violinist, f. 1987 i Skottland
spelade
den berömda och vackra "Violinkonsert #1, G moll" av M. Bruch
Joseph Calleja, tenor, f. 1978 på Malta
sjöng bl.a.
 "E lucevan le stelle" ur Tosca, G. Puccini
"Nessun dorma" ur Turandot, G. Puccini
"Granada" av A. Lara
och
"Mattinata", R. Leoncavallo tillsammans med Nicola Benedetti, violin
Det är underbar musik.
(Även om man bara hör med ett öra...)
Passa på att ha en skön Trettondag!

tisdag 1 januari 2013

EN VINTERSAGA

Den gamla såg med både nyfiken och vemodig blick på Den unga som kom tultande på lite ostadiga ben. Den gamla tänkte:
”Hur i all världen ska det här gå? Så ung, så oerfaren, så oprövad. Det är inte med lätt hjärta jag lämnar över till en så ung förmåga. Jag känner en stor oro för vad Den unga kan komma att ställa till med.”

En viss tröst fann Den gamla i det faktum att Den ungas anställning var tidsbegränsad, den räckte endast ett år. Sedan skulle en ny och lika ung förmåga installeras. Så var villkoren för att få jobbet. Och det var inte förhandlingsbart. Hade aldrig varit, skulle aldrig bli. Det var, det ÄR – i ordets rätta bemärkelse – en korttidsanställning. På den här arbetsplatsen hade ingen hört talas om MBL-förhandlingar.

”Och under ett år”, funderade Den gamla vidare, ”kunde väl knappast Den unga ställa till med alltför mycket elände. Det är förstås synd att vi inte har någon möjlighet att rådgöra med varandra. Men jag var ju i precis samma situation som Den unga för ett år sedan. Och... nåja, visst var det saker som jag kunde ha gjort bättre – men även sämre. På det hela taget så får jag nog vara ganska nöjd med vad jag uträttade.”

Den gamla log och började samla ihop sig inför avskedet. Det vita håret såg ut som sockervadd, eller kanske hellre som sådant där vitt, vågigt änglahår som man satte i julgranen förr. "Oj, så fort jag blev vithårig!" tänkte Den gamla. "Och det kommer att bli likadant med Den ungas kalufs. I det här jobbet åldras man snabbt."

De två, Den gamla och Den unga, hade gjort upp om att träffas precis klockan tolv för att Den gamla skulle överlämna och Den unga mottaga det viktiga ämbetet. Det var av största vikt att bytet skedde exakt klockan tolv. Inte en sekund för tidigt, inte en sekund för sent.

Den unga verkade väldigt stursk och säker. Det gör ofta de unga. Visserligen såg benen lite darriga ut, men det kunde man ju förstå. Den unga var väldigt lättklädd (typiskt ungdomar! muttrade Den gamla för sig själv) trots att det var bitande kallt ute. Med all uppmärksamhet på klockans visare närmade de sig varandra, Den gamla och Den unga. Under bråkdelen av en sekund möttes deras blickar när Den gamla hastigt vände sig om på sin väg bort. Stegen tycktes tunga, tvekande, men även lättade på något sätt.

Den unga tog sig an jobbet direkt – här fanns ingen tid att förlora. En liten blink och så var arbetet igång. Det måste fortsätta utan avbrott trots en ny arbetare utan någon som helst praktik eller erfarenhet. Ackompanjerad av tusentals smällande champagnekorkar, klirrande glas, glitterströsslande raketer och glada rop började Den unga sitt första – och enda –  arbetsår.

Det är förresten ganska märkligt att Den ungas namn innehåller ett år mer än Den gamlas. Så det kan bli när det gamla året lämnar plats för det nya.
Den unga.
Den gamla kände sig för gammal för att vara med på bild. Och är faktiskt redan undanskuffad och lite glömd där i "Gångna-år-arkivet".

God fortsättning på "Den ungas år", 2013!