ARMA ARMBÅGE

 För tillfället armbågar jag mig inte fram genom livet. Det har jag faktiskt aldrig gjort, även om man skulle kunna tro det eftersom jag helt plötsligt – och jag menar verkligen PLÖTSLIGT – drabbats av en hemskt ond armbåge och arm. Och naturligtvis höger! Som jag behöver ständigt. Till allt. Jag är ju högerhänt.

Tisdagen var ett enda jämrande. Varje rörelse, varje beröring fick mig att "tyst-skrika" av smärta. Och hela tiden fanns värken där, intensivt malande, bultande, brännande. Även i vila. Vanliga göromål som att klä sig, att borsta tänderna och att hyvla en ostbit till frukostmackan åtföljdes av kvidande läten. Att försöka stödja armbågen mot bordet var, och är, en omöjlighet.

Det är inte klokt hur ont det gjorde och fortfarande gör.

Jag tar väldigt sällan värktabletter, ja, piller överhuvudtaget – tycker inte de brukar hjälpa nämnvärt – men under tisdagen och onsdagen knaprade jag i mig en värk- och inflammationshämmande, morgon och kväll.

Väninnans kommentar när hon fick höra det var:

– Då har du ONT!!!

Höger armbåge, svullen, varm och smärtande.

En del av svullnaden har, till min förvåning, redan gått ner.

Jag vill tro att min Bioptronlampas välgörande strålar har bidragit till detta.

Onsdagen var en aaaning bättre, och det blev t.o.m. några timmars sömn under natten, men högerarmen fungerar fortfarande inte som den ska. Till dess den gör det så tar jag det väldigt lugnt. Jag vill inte reta den mer än nödvändigt.

Nu tillbringar jag mesta tiden i gungstolen där jag funderar över livet efter detta.

Ha det gott!

(Det har jag. Trots allt.)