"Blandat godis"
I flera år har jag haft två mobiler - med olika nummer - den nya apparaten och den gamla ratade, men fungerande. I båda har jag refillkort. Någon gång, när jag glömt att ladda den nya, ordinarie, har det varit bra att ha en i reserv.
Egentligen skulle jag klara mig med en "halv" mobil så sällan som jag faktiskt använder denna, i många fall, fiffiga uppfinning.
Hur som helst, igår kväll skulle jag använda den gamla. Jag klickade igång den - laddning och täckning var på topp. Men jag såg något som jag aldrig sett förr.
På displayen stod det:
Begränsad serv
- och en liten lur längst upp till vänster var överkorsad med ett rött streck.
Vad i all sin dar betydde detta?
Konfunderad slog jag ett nummer för att ringa.
Då dök ett nytt meddelande upp på displayen:
Endast nödsamtal
- och så följde en skrälligt förnärmad ljudsignal, precis som den ville säga:
Fattar du inte? Är du dum?
Det var för sent att ringa Telia igår kväll och fråga vad som hänt.
En misstanke och en fråga formades dock i min hjärna:
"Har jag inte hört rykten om att ifall mobilen inte använts på länge så norpar Telia både numret och potten man hade på refillkortet?
Men, nääe, så kan de väl inte göra... och så länge var det väl inte sedan jag ringde med den? Eller...?"
I morse ringde jag 90 200, fick snabbt - bara en minuts väntetid, hurra! - tala med en trevlig tjej och när jag framfört mitt ärende så blev min misstanke och fråga klart besvarad.
Har mobilen varit oanvänd i mer än tolv månader så återtar Telia numret. Och eventuella pengar försvinner.
-- Ditt nummer avslutades redan den sista december, sa tjejen. Numera är det ett företagsnummer.
-- Men borde ni inte informera innan ni nallar nummer och pengar? undrade jag. Man ska ju ha en chans att själv ska få säga upp sitt "abonnemang". Och få igen pengarna. Det här är verkligen fruktansvärt fräckt gjort av Telia. I andra sammanhang skulle det kallas stöld. Och märk väl, jag är inte förargad på dig utan på Telias policy.
Då svarade den trevliga tjejen att jag kunde få ett nytt SIM-kort (och därmed ett nytt nummer) utan kostnad och att mina 130 kronor som funnits på det gamla kortet skulle få följa med till det nya. Hon skulle även försöka se till att det nya numret påminde om det gamla.
Detta erbjudande gjorde mig naturligtvis lite vänligare inställd.
Efter en stund fick jag e-post med det nya numret. Fyra av sju siffror var visserligen lika och på samma plats, men de gamla var mycket bättre och hade en viss anknytning till mig. Det har de nya inte alls - nu är det bara en rad siffror. Okej, jag får väl acceptera, men lite sur är jag. Kanske.
Om jag tänker efter.
Med detta vill jag skicka en påminnelse till alla som äger mer än en mobil. Ring på var och en av dem någon gång då och då, visa att de används. Om inte annat så sänd ett uppmuntrande sms till dig själv.
Man kan tycka vad man vill om Telia och dess metoder, men i sanningens namn så måste jag medge att företaget brukar trots allt vara bra att ha att göra med. Jag har alltid fått en godtagbar lösning på de problem som uppstått och ofta även kompensation för de olägenheter som följt med.
Nu blir det lite extra pyssel med att knappa in nära och kära i telefonboken i det nya SIM-kortet.
Och kasta det gamla.
Åh, denna underbara, tekniska värld.
Ring, ring, bara du slog en signal!
