onsdag 25 september 2013

OM HÖST OCH HUNDAR

Nu har hösten anlänt, men så sent som förra veckan kunde vi norrbottningar läsa i morgontidningen att SMHI ansåg att vårt län fortfarande hade sommar, temperaturmässigt sett.
Enligt meteorologerna ska dygnsmedeltemperaturen ha legat under nio plusgrader fem dygn i rad för att det ska räknas som höst.
Det hade den inte gjort då.
Det har den gjort nu.
Och det kallaste hittills, i mitt närområde, var natten till tisdag då min termometer visade endast 1,8 plusgrader. Under tisdagen blev det aldrig varmare än runt fem. Dessutom blåste det så träden snodde sig aviga och löven virvlade stressade omkring i luftrummet, vurpade, krockade, kastades hit och dit, upp och ner för att till slut nå marken - förgängelsen.
Höstlöv ska dala sakta och eftertänksamt mot marken, precis som snöflingor gör en stilla vinterdag. Ungefär som om de tvekar att släppa taget innan de ger sig ut i fritt fall mot det okända.
För någon vecka sedan fick jag en mycket rar och trevlig present av bästa väninnan G...
 ... nämligen den lilla, fina
HUNDBOKEN från Pedagogförlaget.
 Efter 40 års vänskap så har det ju inte kunnat undgå henne att jag gillar hundar.
Hon har alltså lång erfarenhet av hur fjompigt och urtramsigt jag beter mig varje gång jag ser en gullig vovve. 
G hade spejat in den söta boken någonstans och tyckt att den passade att ge hundtokiga mig.
När jag i söndagskväll läste igenom bokens alla hundrelaterade citat så blev min längtan allt större efter en fyrbent, pälsbeklädd vän. Jag berättade det för den snälla och givmilda väninnan.

- Oj, vad har jag nu ställt till med? sa hon och låtsades förskräckt.

- Jo, det här borde du tänkt på, sa jag och skrattade. Det är dags att du börjar inse konsekvenserna av ditt handlande. (Fiffigt formulerat, eller hur?)
Jag fortsatte:
- Man ska akta sig för att väcka någons slumrande och nedtryckta hundlängtan. Jag kommer att ringa efter dig när vovven behöver ut på kiss/bajs-promenad och jag är indisponibel p.g.a. influensa eller magsjuka, yrsel eller skoskav. Då är det bara att rycka ut och ta hand om jycken. Och några undanflykter godkännes icke.

- Ja, jag inser nu att mitt handlande var högst olämpligt. Jag antar att jag också blir medansvarig för alla kostnader som vovven åsamkar dig, sa hon skämtsamt uppgivet.

- Givetvis, sa jag. Vi börjar med inköpskostnaden, den torde väl ligga på så där fem-sextusen på oss var. Sedan blir det försäkringar och mat. Antagligen måste du komma hit och städa bort hundhåren också, för du vet ju vilka besvär jag har med ljudet från dammsugaren.

- Jag skulle nog ha diskuterat det där bokinköpet med Pelle innan jag slog till, sa hon. Det här kommer ju att drabba honom också. Nu får han ta över ansvaret här hemma eftersom jag kommer att vara alldeles utschasad efter att jag rastat hunden och städat hos dig. För att inte tala om de ekonomiska konsekvenserna.

Vi skrattade gott. Så här kan vi tramsa iväg emellanåt.
Och vi gillar det!
Här följer några av Hundbokens citat:
Små hundvalpar borde ha varningsskyltar ovanför sina burar där det står:
"Titta mig inte i ögonen för då kommer jag att stjäla ditt hjärta."
---
Inget hem är fulländat utan en hund. Eller snarare: Inget hem är fulländat utan en hund, en söndertuggad matta. en solkig säng och repade bordsben.
---
Hundens enda ambition är att ge dig hela sin kärlek.
(Stuart & Linda MacFarlane)
 Hunden har lärt mig vad ordet "beundran" innebär.
Varhelst jag går vill han också vara. Han lämnar mig aldrig med blicken och så fort jag tittar åt hans håll genomströmmas hela hans kropp av lycka.
(Susan Race)
 Det finns ingen som uppskattar din bländande konversationsförmåga så mycket som en hund.
(Christopher Morley - 1890-1957)
 En söt liten hundvalp kan förvandla en kung till en gycklare.
(Oberon - A.D. 1344)

 Forskningen har visat att det räcker med att klappa sin hund för att sänka sitt blodtryck och sin stress.
(Billy Roberts ur "The healing paw")
En hund kommer inte att kritisera dig för alla dina fel. Den kommer alltid att vara där när du kommer hem, glad över att du äntligen är hemma igen efter att ha varit ut med soporna i trettio sekunder.
(Valerie Grove)
Han kommer att kyssa handen som inte har något att erbjuda och han kommer att slicka såren som du fått av en fientlig omvärld. Han kommer att vakta sin fattige husse som om han vore en prins.
(Senator George G. Vest - 1830-1904) 
 Ha det gott! Med eller utan hund.

fredag 13 september 2013

BLÄDDERBOK FÖR NYFIKNA

Denna ordbok ligger ofta framme på soffbordet. Den är intressant, lärorik och underhållande.
En bra och informativ uppslagsbok, men också trevlig att bara planlöst bläddra i.
 
Jag har märkt att jag ganska ofta mumlar för mig själv:
- Jaså, kallas den där grejen så? Det hade jag ingen aaaning om. 
- Och heter den där prytteln så på engelska/franska/tyska? Det visste jag inte.
- Men det där ordet har jag bestämt hört förr. Det verkar lite bekant.
- Hm... att det där heter så kunde jag inte ens på svenska.

Bokens original kommer från Kanada, där experter av allehanda slag tillsammans gjorde detta uppslagsverk som blev en stor succé världen runt.
I Sverige utkom boken första gången 1997. Mitt exemplar är från 2001. Sidantalet är 957, så jag är rätt säker på att mitt liv tar slut innan jag bläddrat färdigt. I alla fall om jag också ska lära mig något.
(Dubbelt klickbara bilder.)
Innehållsförteckning.
Kläder.
Arkitektur. 
Ha en härlig hösthelg!

måndag 9 september 2013

VECKANS KARAMELL = HÖSTENS VACKRASTE TV-SERIE

... är - utan konkurrens - Italienska trädgårdar, den bästa och vackraste TV-serien just nu. En riktigt smarrig karamell att njuta av under fyra mörka höstveckor.

Serien går i SVT Kunskapskanalen och ordinarie sändningstid är fredagar kl 21:00, repriser (enligt min TV-tidning) måndagar kl 12:00 och tisdagar kl 22:50.
Under 30 dagar kan varje avsnitt även ses på SVT Play.

I fredags visades den första delen, med underrubriken Rom. Andra delen sänds nu på fredag och handlar om trädgårdarna i och omkring Florens.
Monty Don
(Bild: Wikipedia)
Engelska trädgårdsexperten Monty Don kommer att resa runt hela Italien och berätta om allt det sköna som finns där i trädgårdsväg. Och det är inte lite, det.
Monty Don har gjort flera trädgårdsserier, bl.a. Around the world in 80 gardens, som också sänts i Kunskapskanalen.

I fredags satt jag som ett tänt ljus och var genomlycklig i en timmes tid. Naturligtvis spelade jag in programmet för att kunna se det igen... och igen. Varje avsnitt kommer att hamna på DVD. Det här blir veckans prio ett när det gäller TV-program, åtminstone för mig.

Är ni det minsta intresserade av trädgårdar, vattenkonst, arkitektur, kultur och historia eller bara vill titta på vackra scenerier så missa inte denna ljuvliga serie.

Klickar man in BBC Italian gardens på Google så kommer denna sida upp. Där finns flera videor att se, bl.a. detta ca 9-minuters klipp från fredagens Rom-avsnitt.
-----
Idag, måndag kl 16:50 i SVT1, (med flera repriser under veckan) sänds ett nytt avsnitt ur finlandssvenska serien Strömsö, också mycket sevärd.
För mig är den nog prio två. Tillsammans med flera andra bra program...

Det verkar bli en fin TV-höst.

fredag 6 september 2013

VACKRA FÄRGER OCH TÄNKVÄRDA ORD

Med vackra blommor, dito moln och en tänkvärd dikt vill jag önska alla en skön och trevlig helg. September är en härlig månad och den har börjat med rena sommarvädret.
Bara att ta vara på härligheten!
Vackra blommor utanför "mitt" sjukhus förra torsdagen.
Vacker solnedgång i tisdags.
-----
Och så de kloka orden.
Ni har säkert läst dem förr, men de är så bra att de kan läsas igen.
Om jag fick leva ett liv till
då skulle jag göra flera misstag
nästa gång.
Jag skulle vilja koppla av mera
och vara mjukare.
Jag skulle vilja vara dummare än jag varit
på den här resan.
Jag skulle vilja ta saker och ting
mindre allvarligt.
Jag skulle vilja våga ta fler chanser,
bestiga fler berg,
korsa fler floder
och simma i fler sjöar.

Jag skulle vilja äta mer glass
och färre bönor.
Jag kommer kanske att ha flera verkliga bekymmer,
men jag skulle ha färre inbillade.

Ni förstår... jag är en sån där människa
som lever försiktigt och sunt
timme efter timme, dag efter dag.
Oh, visst har jag haft mina fina stunder
och om jag fick göra om det
skulle jag försöka att bara ha stunder
- en stund efter en annan
i stället för att leva så många år
i förväg.

Jag har varit en sån där person
som aldrig går någonstans
utan termometer, varmvattenflaska,
regnkappa och fallskärm.
Om jag fick leva en gång till
skulle jag packa mindre i väskan.

Om jag fick leva en gång till
skulle jag gå barfota
tidigare om vårarna
och fortsätta med det
längre in på höstarna.
Jag skulle dansa mera,
åka mera karusell,
fånga fler snöflingor
och jag skulle plocka fler tusenskönor.

Om jag fick leva ett liv till
skulle jag aldrig mer vara rädd.
(Nadine Stair, Louisville, Kentucky, USA,
skrev den här dikten när hon var 85 år.)
Det kanske är dags för mer glass och barfotapromenader. 

tisdag 3 september 2013

DET ÄR 46 ÅR SEDAN

 Idag är det precis 46 år sedan Sverige gick över till högertrafik.
Tänk vad tiden går!
Lite snurrigt och ovant var det den första dagen.
 Men vi lärde oss snabbt att hålla till höger.
Min mammas diplom.
(Jag har ändrat namnet på kära mor.)
"Håll dig till höger, Svensson!" - Telstars
(Text & musik: Peter Himmelstrand)
---
Må gott i höstvärmen!

söndag 1 september 2013

OROLIGA, O-ROLIGA DAGAR

Den senaste veckan har jag, den snaquesaliga, varit väldigt tystlåten. Det blir så ibland. Ödet bestämmer sig för att göra en extrasväng och plötsligt har man inte full kontroll längre. Det händer oss alla och det är bara att hänga med så gott det går. Så här blev min vecka 35. 

Jag har tidigare skrivit om mitt strejkande högeröra och lite annat visset, men annars försöker jag att inte fylla bloggen med krassligheter. Det finns så många som har mycket större anledning att skriva om sådant, d.v.s. de som kämpar mot riktigt svåra sjukdomar. En blogg ger möjlighet att skriva av sig, att dela känslor och erfarenheter med andra, kanske med någon i samma situation. Att ge och få stöd och omtanke, tips och tröst. Det är ovärderligt.

I dagens inlägg berättar jag varför jag, just nu, också känner för att skriva av mig.  
Första advent 2003 började jag förnimma blixtar i mitt högra öga. Jag hade hört om glaskroppsavlossning och att det är väldigt vanligt när man är i medelåldern (check!och speciellt om man är närsynt (check!). Ofta märker man inte ens att man drabbats, men ibland ser man ”flurr” och/eller blixtar. Eller i värsta fall en mörk gardin. I vilket fall som helst ska man så snart som möjligt ta kontakt med sjukvården.
(Klickbara bilder)
Det var inte bara blixtarna som fick mig att omedelbart ta kontakt med ögonmottagningen på mitt sjukhus – det som också skrämde mig var att jag, i mörker, såg en halvcirkelformad aura runt ögats ytterkant, mot tinningen.

Ögonläkaren kunde genast konstatera att jag hade fått en glaskroppsavlossning, men att den också hade dragit med sig näthinnan och gjort ett hästskoformat hål i den. Det blev omedelbar laserbehandling som sedan upprepades 4-5 gånger. Men skadan var redan skedd och jag tvingades inse att jag förlorat en liten del av synen längst ner i höger ”hörn”. Jag var, och är, så innerligt tacksam för att synbortfallet inte är direkt i synfältet. Det ligger mycket perifert, men visst märker jag det.

Den där glaskroppsavlossningen lämnade också efter sig en ”geléklump” som hela tiden sveper fram och tillbaka över synfältet och lägger sig som en dimma över alla synintryck på högerögat.

Jag erkänner villigt att jag under dessa tio år ofta oroat mig för att det ska ske igen. Framför allt har jag bävat för att något liknande ska hända i det vänstra, bättre ögat.
Nu i veckan har det hänt.
Den senaste tiden har jag tyckt att jag tidvis sett lite dubbelt och suddigare och haft mer huvudvärk. Jag har inte känt mig helt okej. Först undrade jag om det återigen var dags att skaffa nya glasögon, de nuvarande är bara ett halvt år, men jag är väldigt känslig när styrkan behöver ändras.

Så plötsligt i mitten av den gångna veckan började jag se blixtar i vänsterögat. Jag ringde bums till ögonmottagningen och fick en tid akut i torsdags. Ögat undersöktes men läkaren kunde inte riktigt se någon glaskroppsavlossning, däremot en liten blödning. Annars verkade det "lugnt". Så var det till i fredagskväll då blixtarna hastigt började ljunga hela tiden och jag såg svarta flagor, fläckar och streck som rörde sig. Något hade hänt, det visste jag. Jag kände igen symptomen jag hade för tio år sedan. Av erfarenhet blir man vis, sägs det.
Hm... ja, i vissa fall.

Jag blev minst sagt bedrövad. Att lägga sig och sova kändes helt omöjligt – vad skulle hända under sömnen? Kanske jag vaknade och det var helt svart för ögat. Jag ringde 1177, sjukvårdsrådgivningen. Klockan hade hunnit bli 02:30. Jag blev uppmanad att snarast möjligt uppsöka sjukhuset på lördagsmorgonen.

Ögonläkaren som hade jour fanns redan på plats för en annan patient, så väntan blev kort på undersökning. Och nu konstaterades det att glaskroppsavlossningen var ett faktum. Men, tack och lov, än så länge syntes inga skador på näthinnan. Det kändes bra, men ögondoktorerna säger alltid att om det blir en mörk gardin från något håll eller mer och intensiva blixtar då är det bara iväg till sjukhuset igen.

- Om du tycker att det förvärras på något sätt så finns vi här, sa läkaren tröstande i torsdags.

Och… usch ja… förvärrades gjorde det ju.

Tyvärr vet jag inte vad som kommer att ske den närmaste tiden. Jag har fått grumlingar som simmar förbi i synfältet och de kommer nog att bestå, men dessa är bagateller i sammanhanget. Och det blixtrar fortfarande då och då, vilket betyder att det drar i näthinnan, men huvudsaken är att glaskroppen inte drar hål i näthinnan igen, som i det högra ögat.
Tillvaron känns onekligen lite skakig just nu, åtminstone tills det gått en tid.

Ja, så är alltså läget. De senaste dagarna har datorn fått vila helt, jag har inte alls känt för att datorpyssla. Vilket inte är så konstigt.

Tankarna snurrar runt i huvudet – vad är det som händer med mina ögon och öron? Ja, i alla fall verkar höger öga och höger öra tackla av. Men vänsterögat skräms "bara". Än så länge.  :-/ 
Vad ska hända härnäst? Jag tycker det räcker nu. Och som alltid när jag gnäller tänker jag på dem som har det mycket värre. Men det kan inte hjälpas - för tillfället tycker jag lite synd om mig själv, känner mig inte alls vidare uppåt.
Det kan jag väl få?
Någon dag eller så?
Jag vill både kunna se och höra, åtminstone hjälpligt. Om det fortsätter så här kanske reserverna tar slut. Vi är ju bara utrustade med två ögon och två öron.

Här nedan länkar för den som vill läsa lite mer om glaskropps- och näthinneavlossning. Och kom ihåg, det är ovanligt att det blir riktigt allvarligt.



Nu hoppas vi på en trevlig, bra och vacker september!