Förr skulle man visa respekt genom att helga vilodagen och helst inte arbeta på söndagar, åtminstone inte under högmässotid, 11:00 - 12:00.
Om min kära mor inte hade möjlighet att besöka högmässan i kyrkan så lyssnade hon istället alltid på den radiosända.
Guds ord var viktiga vare sig de avlyssnades i en hård kyrkbänk eller i sköna fåtöljen hemma i vardagsrummet.
Idag tänkte jag på lilla mamma när jag under högmässotimmen var tvungen att ta fram dammsugaren och städa upp farligt glittrade glassplitter och sylvassa skärvor från köksgolvet.
Jag skulle ställa in en återanvänd burk i skåpet efter att min inlagda sill var uppäten.
Jag skulle ställa in en återanvänd burk i skåpet efter att min inlagda sill var uppäten.
Jag vet inte hur jag bar mig åt men burken krockade med en annan burk (som höll) och... KRASCH!... så var det dammsugardags. Jodå, så klantigt och kalvigt kan man bete sig en söndagsförmiddag. Det var inte alls svårt.
Det är märkligt vad uppfostran kan sitta i. I vissa sammanhang hör man föräldrarnas välmenande råd och förmaningar i åratal efter att de älskade rösterna tystnade för alltid.
Och trots att kära mor - från sitt vackra, fluffiga moln - naturligtvis nickade bifall till dagens nödvändiga, men "högmässiga" dammsugning så kände jag mig faktiskt lite "syndig".
Men, om inte annat så kan modern i sin himmel glädjas åt att dottern lyssnade på sin mors ord och fortfarande tänker på dem.
Nu över till något helt annat.
Nu över till något helt annat.
I veckan trillade det ner en väldigt trevlig sak genom brevinkastet:
En kalender för 2015 från Synskadades Riksförbund.
Årets ledarhundsvalpar - sötare kalender får man leta efter!
Jag har hört att många fått den - kanske den delas ut till alla hushåll?
Den åtföljdes av ett inbetalningskort om julgåva till Synskadades Riksförbund.
Det tänker jag använda.
Klicka bilderna så blir texterna läsbara.
Sötnosar!!!
Att vara så här söt är egentligen omöjligt!
Att vara så här söt är egentligen omöjligt!
Ha en skön kväll.
Nästa söndag är det första advent. Ofattbart!
Å vad jag känner igen det där med högmässotidens helgande. Precis så var det hemma hos oss också. Ja hela sönda´n skulle det inte arbetas på förutom att sköta om kossorna i lagår´n. Så fint det var...
SvaraRaderaOch valpalmanackan, så trevlig att få jämfört med målade julkort som tidigare år skickats ut. Förbundet vet vilken känslosträng de ska spela på med söta valpar ;-) Och almanackan börjar redan med december 2014!!! Jag ska nog ta och betala in också.
Viola_T: I dagens samhälle skulle det behövas lite mer respekt för både det ena och det andra. Men numera skakar många på huvudet och tycker att man är sååå gammal när man talar om högmässotid och att helga söndagen. Helgen inleddes på lördagen kl 18:00 med helgmålsringning. (I SVT1 lever ju den traditionen än, lördagar kl 17:50 - 18:00.)
SvaraRaderaSöndagen var lite högtidlig och skilde sig från vardagen. Man klädde sig lite finare och åt lite godare. Jag minns så väl söndagssteken med gräddsås och lingongelé. Och det var alltid efterrätt på söndagarna! Ja, det var fint.
Om valparna kan få människor att skänka en slant till en god sak så gör de nytta både som näpna valpar och som vuxna ledarhundar. Det hjärta som inte smälter för sötnosarna måste vara gjort av is.
Jag är litet för ung för att ha varit med om vilodag. Inte ens min mamma - som växte upp i ett rätt religiöst hem - brydde sig om det. Jag dammsög igår - söndag. Kul att ha "syndat" tillsammans med dig. ;)
SvaraRaderaMen så söta hundar. Nej, så söt får man egentligen inte vara. Går bra i linje med mitt inlägg om Arthur. Hoppas att han får köttbullar till jul medan han sitter i karantänen.
Kram!
Söndagar var vilodagar även i mitt föräldrahem. Finklänning och kostym och stilla ro förutom arbetet med djuren som behövde mjölkas även på söndagar.
SvaraRaderaEtt iskallt hjärta har jag. Även jag har fått en almanacka och kunde konstatera att det var hundar på bilderna.
Den där lilla svartingen på almanackan är ju Hjo-Hjo som valp!
SvaraRaderaAnne-Marie: Söndagen är inte vilodag längre på samma sätt som den var förr. Nu är den nästan som vilken dag som helst. På gott och ont.
SvaraRaderaHundvalparna är söta som socker. Jag får lust att köpa hund varje gång jag ser sådana där charmtroll.
Jag misstänker att charmtrollet Arthur kommer att bli riktigt bortskämd under sin karantäntid. Och rätt så! :)
Kram från norr!
Gunnel: Så var det med söndagarna när vi var unga. Men det är ju förstås några år sedan. ;)
SvaraRaderaEtt iskallt hjärta har du inte, det vet jag. Jag känner nämligen till att du visst kan tycka att valpar/hundar är söta även om du inte faller för dem som jag gör.
Andra året i Hjo: Vilken snygging!!! Både som valp och vuxen.
SvaraRaderaDet var likadant när jag var barn...allt var stängt till och med kiosken stängde för några timmar.......nu är allt tillgängligt dygnet runt......lite trist men kanske bra för en del.....
SvaraRaderaMufflo: Ja, för att inte tala om Långfredagen som kändes så lååång. ALLT var stängt, men man överlevde. ;)
SvaraRaderaNumera kan jag tänka tillbaka på "den gamla goda tiden" med både saknad och värme. På något sätt var det mer ordning och reda då.