MED KROPPKAKOR FÖR FRED

Drömmar är oftast väldigt tokiga, orealistiska, osammanhängande och utan någon verklighetsförankring alls. Och det är inte alltid vi minns vad vi drömt under natten.

Men efter att som vanligt ha tittat på kvällens TV-nyheter och återigen förfasats över allt elände i världen så hade jag häromnatten en ganska fantastisk och intressant dröm.

Tilläggas bör att en av mina favoritmaträtter är kroppkakor.

 Nyheterna hade som alltid berättat om det stora landet i öster och dess president P*t*n som ju inte framstår som den vita fredsduvan precis. Tvärtom.

I sömnen måste jag ha känt att jag ville banka in åtminstone några vettiga och fredliga tankar i skallen på karl´n. Hur det skulle gå till var ju lätt som en plätt:

Jag skulle bjuda honom på min älsklingsrätt, hemlagade kroppkakor. 

Denna utomordentligt delikata mat borde väl - om något! - blidka honom och mildra hans aggressiva sätt mot omvärlden.

Alltså började jag laga den största omgång kroppkakor som någonsin skådats.

På något underligt vis fick han min inbjudan, han tackade ja (glöm inte att detta var en dröm!) och infann sig på utsatt tid med sitt entourage; livvakter, säkerhetsmän, rådgivare, militärer... ja, hela konkarongen.

Väl på plats dukande presidenten t.o.m. bordet.

Men... men... tyvärr, då vaknade jag!

Trots en lätt besvikelse (jag hade ju hoppats få chansen att läsa lusen av matgästen) så var jag tvungen att le för mig själv där rakt ut i mörkret.

Vilken sanslös dröm!

Fred uppnås inte med kanoner utan med kroppkakor!

Ja, drömma går ju...

Man önskar att det vore så enkelt!

Men med tanke på hur många krig och oroligheter det är runt om i världen så skulle det förstås gå åt enorma mängder kroppkakor. Men vad gjorde det?

 Må gott!

Och ät gärna en kroppkaka eller två!

Man blir god, glad och fridsam av god mat.

VECKANS KARAMELL: EN ORD-JUVEL

... fann jag på nätet någonstans.

Fyndigt!

Med lite vårblommor önskar jag er en skön helg!

MÖRKA FUNDERINGAR

(Klickbara bilder)

I en galen värld behöver vi hopp! Kanske ett grodhopp kan hjälpa?

 Må väl!

HJÄRTEDAGEN!

 

Trevlig helg allesammans!

EL- ELLER HANDDRIVEN?

För en tid sedan blev jag med eltandborste. Ja, jag vet, ibland är jag långsammare än en haltande snigel på att införskaffa nymodigheter. I flera år har jag hört euforiska uttalanden från entusiastiska eltandborstsfantaster:

- Eltandborste är ett måste!

- Först nu vet jag hur det känns att att ha rena och blanka tänder.

Nåja, jag - som gnuggar gaddarna mycket längre än de rekommenderade två minuterna - har i alla år fått guldstjärna av min tandläkare för att alltid ha så snyggt och välstädat i munnen.

Och det utan eltandborste.

När jag i december var på årlig kontrollbesiktning av tandhälsan så blev det tal om eltandborstar. Min tanddoktor sedan massor av år vittnade om att det är mycket effektiva.

- Två minuter eldriven borstning motsvarar tio minuter handdriven, sa han.

Han hade några olika modeller till försäljning.

Eftersom jag faktiskt funderat på att köpa en elmojäng till garnityret så slog jag till. Det blev en extrasuperduperdeluxe-modell. (Tandläkare säljer nog bara sådana. Tror jag.) Den var dock inte den dyraste i samlingen utan den min "tandis" rekommenderade.

Nu till det negativa i historien:

För det första hade jag ingen aaaning om att apparaten levde om så mycket. Som alla vet så är mun och öron placerade väldigt nära varandra på människomodellen och med en besvärlig hörselskada och medföljande sk*t-jobbig ljudkänslighet så är det rena tortyren för mig att borsta tänderna med mackapären.

Jag har intervjuat andra eltandborstsägare och de säger att även deras apparater låter "illa".

Inte ens på utsidan av huvudet fungerar hörselskydd/-proppar för mig. Så hur i all världen gör man då när man skulle behöva dem på insidan av skallen?

För det andra så känns det som den oscillerande apparaten ska vibrera lös alla tänder. Och ve och fasa om "borsthalsen" råkar komma i kontakt med tänderna mittemot där själva arbetet utförs. Oron är stor över att det ska börja flyga tandflisor runt hela badrummet samtidigt som huvudet lossnar och rullar iväg under badkaret.

För det tredje så måste det bli mycket dyrare att köpa nya borsthuvuden än att köpa vanliga tandborstar. Och så småningom lägger väl det laddningsbara batteriet av. Och vad händer om batteriet är tomt i samma veva som det är strömavbrott? Har någon alls tänkt på det?

Som vanligt numera så får man se till att vara garderad med en handdriven variant.

Nej, jag kommer mest att använda mina handdrivna tandborstar. De är ljuvligt tysta. Och jag har full kontroll över deras (alltså mina) oscillerande rörelser.

Måste alla våra moderna apparater nödvändigtvis vara eldrivna? Och därmed också högljudda?

Detta var ett av mina mest onödiga köp.

Nedanstående kan man läsa på Wikipedia:

Tandborsten i litteraturen.

Strix (1898, nr 13, sid 1) berättar om hur man i slutet av 1800-talet uppfattade tandborsten när Kolingen har hittat en tandborste och undrar vad det är för en konstig sak.
Kolingens halvbror säger:

- Ä, dä ä väl någe nytt njutningsmedel som överklassen har hittat på.

(Kolingens halvbrors yttrande
har återberättats av Hjalmar Söderberg i Martin Birks ungdom (1901).

---

God vecka 7.

LULEÅ, VINTER- OCH VINNARSTADEN

 Norrbottens huvudstad, Luleå, är på topp inom många områden.

Flera somrar har vi vunnit sol-ligan.

Solen har bara strålat och strålat och STRÅLAT.

I vinter vinner vi (antagligen) snödjups-ligan. Häromdagen slog vi vårt förra rekord från 1966 på 111 cm. Nu är det över 113 cm.

Bilden här ovanför är från i eftermiddags när fem män jobbade hårt med att få bort djupsnön på vår carport. Fläckvis var säkert vitfluffet en meter. Jag ringde faktiskt till vicevärden i förrgår och gjorde honom uppmärksam på snömängden. Det skulle inte vara så kul och populärt om taket rasade ner på alla bilar som står där.

I tisdags kväll vann Luleå Hockey CHL, Champions Hockey League, och kan nu kalla sig Europamästare i hockey.

Laget har även vunnit SHL, den svenska elitserien. Visserligen var det 1996, men de har hållit sig kvar på toppen i många år.

Och stadens manliga basketlag, LF Basket (tidigare Plannja Basket) har också flera gånger varit svenska mästare i sin sport.

Våra baskettjejer, Northland Basket, är jätteduktiga och tog guld 2014.

Om ni har lust att läsa mer om Luleås duktiga idrottskvinnor och -män så kan ni kolla länkarna ovan.
Jag är egentligen väldigt ointresserad av sport, men jag tycker naturligtvis att det är roligt när stadens lag vinner. Däremot är jag aldrig på deras hemmamatcher och jag följer dem inte speciellt i media heller. Men vare sig de vinner eller förlorar så kan man inte undgå att höra och läsa om det. Jag läser inte sportsidorna men dagstidningens förstasida med braskande rubriker kommer man inte undan.

Nu har jag skrutit så det räcker för hela veckan.
Ha en skön torsdagskväll!

SOM SKÅLLADE TROLL

När man tittat ut genom fönstren de senaste dagarna har utsikten varit ganska enahanda.

Tätt fallande snöflingor. Stressade vindar. Slamrande plogbilar. Mullrande traktorer. Skottande villaägare. Pulsande människor. Snöslungskaskader.

(Men, men... hur håller han skyffeln???)

 Snöröjningen har pågått dygnet om - traktorer och lastbilar har ilat fram och tillbaka som skållade troll och jag kan tänka mig att förarna är alldeles slutkörda.

Och stackars alla trötta och lessna husägare som mer eller mindre hållit i en snöskovel, snösläde och/eller snöslunga varje vaken stund de senaste dagarna.

Just precis nu säger en meteorolog i radion att snörekordet i Luleåområdet på 111 cm från 1966 med all säkerhet kommer att slås endera dagen. Snödjupet är för närvarande 110 cm. Och under det kommande dygnet väntas minst 5 cm till av den vita varan.
Säg till om ni vill ha en leverans.
Vi har ju inte bara gott om malm, vattenkraft, skog, mygg, fria vidder, natur-tjusigheter, brusande älvar, norrsken, älgar, renar, god mat och fantastiskt trevliga människor utan även, som sagt, om snö. I alla fall under den här vintern.

(Hm... snöslungsreklamen får ni stå ut med - jag bara gillade bilden. Snart har vi det så där.)

Mitt i snökaoset får vi ändå vara tacksamma över att vi har moderna maskiner och teknik att tillgå när flingorna belägrar oss.

Gamla tidens skyffel och hästdragen plog är för längesen förbi.
Tack och lov. Eller, kanske tyvärr...

Mys måndagskväll i Vintersverige.

Uppdatering 1:
Videon här ovanför togs sent i går kväll. Den farbara delen av gatan blev till slut enkelriktad. Så i kväll var det ännu fler fordon inblandade i snöröjningen. Två traktorer (en med påmonterad snöslunga) och 3-4 lastbilar. Jag var ju bara tvungen att ta fram kameran igen. Jag gillar sån´t här.
Är man en teknik- och lastbilsnörd så är man.

Snart kan bilar mötas på gatan igen, t.o.m. lastbilar.

Uppdatering 2:
Första videosnutten kunde jag se på datorn, men sedan jag uppdaterade med två snuttar till (den tredje har jag tagit bort) så kan jag inte se någon av dem. De två första får dock ligga kvar här på inlägget.
Jag hoppas ju att de är "titt-bara" i era datorer.
Datorer!!! Morr!!!