Drömmar är oftast väldigt tokiga, orealistiska, osammanhängande och utan någon verklighetsförankring alls. Och det är inte alltid vi minns vad vi drömt under natten.
Men efter att som vanligt ha tittat på kvällens TV-nyheter och återigen förfasats över allt elände i världen så hade jag häromnatten en ganska fantastisk och intressant dröm.
Tilläggas bör att en av mina favoritmaträtter är kroppkakor.
Nyheterna hade som alltid berättat om det stora landet i öster och dess president P*t*n som ju inte framstår som den vita fredsduvan precis. Tvärtom.
I sömnen måste jag ha känt att jag ville banka in åtminstone några vettiga och fredliga tankar i skallen på karl´n. Hur det skulle gå till var ju lätt som en plätt:
Jag skulle bjuda honom på min älsklingsrätt, hemlagade kroppkakor.
Denna utomordentligt delikata mat borde väl - om något! - blidka honom och mildra hans aggressiva sätt mot omvärlden.
Alltså började jag laga den största omgång kroppkakor som någonsin skådats.
På något underligt vis fick han min inbjudan, han tackade ja (glöm inte att detta var en dröm!) och infann sig på utsatt tid med sitt entourage; livvakter, säkerhetsmän, rådgivare, militärer... ja, hela konkarongen.
Väl på plats dukande presidenten t.o.m. bordet.
Men... men... tyvärr, då vaknade jag!
Trots en lätt besvikelse (jag hade ju hoppats få chansen att läsa lusen av matgästen) så var jag tvungen att le för mig själv där rakt ut i mörkret.
Vilken sanslös dröm!
Fred uppnås inte med kanoner utan med kroppkakor!
Ja, drömma går ju...
Man önskar att det vore så enkelt!
Men med tanke på hur många krig och oroligheter det är runt om i världen så skulle det förstås gå åt enorma mängder kroppkakor. Men vad gjorde det?
Må gott!
Och ät gärna en kroppkaka eller två!
Man blir god, glad och fridsam av god mat.
Kul att du skriver om drömmar. Jag hade ett inlägg innan mitt lilla uppehåll förra veckan om just drömmar.
SvaraRaderaDet var ingen dålig dröm du hade om P-mannen och kroppkakorna.
Tror att jag aldrig ätit kroppkakor. Skulle gärna smaka på dina fredliga kroppskakor någon gång. :)
Kram!
Du kan väl fortsätta på drömmen någon natt. Det skulle vara intressant att veta vad han tyckte om kroppkakorna och om ni lyckades komma någon vart i era fredssamtal.
SvaraRaderaHa ha du är ju för tokrolig......
SvaraRaderaAnne-Marie: Drömmar kan vara riktigt underhållande. Synd bara att man ibland vaknar innan man fått se slutet. Det är som att lämna en spännande film mitt i.
SvaraRaderaKroppkakor med lite smält smör - det är mums, det! Vem vet, en rejäl kroppskaksmiddag kanske vore lika bra (eller bättre?) fredsfixare än fredspipsrökande eller långdragna fredssamtal. ;)
Om/när tillfälle ges så bjuder jag på kroppkakor!
På länken här nedan kan du läsa mer om kroppkakor;)
http://antasnaque.blogspot.se/2012/02/bodycakes-yummy.html
Gunnel: Egentligen vill jag inte alls drömma om P*t*n. Han är minsann ingen "drömman". Och, tyvärr, jag tror inte ens mina superba kroppkakor kan göra honom till en snäll och fredlig man. Undrar hur det skulle funka med pepparkakor? Det sägs ju att man blir snäller av dem.
SvaraRaderaMufflo: Åh, vad kul att du tycker det! :D Den här gången får vi väl skylla det på P*t*n. ;)
SvaraRaderaPutin ska inte bjudas på något! Inte ens kroppkakor med stryknin.
SvaraRaderaVet inte om jag smakat kroppkakor, men pitepalt, är inte det något liknande?
Andra året i Hjo: Kunde inte någon bjuda P*t*n på en enkelbiljett till Mars? Men då annekterade han väl hela universum.
SvaraRaderaPitepalt görs på rå potatis, korn- och vetemjöl, kroppkakor på kokt (och kall) och vetemjöl. Viss skillnad i smak.