TYCK GÄRNA LITE SYND OM MIG

Sedan tre dagar tillbaka vältrar jag mig i självömkan.

Jag har blivit dunderförkyld - tack och lov är det drygt fem år sedan sist! - men när det händer tycker jag att livet till 99% är pest och pina. Jag får nämligen alltid en fruktansvärd hosta. Och den kan nästan sitta i hur länge som helst.

Ända sedan jag var barn har jag haft stora besvär med mina luftrör - jag hade åtminstone två-tre-fyra luftvägskatarrer varje år under skoltiden. Än idag kan jag återkalla smaken av penicillintabletter tillsammans med lingonsylt vilket (på den tiden) var den enda kombination som fungerade för att jag skulle kunna svälja pillren.

Under skolåren var jag förbjuden av skolläkaren att vara med på gymnastiktimmarna i gympasalen p.g.a. att det dammade. Jag fick hostattacker som inte var av denna världen.

Men utomhusaktiviteterna gick bra.

(Om nu sanningen ska fram så var jag aldrig speciellt ledsen över att slippa skolgympan. Och jag förstod att det var flera av mina skolkamrater, bland flickorna förstås, som var väldigt avundsjuka på min frisedel från gymnastiken.)

Förkylningar och influensor med alla möjliga jobbiga inslag är ju aldrig trevliga, men i mitt fall är hostan värst. Jag skulle faktiskt föredra en heltäppt näsa med lukt-/smakbortfall och huvudvärk.

Men nej, jag "bara" kraxar och kraxar. Dag och natt.

När jag för många år sedan i vuxen ålder drabbades av lunginflammation hostade jag av ett revben.

Vilket förstås gjorde hostan till rena tortyren.

Just nu är det tredje natten jag försöker sova i en fåtölj. Det går inget vidare. Inte ens sittandes i min praktiska och sköna ställbara säng kan jag få kvarkan att hålla sig inom sovtillåtande gränser. Jag kan inte ens tänka "säng" utan att få en hostattack. Så det är totalt misslyckat att ens prova.

Ni må tro att jag har försökt.

På tre dygn har jag kanske sovit tre-fyra timmar. Det är inte klokt. Men vad gör man när hostmedicinerna inte fungerar särskilt bra? Gummiklubba som sömnmedel?

Om inte annat så blir det väl en rejäl huvudvärk.

Egentligen fattar jag inte att jag överhuvudtaget kan stå på benen.

Och att jag bara är måttligt förvirrad. Tror jag i alla fall.

Längsta tiden jag fåtölj-sovit är sjutton dygn.

Men den gången berodde hostan på allvarliga medicinbiverkningar.

Fy bubblan vad sjuk jag var då.

Jodå, även det arma luktorganet är drabbat av höstförkylningen.

Renen Rudolfs mule och min näsa uppvisar stora likheter.

 

 Tro´t eller ej, men det finns faktiskt trevliga typer av hosta.

Ha en fin vecka. Hoppas ni klarar er från alla dumma "virrussar" som flyger omkring!

VACKRA MÖNSTER

För någon dag sedan låg det ett spännande paket i mitt nyuppsatta brevfack tre trappor ner.

Jag beställde nyligen några DVD-filmer och en bok med medföljande CD.

Allt verkade intressant - därav köpen.

Filmerna har jag ännu inte hunnit se men boken är genomtittad och CD:ns mönsterskatt är t.o.m. redan överförd till datorn.

Klicka för större bilder. 

Så här ser bokens fram- respektive baksida ut.

Nedan några av de vackra Art Deco-mönstren som boken och CD:n är fulla av.

 

 

 

 

 

 

 
Jag gillar verkligen Art Deco-stilen. 

Nu gäller det bara att sätta igång och använda mönstren till något.

Kanske det kan bli en kudde, gardin, duk, tavla, kort eller något annat trevligt.

Mysig sysselsättning under långa, mörka och kulna höst- och vinterkvällar.

Om inte annat så kan man skriva ut kopior och färglägga de svart-vita bilderna.

Bland mogna flickor är visst det en populär hobby numera.
Det har jag hört rykten om. Men jag vet inte om de är sanna.

 

 Hoppas ni får en skön helg!

DEN SVARTA PRICKEN

I förra inlägget berättade jag om att min amerikanska tremänning från Kalifornien varit hit på ett kort men trevligt besök.

Idag får ni ta del av innehållet i ett mejl som min tremänning från Illinois sände häromdagen. Kanske någon av er redan sett detta, men jag tyckte texten var så tankeväckande och bilderna så fina att jag ändå ville visa det.

Dessutom skadar det aldrig att träna lite engelska.

Klicka bilderna för större text.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tionde september idag - en tredjedel av denna härliga månad har redan sprungit iväg.

Ha en fortsatt solig och fin vecka.

Och njut av allt det vita runt den svarta pricken.

EN FRANSYSK VISIT AV AMERIKANER

Under förra veckan städade bloggerskan lite mer än vanligt.

Vilket resulterade i att datorn haft det ganska lugnt några dagar.

Hm ... orsaken till den ovanligt noggranna städorgien var att det skulle komma långväga gäster.

Ända från det stora landet på andra sidan "pölen". En av mina amerikanska tremänningar med make berättade för drygt ett år sedan att de hade bokat en kryssning i och omkring Baltikum. De skulle resa från hemmet i USA den 15 augusti 2015 och undrade om det passade att de efter kryssningen flög norrut för en kort visit hos oss släktingar här uppe.

Förra gången vi sågs var i juni 1989 när de firade midsommar här.

- Ni är så välkomna! sa jag på engelska. (De talar ingen svenska.) Jag fortsatte: Hihi, vi hinner knappast tröttna på varandra om vi ses med ett tidsintervall på 26 år.

Eftersom jag ju ibland mår lite uschligt så "vältrade" jag över det mesta av värdskapet på två av mina brorsdöttrar. Från tidigt i söndags morse till på tisdag eftermiddag delade de glatt sina hem och sin tid med besökarna.

(Klickbara bilder.)

Det var verkligen roligt att träffa A och B igen. Vi konstaterade att vi, tyvärr, blivit både lite gråare och lite rynkigare på dessa 26 år, men vi hade i alla fall inga problem med att känna igen varandra.

Och det kan man ju se som positivt.

Nu är de tillbaka i sitt hem i närheten av San Francisco, Kalifornien, och med sig har de en massa trevliga minnen från kryssningen som tog dem till bl.a. Bornholm, Gdansk, Visby, Riga, Tallinn, Sankt Petersburg, Helsingfors och kryssningens slutmål Stockholm - där de hann äta middag hos min bror och svägerska innan det var dags att flaxa iväg till oss i norr.

Och givetvis hoppas jag att A och B tog med sig några fina minnen även från Norrbotten, som till gästernas ära bjöd på strålande väder.

Lombard Street, San Francisco. Världens krokigaste gata.

Foto: Ken Glaser Jr

Vilken tur att man inte behöver snöröja den gatstumpen!

Vill ni se den söta gåvan jag fick av min tremänning så kan ni titta in på min andra blogg,
Pyssel och Pinaler.

Trevlig helg på er!