måndag 21 september 2015

TYCK GÄRNA LITE SYND OM MIG

Sedan tre dagar tillbaka vältrar jag mig i självömkan.
Jag har blivit dunderförkyld - tack och lov är det drygt fem år sedan sist! - men när det händer tycker jag att livet till 99% är pest och pina. Jag får nämligen alltid en fruktansvärd hosta. Och den kan nästan sitta i hur länge som helst.
Ända sedan jag var barn har jag haft stora besvär med mina luftrör - jag hade åtminstone två-tre-fyra luftvägskatarrer varje år under skoltiden. Än idag kan jag återkalla smaken av penicillintabletter tillsammans med lingonsylt vilket (på den tiden) var den enda kombination som fungerade för att jag skulle kunna svälja pillren.
Under skolåren var jag förbjuden av skolläkaren att vara med på gymnastiktimmarna i gympasalen p.g.a. att det dammade. Jag fick hostattacker som inte var av denna världen.
Men utomhusaktiviteterna gick bra.
(Om nu sanningen ska fram så var jag aldrig speciellt ledsen över att slippa skolgympan. Och jag förstod att det var flera av mina skolkamrater, bland flickorna förstås, som var väldigt avundsjuka på min frisedel från gymnastiken.)
Förkylningar och influensor med alla möjliga jobbiga inslag är ju aldrig trevliga, men i mitt fall är hostan värst. Jag skulle faktiskt föredra en heltäppt näsa med lukt-/smakbortfall och huvudvärk.
Men nej, jag "bara" kraxar och kraxar. Dag och natt.
När jag för många år sedan i vuxen ålder drabbades av lunginflammation hostade jag av ett revben.
Vilket förstås gjorde hostan till rena tortyren.
Just nu är det tredje natten jag försöker sova i en fåtölj. Det går inget vidare. Inte ens sittandes i min praktiska och sköna ställbara säng kan jag få kvarkan att hålla sig inom sovtillåtande gränser. Jag kan inte ens tänka "säng" utan att få en hostattack. Så det är totalt misslyckat att ens prova.
Ni må tro att jag har försökt.

På tre dygn har jag kanske sovit tre-fyra timmar. Det är inte klokt. Men vad gör man när hostmedicinerna inte fungerar särskilt bra? Gummiklubba som sömnmedel?
Om inte annat så blir det väl en rejäl huvudvärk.

Egentligen fattar jag inte att jag överhuvudtaget kan stå på benen.
Och att jag bara är måttligt förvirrad. Tror jag i alla fall.
Längsta tiden jag fåtölj-sovit är sjutton dygn.
Men den gången berodde hostan på allvarliga medicinbiverkningar.
Fy bubblan vad sjuk jag var då.
Jodå, även det arma luktorganet är drabbat av höstförkylningen.
Renen Rudolfs mule och min näsa uppvisar stora likheter.
 
 Tro´t eller ej, men det finns faktiskt trevliga typer av hosta.

Ha en fin vecka. Hoppas ni klarar er från alla dumma "virrussar" som flyger omkring!

12 kommentarer:

  1. Jag tycker verkligen synd om dig. Luftvägsinfektioner hade jag ständigt som ung, men nu på gamla dar är jag nästan aldrig sjuk. När det gäller hosta föredrar jag också den du visar på slutet. Kram och krya på dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ibland är man i behov av lite extra peppning! ;)
      Härligt att du lämnat luftvägsinfektionerna bakom dig - en god hälsa är det värdefullaste man kan ha.
      Sänder en kram (virusfri!) tillbaka.

      Radera
  2. All tid med förkylning är bortkastad tid. Man längtar bara efter den dag när det värsta släppt och man kan sova i sin egen säng. Vad har vi fått förkylningar för? Vi är inte perfekta, någon missade när han/hon skapade oss.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För tillfället, och speciellt denna måndag, känner jag mig verkligen som ett "måndagsexemplar". :) Hostar och snörvlar utan avbrott och längtar mig sjuk tills jag kan säng-sova igen. Men har fåtölj-sussat i nästan sju timmar i eftermiddag. (Då är man trött.) Jag var helt tidsförvirrad när jag vaknade. Men oj, vad jag behövde den sömnen!

      Radera
  3. Nej men Annica så tråkigt att du blivit sjuk.
    Hosta är verkligen inget att "leka med". Har själv ett par hemska erfarenheter av hostor som inte var av denna världen. Ena gången fick jag en dundermedicin och hostan försvann i stort sett med en gång med medicinen innehöll morfin vilket jag inte tålde - vilket jag inte visste om. Jag mådde pyton och var nästan sämre trots att hostan var borta.
    Att sitta och sova är inte lätt. Hoppas att du kan få litet sömn trots allt. Det jobbiga är ju att om man inte får sova tar det ofta längre tid att bli frisk.
    Jag tycker synd om dig och skickar en stor krya-på-dig-kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kramen! Men ... om man jämför med alla som är allvarligt sjuka så är det inte alls synd om mig. Jag ville bara ha lite extra sympati. ;)
      Än har jag inte kunnat säng-sussa, fem dygn har fåtöljen varit sovplatsen där jag slumrat då och då. Jag längtar alldeles förfärligt efter att kunna krypa ner i sängen utan att hosta sönder mig. Jag kommer att sova som en stock.
      Jag har också haft morfinbaserad hostmedicin och just den gav - ibland - ett slags gall-anfall. Så då fick jag ta tabletter mot de anfallen. Usch ja, det är en enda ond cirkel med medikamenter. :(
      Ha det gott! Kram!

      Radera
  4. Jag tycker synd om dig också.Nu har det gått några dagar sen du skrev,så jag hoppas du har fått krypa ner i sängen igen.Kryakram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det blev fem dygn i fåtöljen men sedan blev sängen "sov-bar" igen. Så skönt!

      Radera
  5. Hoppas du känner dig lite bättre idag. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag mår bättre men hostar ganska eländigt fortfarande. Efter en MYCKET kort utomhusvistelse idag (var helt enkelt tvungen ut i ett ärende) så kraxar jag lite extra. Jag tål inte frisk luft när jag har hosta. :(
      Kram tillbaka!

      Radera
  6. Stackars dig. Som barn var jag ofta sängliggandes och sjuklig. Hosta och hosta. Snuva. Feber. Jag tror att jag helt enkelt växte ifrån skiten.

    SvaraRadera
  7. Tack! Jag mår bättre men inte bra. Hostan verkar trivas hos mig.
    Klarar du dig helt från hosta och snuva numera?

    SvaraRadera