Under livets gång kommer vi i kontakt med många olika yrkeskategorier. Inom dessa är det ofta någon speciell person som vi fäster oss vid lite extra. Kanske en omtyckt lärare som vi hade velat ha kvar genom hela skoltiden från ettan till doktorshatten.
Naturligtvis en omöjlighet men likväl ett önskescenario.
Samma känsla kan vi få för tandläkare, läkare, sjukgymnaster, frisörer - ja, alla som "tar hand" om oss på ett mer personligt plan.
När vi t.ex. träffar en tandläkare som vi trivs med och har ett stort förtroende för så vill vi givetvis ha kvar honom/henne till den dag tänderna (och resten) ska begravas.
Och när vi äntligen hittar en frisör som passar "just mig", som alltid lyssnar på mina synpunkter och fixar mitt hår exakt som jag önskar så vill vi aldrig ha någon annan.
Allt blir ju så enkelt när/om vi träffar "rätt" personer.
Det gäller i livets alla relationer och situationer.
De senaste 30 åren har jag haft samma tandläkare.
Han och hans personal har alltid varit mycket professionella och tillmötesgående och när något hänt akut så har de genast sett till att jag snabbt fått en tid.
Men ... igår fick jag - till min bestörtning - veta att min populäre tandläkare (p.g.a. hälsoskäl) har sålt sin praktik. Han har noga valt ut ett ungt och duktigt tandläkarpar som ska ta över.
Men ... igår fick jag - till min bestörtning - veta att min populäre tandläkare (p.g.a. hälsoskäl) har sålt sin praktik. Han har noga valt ut ett ungt och duktigt tandläkarpar som ska ta över.
Jag kommer verkligen att sakna min "gamla" tanddoktor.
Och jag känner mig nog ganska förvirrad när ett helt nytt ansikte blickar ner på mig när jag nästa gång halvligger i tandläkarstolen.
En liten tröst i bedrövelsen är dock att den trevliga och skickliga personalen kommer att jobba kvar hos de nya ägarna. Det känns bra.
Min tandläkare har alltid använt en betydligt mindre borr.
Ha en god kväll!
Det är konstigt hur man vänjer sig vid en speciell person och sen är det inte lätt för de som kommer efter att leva upp till den statusen. Kram
SvaraRaderaLika glad och lycklig som man blir när man hittar en bra yrkesman/-kvinna, lika ledsen och olycklig blir man när han/hon försvinner ur ens liv av en eller annan orsak. Det känns allt lite trist.
RaderaKram tillbaka!
Javisst är det jobbigt att byta tandläkare eller frissa. Jag har egentligen inte hittat någon bra frisör sedan min favorit gick i pension för 5 år sedan. Efter favoriten har jag haft en duktig iranska, men hon blev sjuk och nu vet du ju vem jag går hos.
SvaraRaderaDet var så enkelt och kändes så bra när jag visste att min tandläkare fanns där när jag behövde honom. Och likaså under alla år som jag klippte mig själv, då slapp jag det desperata sökandet efter en bra och duktig frissa för att fixa frisyren. Tyvärr har jag aldrig lyckats fixa tänderna själv. Men det vore förstås en utmaning. ;)
RaderaJag önskar dig en fin hösttisdag.
SvaraRaderaTack detsamma!
Radera