SÄG OMELETT!

Massor av reklam är bara trist och tramsig,

men då och då kan den vara riktigt humoristisk, överraskande och träffande.

Det här tycker jag är ett exempel på det, ett litet guldkorn.

Haha, det där hade de inte väntat sig!

 Trevlig tisdag!

BLOGGERSKAN PÅ OCH I BIL(D)

Mitt bilintresse började i tidig ålder.

—  Tittut! Vill ni åka med?

Det är naturligtvis bara bilmodellerna som skvallrar om att dessa foton inte togs igår.
För jag är ju förstås (haha!) fortfarande en liten tös med rosett i håret.
Icke.
Eller ... jo, ibland. Inuti.

VRRROOOM!

Ha en skön sista augustihelg!

VACKRA MOLN OCH DIKTER

Moln, jag älskar moln! Och jag älskar dikter!

(Klickbara bilder, som vanligt.)

Fluffigt moln belyst av fredagens nedgående sol.

Söndagens brinnande solnedgång.

(Ni får tänka bort den störande skorstenen och dess "dekor".)

Mitt emot Engelbrekts minnessten efter väg 69 i Norbergs socken, Västmanland, fanns detta minipyttemoln. Just då det enda molnet på hela himlen. Mycket märkligt. Men gulligt.

Ser ni den gapande gubben med hiskeligt lååång näsa? Eller ser ni något annat?

Om det är en gubbe så måste han vara en storljugare. Där ligger t.o.m. Pinocchio i lä.
Jag tror detta är ett av de konstigaste moln jag sett — och fotograferat.

Sommaren börjar sakta ta avsked och då kan vi behöva några vackra ord som tröst.

En dag så full av lycka.

Arbetade i trädgården, dimman lyfte tidigt.

Kolibrierna stod stilla över kaprifolens blom.

Det fanns på jorden inte en sak jag vill äga.

Jag visste inte någon värd att avundas.

Vad ont som hänt hade jag glömt.

Skämdes inte för tanken att vara den jag alltid varit.

Kände i kroppen ingen smärta.

När jag rätade på ryggen såg jag blå hav och segel.

(Czeslaw Milosz — "Gåvan" ur "Möte")

Sommaren

lämnade oss

mitt i utflykten

och rodde ut

på det blanka vattnet.

Vi vinkade avsked

till den gröna båten

och satt länge och såg

efter årtagen.

(Sven Nyberg)

Fåglarna har försvunnit i skyn

och nu förflyktigas det sista molnet.

Vi sitter tillsammans, berget och jag

tills bara berget finns kvar.

(Li Po)

God vecka 34.

MÄSTERKOCKEN FRÅN FÖRR

Minns ni en receptklubb som hette Mästerkocken och var populär på 1970-talet?

 Varje månad fick man 24 nya receptkortkort och om jag minns rätt så var priset 8.90 kr för dessa. Jag tror jag har alla kort, drygt 700 st. Man fick en plastlåda att förvara receptkorten i.

Jag kan inte påstå att jag har nött ut korten även om många av recepten säkert var/är både goda och hyggligt lättlagade. Det recept som jag använt mest är nedanstående.

Senast igår blev riskransen med räkor fredagsmiddag.

Klickbara bilder.

Numera "höftar" jag när jag blandar ingredienserna. Och den här gången blev det turkisk yoghurt (fett 10%) istället för vispgrädde för att få ner fettmängden — majonnäs och jordnötter är ju inte precis fettfria. I alla fall så blev det helt okej.

Fredagsmiddagen.
Jag hade pressat ganska mycket citronsaft över räkorna så det passade bra med en djuptallrik. Förresten så är djuptallrikar praktiska till mycket annat än soppa. Jag använder dem ofta till alla möjliga rätter. Mindre risk för spill. Speciellt om man vill äta framför TVn.
Och det vill man ju ibland.

 
Till efterrätt blev det frukt.

Trevlig helg!

BYGGKRANEN - SISTA DELEN

För exakt tretton och en halv månad sedan monterade några tuffa, icke höjdrädda män upp byggkranen som jag sedan dess intresserat kunnat följa från tre av mina fönster.

Jag skrev om dessa modiga män här.

Om ni klickar på bilderna så ser ni tuffingarna jobba där uppe i fågelflyghöjd.

2015-06-30 ... montering på G.

2015-06-30 ... färdig!

November 2015.

Under den mörka tiden lyste kranens starka lampor upp omgivningen.

(Ursäkta den mycket skakiga och suddiga bilden.)

2016-05-26 ... hjälpmedel på hög nivå.

2016-08-15 ... under måndagen monterades kranen ner.

 De tuffa killarna rörde sig återigen hit och dit på hög höjd och samma (?) utskjutbara kran som i fjol lyfte bort och ner bit för bit av min intressanta utsikt. Rörelsemönstret var exakt likadant som förra året. Men denna gång i omvänd ordning.

Byggandet av det nya trygghetsboendet har kommit så långt att kranen inte behövs längre.

Den har nog kostat en rejäl slant under det dryga år den varit på plats.

Och jag antar att den snabbt ska vidare för att monteras upp på nästa bygge.

Igår eftermiddag såg den ut som på bilden ovan. Bara en liten bit av själva tornet sticker upp.

Snyft!

I mitt ospännande liv kommer jag att sakna "min" tornsvängkran och dess dans i skyn.

Och lamporna som spred ljus över hustaken.

År 1959 släpptes en film som hette "Fly mig en greve" med bl.a. Carl-Gustaf Lindstedt, Sif Ruud och Barbro Svensson (Lill-Babs) i några av rollerna.
Greve? Pfftt!

Jag säger:
Fly mig en byggkran!

MÖRKRET SÄNKER SIG

Nu börjar mörkret smyga sig på även i den somrigt nattljusa delen av landet.

(Klickbara bilder.) 

Molnig himmel igår kväll vid 22-tiden.

Och en mindre molnig himmel en timme senare, vid 23-tiden.

Idag går vi in på andra tredjedelen av augusti. Förvånat blickar vi bakåt och undrar:

Vart tog den här sommaren vägen? Det var ju nyss vår.

Fortfarande är det sommar men hösten börjar viskande komma med små antydningar att den är på gång. Löven på några av björkarna som kantar vägen här utanför har börjat se lite ledset murriga och halvvissna ut. Medan andra är hur glatt sommargröna och fräscha som helst. Kanske är det med björkar som med människor, några vissnar tidigare än andra.

Jag älskar hösten, har alltid gjort det. Men ändå så är det med ett visst vemod varje år jag lämnar sommaren och vandrar in i hösten. Åtminstone i början, i brytningstiden mellan sommar och höst.

För många är nog just det här årstidsskiftet det jobbigaste. Höst till vinter, vinter till vår, vår till sommar är okej men att släppa taget om varma, soliga, lediga sommardagar känns mindre roligt.

Hoppas hela landet får en varm och vacker sensommar och höst.

Augusti och september kan vara alldeles underbara.

DO NOT SEND IN THE CLOWNS

Presidentvalet i USA är inte långt borta.

Och alla frågar sig:

Hur i all sin da´r kunde bla-bla-bla-mannen bli presidentkandidat?

Den stora risken med republiker är att vem som helst kan väljas till president.

Till och med en pajas.

I demokratiska monarkier har regenten (hur han/hon än är) väldigt liten makt och kan således inte ställa till med så mycket elände.

Men i en demokratisk republik kan snart en gapig clown bli den mäktigaste mannen i världen.

BLA-BLA-BLA-MANNEN!

Möjligheten att han, Donald J Trump, kan bli USAs nästa president vill man bara förtränga.
Tanken på vad hans pajasfasoner, politiska okunnighet, förfärliga kvinnosyn, bristande impulskontroll och obefintliga diplomatiska polityr skulle kunna ställa till med sänder kalla kårar efter ryggraden.
Men tack och lov, äntligen börjar också många av hans egna partikamrater att fatta vilken katastrof han skulle bli som president.

Ofta hör vi:
"God Bless America".

Nu är det dags för:
"God Bless the Whole World".

All 50 United States of America, please, please, PLEASE, do NOT make a fool of yourselves!

We do NOT need more madness in our world, we need more common sense.

And it´s time for more women in high positions.
So, now it´s time for a woman in the White House.

With this I rest my case.
At least for now.