Lördag, söndag, måndag. Tre dagar med avstängd dator. Jag har inte haft den minsta lust att veva igång den. Men idag tog jag fram startveven och har nu uppdaterat mig på favoritbloggarna och annat intressant.
Men nu ska jag berätta vad som hände i morse när min eviga (?) yrsel ställde till det.
Detta är mitt högra/vänstra nattduksbord.
(Höger/vänster beror förstås på om man ligger i sängen eller står vid dess fotända.)
I morse ringde telefonen och jag skulle upp ur "loppekassen" för att svara.
Tyvärr gjorde min yrsel att jag hade noll balans, jag kämpade för att stå på benen men föll handlöst mot nattduksbordets vassa kant, varpå lampan tippade mot väggen och bordet lutade sig mot sängen. Lampan höll och det var bra. Annars hade jag säkert även fått glassplitter över mig.
Jag kände att det gjorde väldigt ont i min högra sida, just ovanför midjan. Men det var först efter ca 15-20 minuter som smärtan slog till på allvar.
Jag kan inte andas djupt, hosta, nysa, skratta, böja eller röra mig överhuvudtaget utan att det gör så ont att jag kvider.
Min egen amatörmässiga diagnos är att jag har skadat ett revben. Jag minns smärtan från när jag för många år sedan hade lunginflammation och hade hostat av ett revben.
Blåmärket efter ca tre timmar ...
... och sex timmar.
Suddig bild ... vissa selfies kan vara ganska svåra att ta ibland. Haha!
Om smärtorna blir värre så kan läkare tejpa för att stabilisera det onda stället. Annars är det inte så mycket att göra åt revbensbrott. Det ska bara ha sin tid att läka, en till två månader.
När jag talade med sköterskan på vårdcentralen rådde hon mig att ta det lugnt.
Och även ta värktabletter.
Men jag undviker helst sådana.
Det här får jag stå ut med.
Det hade kunnat vara ännu värre.
Och jodå, än en gång är det bevisat att de flesta olyckorna händer i hemmet.
Det här "onda" inlägget behöver ett något snällare slut.
Under helgen gjorde jag en ny skylt till ytterdörren.
(Klickbara bilder.)
Visst blev snögubben ganska söt?
Lägg märke till att hans vantar matchar färgen på näsan.
Ha det gott!
Tar det aldrig slut med motgångar för dig? Ska du inte gå till VC så de får kika på dig, ändå? Jag gillar din snögubbe och näsa och vantar har en helt underbar färg. Du har väldigt god smak. Ta det nu "isigt" några dagar. Vi hörs.
SvaraRaderaOjojoj, gissa om jag tar det lugnt!!! Och varje gång mina ögon har råkat skymta nattduksbordet idag så har jag morrat. Den där vassa kanten har satt sina spår för lång tid framöver. Blåmärket (13-14 cm långt) är det största jag haft i mitt liv. Hittills, bör jag väl tillägga ... :/
RaderaSnögubben blev faktiskt rätt söt och klär mycket bra i orange "morotsnäsa" och orange "lovikkavantar".
Må väl - och akta dig för nattduksbord! ;)
Men Annica! Det verkar inte vara något slut på “eländet" för dig.
SvaraRaderaSkadade revben kan verkligen göra ont. Minns att jag ramlade handlöst som ung flicka medan jag åkte skridskor och fick riktigt ont ett tag.
Den där yrseln verkar farlig och jobbig. Minns när min mamma först ramlade i sitt sovrum och låg på golvet under många, många timmar. Tur att du i alla fall klarade dig upp.
Kramar!!
Tack vare nattduksbordet så föll jag inte till golvet utan föll mot och klamrade mig fast vid den vass-kantade möbeln. Man ska INTE gå i clinch med dylik inredning. ;) Igår kväll upptäckte jag att jag även har "vackert färgade" blåmärken på höger bröst och överarm.
RaderaKram tillbaka!
Ajajaj AJ! Vet du, jag har ofta funderat på det där med vårt "rusatilltelefonensåfortdetringerbetende". Varför? Ska vi vara slavar under den apparaten? Jag - som också yrslar ibland - tar det lugnt. Hinner jag inte fram, så får dom ringa igen. Eller så ringer jag upp. Basta! ;-)
SvaraRaderaAj! För tillfället ett väldigt populärt ord i detta hem. Kvidande läten är också vanligt förekommande. Jag brukar för det mesta ha min bärbara telefon i närheten men inte denna gång. Och eftersom det ringde ovanligt tidigt på morgonen så tänkte jag att det kanske var något viktigt. (Och det var det. Jag hann givetvis inte svara så jag ringde upp.) Precis som du så gör jag sällan snabba utryckningar till ringande telefoner. Jag ringer upp istället.
RaderaAttan oxå, men tur i oturen, som du sa kunde vara värre, men men . . .
SvaraRaderaNu har väl de färgerna på midjan blivit ännu mera färg glada.
Jag undrar om du har 'kristaller' det har med balansen att göra och de sitter i örat.
Du har väl förstås kollat upp yrseln vad den beror på och lider av något annat.
Sköt om dig och 'ge katten i att stressa upp så kvickt'.
Jag har min mobil på nattygsbordet, den är även en väckarklocka m.m.
Kram/ Eva
Om lampglaset gått sönder hade det blivit mycket värre. Ja, min högra sida är väldigt färggrann, men mest mörkt blålila.
RaderaMin yrsel kommer troligtvis från nacke och axlar. Jag har haft bekymmer med dem sedan 1970-talet. Så egentligen borde jag vara van. :/
Jag är så omodern att jag bara använder mobilen när jag är utanför hemmet. Men jag får börja ha min vanliga bärbara telefon vid sängen.
Kram från kyligt norr! Just nu -12 grader, igår kväll var det -19. Skönt att vara inomhus!
Stackars dig vilken smärtsam upplevelse. Hädanefter får du gå värdigt till din telefon när det ringer.
SvaraRaderaJa, det har verkligen gjort ont. Och du har ju hört hur jag beklagat mig under våra telefonsamtal. Fortfarande inte smärtfri förstås, men värsta dagarna är nog passerade.
RaderaVad menar du? Jag rör mig ju alltid värdigt. ;)
Nejmen, aj,aj, aj! Tänk vad vanligt det är, det med fall hemma! Jag vet så många (inkluderat mig själv)! I veckan stupade svärmor hemma, också yrsel tidigt på morgonen när hon skulle på toa. Hon är gul och blå lite överallt, bröt ingenting, men hon slog i huvudet ordentligt och slog sönder en lampa så det var glas överallt. Revben låter väldigt ont, hua! Krya på dig, hoppas att läkningen går så snabbt som möjligt
SvaraRaderaStackars dig - och din svärmor! Hon har min fulla sympati. Min lampa höll, tack och lov! Hemmet är en farlig plats. :/
Radera