Man hör ju ofta talas om vårtrötthet men jag undrar om det också finns någon diagnos vid namn sommartrötthet? Eller, hm ... snarare sommarkoma.
Min sömn är allt annat än bra vilket naturligtvis i högsta grad bidrar till att jag numera — av pur utmattning — kan somna när, var och hur som helst. Utom när jag lägger mig i sängen på kvällarna. Däremot gör John Blund mig gärna sällskap på morgonen, alltså vid frukosten och morgontidningsläsandet. Han spänner också (nästan) alltid ut paraplyet över mig när jag ska se något intressant i TV. Men mina "koma-stunder" är aldrig långa, några minuter bara.
Dock händer det att jag sätter mig i fåtöljen för att jag ofta sitt-sover bättre där än ligg-sover i sängen.
Dock händer det att jag sätter mig i fåtöljen för att jag ofta sitt-sover bättre där än ligg-sover i sängen.
När det gäller sussandet framför TV:n så brukar jag kunna hålla mig vaken en bit in i programmet men efter en stund kan jag inte längre stå emot Blunds sömnpiller utan jag sitter där med hängande huvud och ser urfånig ut. Och får ont i nacke och axlar.
Paraplykillen har även fått mig att somna över köksbordet och någon gång t.o.m. på toaletten.
Jag gäspar mig igenom dagarna och känner mig som en utbränd zombie. Jag orkar ingenting.
Det är bedrövligt.
Och så är jag ju gammal också. Snyft.
Och så är jag ju gammal också. Snyft.
Mycket beror detta sömntrassel på det där eländiga fladdret/vibrationerna jag får i kroppen så snart jag lägger mig. Sängen känns inte skön och lockande längre.
Jag väntar på en ny läkartid — jag hoppas bara jag får den före semestrarna börjar.
Men troligen inte ...
En annan sak som verkligen inte underlättar insomnandet är ju att sommarvärmen även får inomhustemperaturen att stiga. Redan i mitten av maj ratade jag det vanliga täcket; nu använder jag bara ett lätt lakan.
Jag har både en liten handfläkt och en solfjäder på nattduksbordet att ta till när jag känner att min invändiga temperatur passerar överhettningsgränsen.
Och, ja, jag har även en vanlig, större fläkt att ta till men jag tycker inte den är behaglig.
Natti, natti!
Jobbigt Annica med sömnen.
SvaraRaderaOch så märkligt egentligen att du kan somna på andra platser men inte i sängen. Känns nästan som om din kropp tycker att just sängen inte är en bra plats att sova på.
Jag vet hur det är att inte kunna somna - jag hade stora problem att somna när jag bara var runt 10-11. Min pappa och jag började ta promenader på kvällarna vilket hjälpte med sömnen. Och det var då han och jag fick vår kontakt med varandra som sedan fortsatte tills han gick bort.
Hoppas att John Blund gav dig sömn!
Kramar!
John Blund skötte inte jobbet i natt heller. :( Förr var det härligt att kura ihop i sängen och sova men det har ändrats och mest p.g.a. vibbarna.
RaderaMärkligt, jag hade också svårt med sömnen i elvaårsåldern. Även min pappa sov dåligt så ibland steg vi upp och fikade och pratade en stund mitt i natten. Det var mysigt. Fina minnen.
Kram från soligt norr!
Det är jobbigt när man inte kan sova. Även jag hade problem när jag gick oiskolan. Det var så illa att jag ett tag fick insomningstabletter. Minns inte om de hjälpte. Inte förrän på "gamla dar" har jag börjat sova lite mer normalt....eller som man förväntas göra. För mig känns det fullt normalt att vara vaken på natten och sova på dan. Hoppas du får en läkartid snabbt. Jag vaknade halv 5 i morse och har varit uppe nu några timmar. Nu drar det i ögonlocken och jag ska banns mig hoppa i säng. Jag struntar i att de flesta stiger upp nu. De sov ju när jag var uppe. Ha det gott. Kram från söderns nejder.
SvaraRaderaSömnen är ju en förutsättning för att man ska fungera något-så-när under dagarna. Numera är det en stor lättnad att man inte hålögd och gäspande måste iväg på något jobb.
RaderaNär jag sov dåligt i barndomen fick jag först svaga sovpiller — som inte hjälpte ett dugg. Styrkan på sömntabletterna trappades upp och var till slut så kraftig att jag blev alldeles yr i mössan av dem. Mamma och pappa fick leda mig när jag behövde gå på toa för jag var för groggy för att vingla iväg ensam. Men somnade gjorde jag icke! Läkaren hade sagt till mamma att en av de tabletterna skulle ha klubbat sju andra ungar. Jag tog dem bara en gång, sedan sa mamma stopp. Men, tack och lov, så småningom började jag att sova lite bättre, utan sömnmedel. Jag har aldrig tagit en enda sömntablett efter det. Jag vägrar.
Vi hade kunnat starta en "natt"-klubb, Anne-Marie, du och jag. ;)
Kram från de norra nejderna! (Där idag solen lyser och vinden har bråttom.)
Nattklubb var en kul idé. Problemet är bara var vi ska ha våra möten.
RaderaHemmavid! Vi web-träffas förstås! :)
RaderaJohn Blund är en opålitlig man. Han är inte där när man behöver honom men kan dyka upp vid de mest opassande tillfällen.
SvaraRaderaPersonligen ska jag inte klaga på honom. Sover dåligt vissa nätter men inte så att det rubbar min tillvaro. Men dina nätter verkar vara jobbiga, ligga vaken när man vet att man behöver sin sömn är en plåga. Har inga goda råd att ge, hoppas bara att du kan få tillbaka en normal dygnsrytm.
John Blund borde sättas i vidareutbildning. Han klarar inte sina arbetsuppgifter när han stöter på problemkunder.
RaderaDet är inte dygnsrytmen det är fel på, mest är det obehaget med fladdret. Om det försvann skulle herr Blund ha större chans att lyckas.
Ja, det där med sömnen är väl för konstigt. Man kan vara så trött att man stapplar till sängen, för att sedan ligga klarvaken till klockan 04.00, suck. Konstigt nog har mamma och jag för det mesta samma vakna nätter? Hon skyller på månen :)
SvaraRadera