VALRÖRELSE!
I dag är det precis två veckor till valdagen, 9 september.
Val-velar ni eller val-vet ni?
Det är minsann inte lätt att välja. Och välja rätt. Vad nu det är?
Till min stora förvåning har jag, gamla gumman, faktiskt blivit lite intresserad av politik.
Det trodde jag aldrig skulle ske.
Visserligen har jag alltid röstat men oftast utan större engagemang.
Men detta år följer jag nästan alla debatter och utfrågningar och tycker — om inte annat — att det är ganska underhållande när politikerna kommer dragandes med sina floskler.
När besvärliga, svettframkallande frågor sätter dem på pottan då brukar mundiarrén ta fart.
Det blir långa haranger av tomma ord.
(Istället för potta vore då haklapp passande. Eller varför inte munkavle?)
Också en valrörelse.
Ska man vända sig åt höger eller vänster? Eller kanske stanna någonstans på mitten?Till min stora förvåning har jag, gamla gumman, faktiskt blivit lite intresserad av politik.
Det trodde jag aldrig skulle ske.
Visserligen har jag alltid röstat men oftast utan större engagemang.
Men detta år följer jag nästan alla debatter och utfrågningar och tycker — om inte annat — att det är ganska underhållande när politikerna kommer dragandes med sina floskler.
När besvärliga, svettframkallande frågor sätter dem på pottan då brukar mundiarrén ta fart.
Det blir långa haranger av tomma ord.
(Istället för potta vore då haklapp passande. Eller varför inte munkavle?)
Dagligen bombarderas vi av vallöften, nästan varje timme är det något parti som kommit på något nytt och verkligen genialiskt (tror man!) för att locka så många väljare som möjligt.
Men allt är så förutsägbart. Och egentligen skrattretande.
Hör inte politikerna själva hur löjligt desperata de låter när de försöker övertrumfa varandra genom att berätta hur fantastiskt vårt land ska bli om bara just deras parti får makten?
Dock, trots mitt smått ny- och yrvakna politiska intresse så kommer jag att på valdagen vara urless på deras papegojprat.
Valfläsk brukar sällan bli annat än skådebröd.
Man kan undra hur stor procent av alla vallöften genom tiderna som genast efter valdagen kastats direkt i papperskorgen. Den papperskorgen måste vara ÖVERFULL!
Kan man kalla Fridolin och Lövin för Miljöpartiets valpar (val-par)?
😉
På nätet hittade jag några fyndiga bilder som jag tycker är mitt-i-prick.
Klicka dem för större text.
Den politiska blombuketten. Och blomlösa (M).
(Ja, varför har Moderaterna ingen blomma i sin logga?)
Att någon överhuvudtaget vill bli politiker är för mig en gåta. Jag fattar det inte.
Sveriges folk, lycka till med väljandet!
Jag hoppas verkligen att de som vill jobba politiskt gör det för att representera inte bara sig själva utan även oss andra, och inta bara försöka sko sig på samhället. De får ju en inte så blygsam pension efter en del år, och även de som aldrig dyker upp på möten får lön. Verkar vara ett konstigt företag. Nu har vi nästan höst hos oss. Kram
SvaraRadera