VÅR-PAUS OCH VACCIN-KAOS

 Idag kom våren av sig. Snöflingorna verkade alldeles förvirrade under fallet mot marken.

— Ska vi neråt eller uppåt, höger eller vänster?

Men alla var tydligen eniga om att var och en skulle yra runt så mycket som möjligt.

Deras vimsande lämnade blöta spår efter sig på vartenda fönster, i alla väderstreck.

Så här såg fredagens utsikt ut.

I förstoring upptäckte jag att vattendropparna bildade spännande, oregelbundna mönster.

Klicka bilderna för att förstora. Svårt att tänka sig att det är vattendroppar.

De ser nästan ut som flagor av något okänt material.

Haha, bara det inte är förklädda virus! 

I dessa dagar talas det mycket om de olika vaccinen mot covid-19. Och eventuella biverkningar.

Förra veckan fick jag en "vaccinationsinbjudan" med posten.

Men jag har inte nappat på den. Än. Jag har ingen brådska.

Jag vet inte men jag känner mig aningen skeptisk inför just dessa vaccin.

De har stressats fram, de kan ge svåra biverkningar och de ger inte fullt skydd.

Men förståsigpåarna säger förstås att får man covid-19, trots att man tagit sina sprutor, så kan man få en lindrigare variant och att risken att dö är betydligt mindre.

Fördelarna ska alltså överväga nackdelarna. Okej, det är möjligt.

Men sedan verkar det som folk tror att bara de fått sina vaccindoser så är de säkra och kan börja leva normalt igen. Men så är det ju inte. Inget av vaccinen ger 100%-igt skydd. Alla måste vi även fortsättningsvis vara försiktiga och räkna med att har vi otur så kan vi faktiskt bli smittade och bli allvarligt sjuka ändå.

Ja, t.o.m. avlida. Det har ju rapporterats dödsfall i Sverige trots fullgjord vaccination.

Och under fredagen hörde jag smittskyddsläkaren för Norrbotten säga att även utomhus bör vi hålla ca två meters avstånd till varandra. Den här engelska mutationen, som tagit över alltmer, är ju mycket mer smittsam än "original-covid".

Hoppas verkligen att vaccinationerna inte kommer att invagga människor i falsk trygghet.

Det räcker med den nonchalans (och förnekelse) som många redan visar.

Jag kanske målar f-n på väggen men eftersom jag mår nog dåligt som det är, p.g.a. hjärtbesvären, så föredrar jag att ovaccinerad fortsätta att karantäna mig. Precis som jag gjort nu i över ett år.

Just nu känner jag att jag inte orkar kämpa med eventuella biverkningar också.

Jag är så trött och uschlig som det är. Orken är under nollstrecket.

Skulle jag få covid-19 så är det ödet.

Javisst, jag är ett hemmasittar-troll.

De flesta dagar känns som ett maratonlopp.

(Jag har aldrig ens varit i närheten av ett sådant men jag kan ju föreställa mig.)

Vanliga, enkla vardagssysslor går sååå trögt och måste planeras så inte alla hamnar på samma dag. Jag får sprida ut mina "måsten".

Mina fötter har börjat svälla, inte jättemycket men tillräckligt för att ge en obehagskänsla.

Antagligen visade förra provsvaret rätt — jag har en begynnande hjärtsvikt.

Det brukar bli resultatet av konstant förmaksflimmer. Vilket jag nu haft i drygt två år.

Och bara det, i sig, ger trötthet eftersom hjärtat inte pumpar effektivt.

Det blev ingen positiv blogg den här gången men jag är lite låg för tillfället. Naturligtvis bidrar orkeslösheten till att jag känner så. Livet är inte på topp numera.

Men tack och lov är jag inte deppig. Det är jag mycket tacksam för.

Och de dagar jag mår skapligt är riktiga guldkorn. Då strålar jag (nästan) som solen.

Hoppas ni får en bra helg.