Förr var Sverige Idylland men nu har det blivit Mordland.
Jag känner inte igen mitt gamla kära fosterland längre.
Varje nyhetssändning är fullmatad med fruktansvärda händelser som gör varje vettig svensk arg, sorgsen och vanmäktig.
Det är värre än i vildaste västern.
Det som sker är så vansinnigt att man inte riktigt kan ta in och bearbeta det.
Vi som bott i lugna Idylland hela livet och växt upp under dess lugnaste år har inte hjärnor som är programmerade för det som händer nu.
Hur ska det då inte kännas för alla dem som direkt drabbas av detta gränslösa våld?
De som förlorar nära, kära anhöriga och/eller får sina hem söndersprängda.
Det är fasansfullt. Och alldeles livsomvälvande.
Det bär utför för Sverige.
Trygga Moder Svea är på glid. Mot stupet.
Jag kan inte annat än känna väldig respekt och stor beundran och tacksamhet för landets poliskår. Varje polis möter dagligen och stundligen det allt råare våldet och alltför ofta tvingas han/hon dessutom utstå både hat och hot, spott och spe, stenkastning, brända polisbilar men förväntas ändå att göra sitt jobb på ett proffsigt sätt utan att tappa varken fokus eller humör.
Egentligen är det helt omänskliga krav.
Själv skulle jag inte alls ha passat som polis.
Stort tålamod och "förlåtande, förstående" humör är inte mina starkaste grenar.
Allra minst mot hänsynslösa, fullfjädrade mördare, terrorister, vandaler, knarkare, berusade, och idioter, i allmänhet.
Det är tur att det är lugna, trygga personer med pondus och lång stubin som jobbar som poliser. Jag högaktar er och era insatser.
Heja er!
Det börjar nog vara dags för Vår Herre att ta itu med delar av mänskligheten. Så många, (mest män), inte bara i Sverige utan runt om i världen, skulle behöva tas rejält i örat.
Och så har september sprungit förbi. I morgon är det dags att välkomna oktober.
Här, under årets nionde månad, har jag varit väldigt osynlig på bloggen.
Det blev bara två inlägg, månadens första dag och månadens sista.
Som motvikt till allt elände i världen slutar jag med något bedårande gulligt.
Man behöver motvikter mot allt elände som drabbar vårt samhälle.
SvaraRaderaHåller helt med om din hyllning till landets poliskår. De är värda allt beröm för sitt jobb för vår skull. Undrar om de kan koppla av och sova på nätterna efter att ha tvingats jobba med koranbrännare och mördare.
Som du vet är mitt immunförsvar noll mot söta vovvar. Jag faller pladask.
RaderaSvenska poliser jobbar hårt årets alla dagar men får sällan den uppskattning de förtjänar. Och knappast nog med vila och återhämtning heller.
Den senaste veckan var obegripligt våldsam i Sverige med skjutningar och den stora explosionen. Man får hoppas att det kan ske ett genombrott för polisen så att dessa kriminella gäng förstår att det som nu pågår kommer att straffas.
SvaraRaderaLerraset utmed E6 var ju mycket märkligt. Har sett ett par drönarvideos och det ser overkligt ut.
Tur att det finns söta hundar. :)
Kramar!
Aldrig någonsin trodde man att Sverige skulle drabbas av sådant här förfärligt våld. Det är bortom allt förnuft. Och hur ska man kunna stoppa det? Det är som en lavin som bara drar med sig mer och mer. Skrämmande.
RaderaRaset på E6 är ett stort besvär och avbräck för alla som kör där. Mycket besvärligt. Och återställandet kommer att ta mycket lång tid.
Söta vovvar är helande! :)
Kram skickas över "pölen"!
Man kan verkligen undra vart världen är på väg. Det ena hemska efter det andra rapporteras om varje dag. Hoppas allt är bra med dig. Nu har jag mycket att läsa ikapp. Tack för hälsningarna. Kram
SvaraRaderaAtt se och höra nyheter numera är som att se värsta skräckfilmen. Och det blir värre för varje dag. En stor del av världen har totalt tappat all vett och sans. Man frågar sig hur detta ska sluta. Jag tycker synd om barn och ungdom.
Radera