VÄGARBETE I VÄRME

Det pågår vägarbete på genomfartsleden i vårt bostadsområde.

 Vägbredden minskas, gång- och cykelbanan breddas och vid busshållplatserna blir det refuger så det inte går att köra om bussar som stannar för på- och avstigning. Trafikrytmen lugnas ner.

Hoppas man i alla fall.

För närvarande ser gatan ut som om mullvadar jobbat övertid.

All trafik är hänvisad in på smågatorna i villakvarteren.

Bussarna måste ha ett litet helsicke att hålla tidtabellerna eftersom det är trångt, bökigt och svårt att mötas. De får ofta vänta ut andra fordon.

Men maskrosorna trivs. Solar i gräset.

De nyutslagna och fräscha björkarna verkar också må bra i den norrbottniska solen och försommarvärmen. Idag visade termometern runt 25. För torsdag och fredag lovas också toppenväder. Men lördag kan bli både regnig och åskig. Regn kan behövas, jag tror inte det kommit en droppe på drygt två veckor.

Varje gång vädret blir så här varmt och vackert redan i maj känner jag en smygande oro. För det har visat sig att ibland är det den enda sommar vi får. Häruppe SKA det INTE vara 25 grader varmt den här årstiden. Norrbottnisk maj ska vara kall, blåsig och småruggig. Då är chansen större att den RIKTIGA sommaren blir bra.

Nåja, vi får se. Jag kan förstås missta mig. Just i år.

Men vi gamla uvar som varit med ett tag vet vad vi pratar om. Åtminstone i det här fallet...

Men... för en gångs skull (!) har jag gärna fel.

Fortsättning följer...

Må väl!

MOR LILLA MOR

Det är alldeles för många år sedan jag kunde ge min älskade mamma en kram på Mors dag.

Men eftersom Internet susar omkring i rymden, så hoppas jag att hon sitter på sitt moln därute någonstans och läser vad dottern skriver på sin blogg.
(På bilden nedan läser hon dock en helt vanlig bok.)

Så... kära, lilla mamma, hjärtinnerligen grattis på Mors dag!

Du var - och är fortfarande - bara bäst!

DEN MÖRKA VECKA 21

Den senaste veckan har tidningsrubrikerna varit stora och hemska.

 Just när försommaren är som vackrast försvinner en ung kvinna i Boden. Efter drygt två veckor med intensiv spaning, eftersök och många frågor hittas hon bestialiskt mördad. 

Det finns inte ord för att beskriva detta fruktansvärda.

Tankarna går till hennes närstående som dagligen får höra och läsa de mest vidriga fakta om brottet.

Hur orkar hennes nära och kära? Hur klarar de att ta sig igenom dessa fasansfulla dagar? Hur ska de kunna gå vidare med livet?

Man hoppas innerligt att mördaren snarast kan ställas inför rätta. Tyvärr finns det inget straff som tillnärmelsevis står i paritet med det mördaren har gjort. Ingen dom kan bli för hård. Han (alla är ense om att det är en man som begått mordet) kommer aldrig någonsin att kunna sona sitt brott. Att mörda någon och sedan också skända sitt offer går bortom allt. Det är ofattbart. Man känner vämjelse. 

I måndags drog - för andra gången - en kraftig tornado över den lilla staden Moore i Oklahoma, USA. Och på samma sätt som 1999 så skördade den många människoliv, denna gång minst 24, och totalförstörde de flesta av stadens byggnader. Bilderna som spreds över världen liknade mest ett svårt krigshärjat område. Med vindhastigheter på upp till 320 km i timmen så förstår man att vi människor inte har det minsta lilla att sätta emot. Vi är ynkligt små och maktlösa när naturen visar krafterna.

I Sverige är vi relativt förskonade från naturkatastrofer. I stället har vi en massa huliganer som nu i den mörka vecka 21 ställt till kaos och förstörelse i Stockholms förorter. Det började i Husby och sedan har upploppen spridit sig till många andra ställen. Bl.a. har tokskallarna tuttat eld på minst 150 fordon under sina vandaliseringsräder.

Man undrar vad de hoppas uppnå med detta? Rubriker har de naturligtvis fått. Men någon sympati kan de knappast räkna med. Inte ens av sina egna. I slutändan förstör de bara för sig själva.

Och som vanligt får polisen mest kritik. Jag tycker att alla polismän/kvinnor borde ha beröm för att de,  oftast med otillräckliga resurser, kämpar vidare mot buset. I "motvind och uppförsbacke" jobbar de för oss vanliga Svenssons.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen:

Vad är det med vissa människor?

Det räcker med att vi har att kämpa mot sjukdomar, olyckor och naturkatastrofer.

Varför ska vi också behöva kämpa mot personer utan vett och sans?

Ett ljus för den mördade kvinnan i Boden, hennes anhöriga och för alla andra som - inte bara denna vecka - drabbats av sorg och elände.
Vi är många som tänker på er.

Missförstå mig rätt, men efter detta känns det på något sätt fel att avsluta med orden 'trevlig kväll'.

Jag vill sluta så ändå - vi måste ta vara på allt som är gott och bra.

GLAD PINGST! ÖNSKAR BRUDPAR FRÅN FÖRR

Pingstlilja

(Narcissus poëticus)

Bild från Wikipedia.

Många kärlekspar lovar varandra kärlek och trohet under just pingsthelgen. Det ligger kanske en viss symbolik i att ingå äktenskap när naturen strålar nyväckt och skir. Allting är så vackert och fullt av förhoppningar.

Varken mina mor- eller farföräldrar vigdes under en pingsthelg. Men idag på bloggen får de ändå representera kärleken och pingstens alla brudpar.

Brudkorten (klickbara) är över hundra år gamla. Tiden rinner snabbt.

Mormor och morfar.

En brud klädd i vitt var inte så vanligt på den tiden.

Tyvärr gick min mormor bort när jag bara var sju år gammal.
Hela mitt liv har jag, hennes enda dotterdotter, känt en sorg och ett vemod över att vi inte hann lära känna varandra.

Farmor och farfar.

Några år tidigare - farmor strikt svartklädd.

Min farmor hann jag aldrig ens träffa, hon dog året innan jag föddes.

--- 

Igår var det runt 21 sköna grader här vid Norrbottenskusten.
Varmaste dagen - hittills!

Helgen ska visst också bli solig och varm - över så gott som hela landet.

Hoppas ni får en riktigt fin och trevlig pingst!

Och alla brudpar: Lycka till!

FOTON – NÄR MAMMA VAR UNG

En regnig, blåsig, sval, mörk och murrig Kristi himmelsfärdsdag passar det bra att bläddra i gamla album.

Visst är fotografier från förr bland det mest roliga, intressanta och spännande man kan titta på?

Är det dessutom gamla familje- och släktbilder blir nöjet maximalt.

Här kommer tre (klickbara) bilder från ärvda album. (Och... det finns fler!)

Min mammas barndomshem i Västerbotten.

Från vänster: Morfar, lilla mor (ca 3 år) och mormor. 

En interiörbild från huset ovan.

Familjen hade här utökats med en dotter till, min moster.

Från vänster: Moster, mormor, morfar och mor. 

Söta systrar.

Mamma var drygt fem och ett halvt år äldre än sin syster.

Jag tror att detta kort togs i samband med att min mamma och pappa skulle förlova sig.

Nu ett litet modereportage:

Moster klädd i ljus klänning med rynkad kjol, ljusa strumpor och mörka (svarta?) slejfskor.

Mor i veckad kjol och jumper med ovanlig knäppning.
(Eller är det en klänning med nedhasad midja? Jag tror på kjol och jumper.)

Slejfskor och strumpor antagligen bruna.

Det skulle vara roligt att veta vilka färger kläderna verkligen hade.

Människor, kläder, hus, interiörer, fordon, redskap – allt på gamla bilder är intressant.

Trevlig kväll!

MER REKLAM! (FÖR TV, INTE I)

I förra inlägget (för två veckor sedan ... vad tiden går!) skrev jag bl.a. om ett TV-program som jag tyckte var sevärt, "Kirstie´s Vintage Home". Nu vill jag återigen puffa för det.

Plus ett program till, "Bloggistan".

Nedanstående fyra bilder kommer från förra veckans avsnitt av "Kirstie´s", det tredje i serien.

Alla bilder är klickbara.

 

 

UR-läcker matta! 

Sedan har jag upptäckt ytterligare en programserie som jag kommer att följa.

Finska "Bloggistan" – här kommer tre bilder.

 

 

Boka in onsdagar, först klockan 19:30-20:00 och sedan 22:00-23:05!

Ha det gott i vårsolen!
Och trevlig Kristi himmelsfärds dag, tillika Folknykterhetens dag.

DIMMA, SPINDLAR OCH TV-TIPS

Ett litet mixat inlägg så här på tisdagskvällen.

Jag börjar med dimman.

Det har regnat och blåst hela dagen och nu har tät, mjölkig dimma lagt sig över nejden och upplöst alla konturer. Skenet från bussens baklyktor några meter bort kan knappt tränga igenom dimridån. Och bilparkeringens två starka lampor blir runda ljusprickar omgivna av var sin korona.

Inomhus är det varmt, skönt och mysigt. Jag stängde TV:n för en dryg timme sedan och satte på datorn istället. På skrivbordet intill datorskärmen står en liten radio och pratar lågt. Jag hade hoppats på P4:s kvällsprogram Karlavagnen, men – hittills – har det mest varit sportsnack.

---

Nu över till spindlarna.

 Under hela mitt liv har jag varit fruktansvärt rädd för spindlar. Eller... kanske inte rädd, snarare äcklad. Jag tycker de långbenta krypen är oerhört läbbiga. Usch!!!

Men mina egenhändigt tillverkade spindlar av glaspärlor är faktiskt riktigt vackra. För att de skulle trivas "vävde" jag dem ett eget nät att klättra i. Spindelnätet hänger på en bokhyllegavel.

Så här ser krypen ut på nära håll. Bilden tagen med blixt.

Och en bild utan blixt.
(Vilken skillnad i färg det blev på det rosa underlaget!)

Tändsticksasken ger en liten aning om spindel-storleken.

Jag är glad att de är av glas...

Och här kommer TV-tipset!

 

Förra veckan började en ny engelsk serie i kanal 9 som heter "Kirstie´s Vintage Home". Varje avsnitt är fyllt av inredning och pyssel med blicken bakåt i tiden.

Programmen (tror det skulle bli sex avsnitt) sänds onsdagar klockan 22:00 med repriser söndagseftermiddagar.

(Bäst att kolla söndagstiden - vet inte om det är 15:50 som gäller varje vecka.)

Har ni kanal 9, är intresserade av retro, knep, knåp och pyssel, då finns det en del tips och idéer att hämta i det här programmet.

Det var allt för idag. Sov gott!
-----
UPPDATERING:
Tydligen fördunklade dimman igår inte bara skenet från gatlamporna utan även mitt minne, eftersom jag glömde att ge denna information när jag skrev om min avsky för spindlar:
 Spindelrädsla/skräck kallas ibland araknofobi.
Ordet är sammansatt av grekiskans arachnos, spindel, och phobos, rädsla.

TÄNKVÄRDA ORD FRÅN EN KLOK MAN

Amerikanen Dale Carnegie (1888-1955) sade och skrev många kloka saker under sitt liv. Jag har flera av hans böcker och jag läser om dem då och då för att ta del av hans visdom och positiva livssyn. 

 

Klokt sagt.

---

Och medan man väntar på den riktiga vår- och sommarvärmen kan man njuta av vackra vyer på bild.

Dmitri Levin - "Gården"
Visst kan man känna sommarvärmen?

Nu börjar man återigen kunna tro på gröna, lummiga trädgårdar med stilla fikastunder i skuggan.

Ljuvliga tankar.

HÄNG OCH CELLULITER

Inom ett par månader är badsäsongen här och många kvinnor börjar känna en viss olust inför att visa sig i baddräkt igen. Sådana är vi, medan männen däremot – utan några som helst komplex – stolta struttar omkring och visar upp sig. De verkar aldrig bry sig om att vintern kanske har satt sina spår även på deras kroppar. Karlar är lyckliga varelser. Med gott självförtroende.

Den här tramsiga dikten skrev jag en dag för många år sedan och sände till bästa väninnan.

(Bilden är från ett gratulationskort.)

Får jag presentera min Jöns-Hubert?

Visst är han ganska smarrig?

Jag tittar på hans snygga ben

– och blir, i mina, darrig.

En hastig teckning, varsågod!

av min käre här på stranden.

Han ler mot mig och frågar lent:

– Säg, håller behå-banden?

Vad menar han??? Jag klär ju bäst

i liten, nätt bikini.

Jag köpt mig en, så minimal,

och den är jag så fin i.

Och snart jag ser, hur vid min kropp,

männens blickar fast sig biter.

Men ingen åtrå märker jag...

ty vad de ser, är häng och celluliter!

 (Anta Snaque 1986)

Nu är det dags att också vi kvinnor börjar acceptera våra kroppar!

Oavsett häng och celluliter.

God torsdag!

HUNDAR - OCH LITE HOCKEY

   Om man har någon hobby eller ett speciellt intresse så är det vanligt att det på något sätt syns i hemmet. Det kan vara glas, bilar, keramik, konst, hockey, ja, vad som helst.

Jag gillar ju bl.a. hundar så man kan hitta fyrbenta sötnosar lite här och där på både väggar och hyllor.

På en smal väggyta i matrummet ryms sju vovvar och en kissekatt.

(Och två människor.)

Bakom denna tavla sitter det en lapp där jag skrivit följande:

"Hund och katt, 90 kronor. Köpt söndagen den 14 juli 1996, av konstnären själv, Marian från Tjeckien, som vid 20:15-tiden ringde på dörren. Han berättade, att med hjälp av de pengar han får in för sina tavlor delvis bekostar sina studier i Prag."

Roligt att jag sparat anteckningen.

Den gulliga vovven som tittar fram från jackans inre har tecknats av Susanne Nordström 1993.
Jag är inte säker på var jag köpt tavlan, men det kan ha varit på den årliga sommarutställningen "Konst i det gröna".

 Detta blogginlägg skriver jag samtidigt som jag lyssnar på sportradions rapport från andra finalmatchen mellan Luleå och Skellefteå i hockeyns elitserie. Tyvärr (man är ju norrbottning!) leder västerbottningarna just nu med 2-4 i tredje perioden. Första sammandrabbningen - igår - vann Skellefteå på hemmaplan med 1-0 efter förlängning.

Så här ser det ut på flera balkonger i mitt närområde i dessa finalspelsdagar.
Här visas intresset/hobbyn t.o.m. utanför hemmets väggar.
Jag tycker det är härligt!

UPPDATERING:
Matchens slutresultat blev 2-4.
Jag säger som Astrid Lindgrens Rasmus brukade säga: Fy bubblan!

VECKANS PÅSE NÖTTER GÅR TILL... NÄRBUTIKEN

Det är länge sedan jag utdelade "Veckans påse nötter".

Men nu tycker jag att det är dags. För det har hänt igen!

För femtioelfte gången.

Trogna läsare kunde den 25 mars läsa inlägget som finns här: "Kolla kvittot!"

Då hade min närbutik slagit in kronor 69.90 för vit sparris. Som jag inte köpt!

Närbutiken måste ha ett svårslaget rekord i ämnet "fel på kvitton". 

 Visst, jag accepterar absolut att misstag kan begås ibland, men gångerna det är fel på kvittot ska inte vida överstiga gångerna det är rätt.

Då blir man som kund till slut irriterad, sur och fundersam.

Igår besökte jag åter närbutiken. Och som vanligt (tack och lov!) kollade jag kvittot innan jag lämnade affären.

Vad ser jag? Jo, att man har tagit betalt för 0,474 kg salladskål.

Jag hade köpt 0,474 kg vitkål.

Pris salladskål: 29.90/kg. Pris vitkål: 8.90/kg.

Det är lite skillnad.

Naturligtvis gick jag tillbaka till kassan och visade min vitkålsfjärdedel.

Tio kronor fick jag tillbaka efter att jag ännu en gång skrivit mitt namn och telefonnummer på ett återköpskvitto.

Tio kronor är också pengar och jag har ingen anledning att ge bort dem till en butik som schabblar på det här sättet.

474 g vitkål.

 Så här ser salladskål (kinakål) ut.

Inte är den särskilt lik vitkål? I en livsmedelsbutik bör man kunna se skillnaden.

Och är man osäker - fråga!

Är jag bara en ovanligt gnällig och besvärlig kund? Eller...?

Men under ca tre veckor hade min närbutik snuvat mig på 80 kronor om jag inte kollat mina kvitton.

Det här gör mig riktigt arg.

Jag kan ha annat för mig än att - nästan varje gång jag handlat - vara tvungen att gå tillbaka till kassan, vänta i kön, påtala fel och skriva på återköpskvitton.

Kanske jag skulle skriva ut mina två blogginlägg om detta och ta med mig till affären nästa gång jag är dit. En tanke... för ingen verkar ju ta problemet på riktigt allvar.

Ha en skön fredag!