ALLA SÄTT ÄR BRA!

Alla sätt är bra utom de dåliga. (Eller tråkiga.)

-

Ensam framför TVn ser jag ut så här.

Ett (omtyckt och uppskattat) friskt öra - med extrautrustning.

Gulligt, eller hur?

-

Nej, jag börjar faktiskt vänja mig vid situationen. Hmm...

-

God fredagskväll!

SKA DET BLI REGN?

Himmel, vad jag gillar himlar! Och moln! Jag älskar moln!

De kan vara vita, bomullstussiga, vänliga - eller mörka, tunga, hotfulla. Men de är alltid lika fascinerande. Och aldrig någonsin uppstår exakt samma molnformationer två gånger. Det himmelska skådespelet är förändring och rörelse. Precis som livet.

-

Morgonen och förmiddagen har bjudit på blå himmel och strålande sol och än kan man se lite vanligt, vänligt blått mellan molnsjoken...

... men det blå krymper. Ska det bli regn? Vi är ju i fruntimmersveckan.
---
När jag är ensam och allt är lugnt och tyst omkring mig märker jag knappt att jag, sedan midsommardagen, är en "ett-höring". Vid datorn eller med ögonen i en god bok kan jag nästan glömma bort mitt handikapp. Ja, nästan... om det inte vore för det störande ljudet i det sjuka högerörat. Det är dels ett brus och dels ett avlägset entonigt surrande, brummande, ungefär som en fläkt eller ventilationsanläggning. Tyvärr har ljudet tilltagit i styrka under dessa veckor och det skrämmer mig. Kommer det att bli ännu högre? Hemska tanke. Om jag fick välja mellan att vara döv i tystnad eller ha hög och svår tinnitus, så väljer jag givetvis den tysta dövheten.
-
Tinnitus är ju ett stort problem för många och plötslig dövhet/hörselnedsättning och tinnitus följs ofta åt. Hjärnan skapar egna ljudsensationer i det döva/skadade örat. Det är märkligt vad vårt hjärnkontor kan hitta på. Det är ju inga ljud som kommer utifrån, den "normala" vägen.
-
Livet har verkligen tagit ett nytt spår. Inte var det så här, halvdöv, jag hade tänkt mig sommaren. Och absolut inte resten av livet! Men vad kan jag göra? Ingenting. Jag får dras med mitt dumma öra tills det - mot förmodan - kommer på andra och bättre tankar. Och tiden stannar inte, den springer på snabba fötter. Redan nu kan man se hur kvällarna börjar mörkna så smått och två tredjedelar av juli är avklarade.

Men även om ingenting är sig riktigt likt längre så måste vissa saker göras ändå. De vardagliga sysslorna kommer man inte undan, matlagning och matinköp, disk och tvätt. Med mera.
Men... jag måste erkänna en sak: Jag har inte dammsugit sedan midsommarstädningen. Jag klarar bara inte av den högljudda, slangförsedda tingesten. Visst, jag kan stoppa proppar i öronen (det brukar jag faktiskt ha när jag dammsuger), men det vibrerar och dånar ändå. Mycket obehagligt.
(Tänk vad skönt att ha något att skylla på! Nå´t positivt!)
-
När jag talar i telefon kupar jag handen runt mun och lur så ljudet inte ska skrälla så mycket i huvudet. Kanske det på något sätt blir resonans och låter fylligare. När jag ser TV och lyssnar på radio så använder jag ett stort "extraöra" som jag gjort, jag hänger det på mitt friska vänsteröra och det gör att ljudet låter bättre och inte så burkigt. Jag blir riktigt söt, ser ut ungefär som elefanten Dumbo - eller Dr Spock. Eller kanske som Nanne Grönvall när hon sjöng "Avundsjuk". Hade hon inte roliga extraöron då?
-
-Hur som helst, för varje dag kommer man på knep för att klara problem som uppstår. Men, tyvärr, vissa går man bet på. T ex finns ingen lösning på musik-i-stereo-problemet. Min mp3-spelare ligger oanvänd. Likaså mina lurar till stereon. Antagligen har jag använt dem för sista gången. SNYFT!!! Jag kan inte tro det! Jag vill inte tro det!
-
-På tal om hjärnan och dess kapacitet så läser jag just nu hjärnforskaren Jill Bolte Taylors bok "Min stroke". När Taylor var 37 år gammal och mitt uppe i livet och karriären drabbades hon (den 10 december 1996) av en svår blödning som fullständigt slog ut hennes vänstra hjärnhalva. Berättelsen om hur hon med hjälp från skickliga läkare, sin mor, vänner, kolleger och sin egen kunskap och envishet blev helt återställd är fantastisk. Det tog henne ungefär åtta år av hård och daglig träning innan hon kunde kalla sig frisk.
---
Det får bli allt för i dag. Grattis alla Margaretor och Gretor! Ni andra, bjud er själva på gott fika. Det har ni säkert gjort er förtjänta av.

HERTZ OCH DECIBEL

Bilden publicerad med tillåtelse från OTICON, http://www.oticon.se/
(Klicka på bilden för att förstora.)
---
I veckan fick jag möjlighet att besöka Pedagogiska Hörselvården (PHV) här i länet. Där arbetar bl a hörselpedagoger, kuratorer och psykologer med att ge stöd, råd och tips till människor med olika slag av hörselproblem. Det kan vara allt från tinnitus till total dövhet. Efter att jag på midsommardagen drabbades av plötslig dövhet på ett öra, så kan jag intyga att personalen på PHV verkligen behövs.
-
Det är inte "bara" läkarnas kunskaper man behöver, utan även kunniga personer som ser till att man får hjälp och verktyg att klara vardagen och de praktiska problem som uppstår. Och man måste få "prata av sig" med någon som har erfarenhet och förstår vad det handlar om. Det gäller i alla sjukdomssituationer.
-
Av min hörselpedagog fick jag ovanstående bild som jag tycker är mycket intressant. Den visar hur många hertz (Hz), d v s svängningar per sekund, några olika ljud har. Alltså om de ligger i basen eller diskanten. Bilden visar också hur många decibel (dB), d v s ljudstyrkan (ljudvolymen) ljuden har.

-
Bussen ligger i basområdet, den låter dovt och mörkt, runt 125 Hz (vågrät skala) men har ganska hög ljudstyrka/volym, 100-110 dB (lodrät skala). Fågeln däremot kvittrar högt uppe i diskanten, runt 8000 Hz, men ljudstyrkan är inte mycket att skryta med, ca 30 dB. Flygplanet vrålar både högt - och HÖGT! Det känner vi till.
-
Det gråtonade området visar var vårt tal ligger och man kan också se ungefärliga värden för våra bokstävers ljud - alltså vokaler och konsonanter.
-
Ingenting av detta kan jag nu uppfatta med mitt högra öra. Det är helt obegripligt. Jag har levt "en-hörad" i tre veckor och fortfarande är jag allt från förvirrad, ledsen, irriterad, arg och besviken till lugn, nyfiken (vad kan jag lära av detta?), glad (stundtals underligt euforisk) och trygg (jag fixar det här!). Från timme till timme åker jag berg-och-dalbana mellan känslorna. Jag antar att jag är helt normal. Åtminstone i detta fall...
-
Yrseln kämpar jag med än, ljudkänsligheten och tryckkänslan likaså, och jag tycker att tinnitusljuden har ökat lite. Tyvärr. Men de varierar i ljudstyrka och ljudtyp. Ibland är de flera och tystare, ibland bara ett och ljudstarkare. Men bruset finns hela tiden.
-
Det är med sorg jag nu (tillfälligt?!) väljer bort att lyssna så mycket på musik. Jag som älskar musik! Men jag vill ha den i stereo! Jag har haft två fina, fungerande toppenöron som gett mig massor av underbara och härliga musik- och ljudupplevelser under åren som gått. Men utan förvarning bestämde sig det högra för att säga upp sig, kasta in handduken, lägga av och inte "bara" genom att ta bort någon ton här och där... åh, nej då, helt och fullt! Svikare där! Bara vältra över allt jobb på kollegan, vänstern. Hoppas nu bara att inte det gör gemensam sak med högern.

-
Nu är det plötsligt svårt att höra vad folk säger när de inte är vända mot mitt håll. Och/eller när det är många andra ljud runt omkring. Jag klarar inte av att vistas inne på varuhus/affärer/caféer, m fl ställen där det spelas musik. Det räcker med det naturliga sorl som finns. Så småningom kanske jag vänjer mig, det blir nog bättre, men för tillfället väljer jag lugna, tysta miljöer. (Det kanske vi alla borde göra lite oftare för att undvika problem med hörseln. Allt fler - och yngre - drabbas ju av bl a tinnitus.)
-
Ha en skön fredagskväll - och älska och var rädd om alla era ögon, öron, näsor, munnar, stämband - och hjärnor! Jag är säker på att ni förstår hur mycket jag älskar mitt ljuvliga vänstra (fungerande!) öra nu.

-

TRÄDGÅRDSMÄSTARE BLOMKVIST

Livet stannar inte upp, vad som än händer. Det går vidare och tur är väl det. I veckan ska jag få träffa en hörselpedagog och det känns bra. Hon kan säkert ge värdefulla tips och råd om hur jag bäst tacklar min nya en-hÖRAde situation.

---

Lagom sommarvärme omvandlas snabbt till dallrande sommarhetta på en balkong som är inglasad - och åt två håll. Då kan det vara skönt med en svängande fläkt och ett glas isande kallt vatten. En god bok förhöjer också balkongstunden. Och så trädgårdsmästare Blomkvists sällskap, förstås.

-

Trädgårdsmästare Blomkvist och jag möttes på en loppis i maj och sedan dess har han hand om alla mina "f-u-s-k-i-o-r". Eftersom de är väldigt (!) lättskötta så klarar han uppgiften galant. Dessutom är han en riktig charmör, alla faller pladask för hans grå-diskreta uppenbarelse, precis som jag gjorde. Han har fått flera inviter om nytt hem och jobb, men han stannar här. Bra och charmig arbetskraft ska man vara rädd om.

-
Det är vilsamt för ögonen att möta en svart fond i stället för en vit. Med fönster åt både norr och söder flödar ljuset in och allt vitt blir... bländande vitt.
-
Kanske svårt just nu - men ändå: Håll huvudet kallt!

SOMMARENS SUS & TYSTNADENS BRUS

Natthimmel 2010-07-11, kl 00:45 (sommartid, så egentligen 23:45)

Vackra himlar kan man aldrig få för många av!

---

Sommaren har invaderat Sverige. Folk svettas på gator, uteserveringar och badstränder, i bilar, hängmattor och sovrum (neeej, inga sådana fantasier!). Vi stressar runt bland släkt och vänner som kanske helst önskat att vi stannat hemmavid. (Ni har väl hört "Ester" med Martin Ljung?) Solen rödbränner och myggen sticker bleka, avklädda nordbor.

-

Men trots detta så älskar vi denna årstid. Vi lever upp och börjar bete oss som människor från sydliga länder. Helt plötsligt har vi långa samtal med grannen, som vi annars bara hälsar med en nick. Vi kanske t o m bjuder in hela grannskapet till grillparty. Vi pratar och umgås otvunget med helt främmande personer. Svenskar är aldrig så osvenska som när temperaturen pendlar mellan 25 och 35 plusgrader.

(Ja, jag vet, jag generaliserar.)

De senaste dagarnas sommarvärme upplever jag mest genom att beskåda termometern utanför köksfönstret. Mitt arma högeröra är fortfarande i vild strejk mot alla ljud. Inte det minsta lilla pip har det registrerat sedan midsommardagens kväll. Och... ändå... så känns det som om hela jag består av ett enda stort ÖRA. Jag är så ljudkänslig att det nästan gör ont. På affärerna har jag väl aldrig tidigare tänkt på hur mycket det rasslar och skramlar när man kopplar loss en kundvagn från dess kompisar. Hugaligen!

-

Och vanlig trafik! Fy bubblan, vad den låter! För att inte tala om när någon yster motorcyklist dånar förbi med ett helvetiskt vrål. Då är det som om någon misshandlade både öron och hjärna med trumpinnar.

-

Till detta kan jag sedan lägga en väldig tryckkänsla i halva huvudet. Jag blir lika förvånad varje gång jag tittar mig i spegeln och ser beviset - skallen ÄR inte stor och svullen på högersidan. Det känns bara så. Ibland är jag rädd att den ska explodera och blotta hur tomt det är därinne.

-

Det är underligt att ett heldövt öra kan innehålla så många ljud. Dessa ljud har mitt förvirrade ljudcentrum i hjärnan bestämt ska ersätta de riktiga, utifrån kommande, ljuden. "Vill hon ha ljud, så ska hon få ljud!" Det jobbigaste är bruset, det är ständigt där och högst i volym. Sedan kan jag "välja" på allt mellan surrande elverktyg och modellflygplan till entoniga signaler, vattendropp och grodkvack. Dessa fenomen kommer och går, men bruset består.

-

Några ord om yrseln och huvudvärken. Båda är mest frånvarande på morgnarna när natten bjudit på tystnad och vila. De blir närvarande efter ett tag i vaket tillstånd och lodrätt ställning. Värken känns som ett band kring pannan (orsaken kan möjligen förklaras av den uppsvällda och explosionsfärdiga... hm!... knoppen). Och yrseln... ja, eftersom vissa steg inte följer en rak och bestämd linje så vore det inte så tokigt att ha krängningshämmare som bilarna har. (Det är något för innovatörer att tänka på.)

-

Prognosen för att jag ska få tillbaka hörseln på högerörat är tyvärr inte särskilt god p g a att det verkar alldeles "dött". När jag stryker över det friska örat så hör jag det. Stryker jag över det sjuka så kunde jag lika gärna stryka mig över knäet. Jag känner beröringen, men inget ljud uppstår.

-

Det är även osannolikt att man får fram orsaken till att detta obegripliga och overkliga hände. Jag läste någonstans på nätet att ca 85 % av alla fall av plötslig dövhet (sudden deafness) blir ouppklarade. Man hittar ingen förklaring till varför det sker. Per år inträffar ca 20 fall på 100 000 personer. Så sjukdomen är, tack och lov, inte speciellt vanlig.

Jag hade gärna blivit "unik" i något annat sammanhang...

-

Njut dagen!

SUDDEN DEAFNESS

Regnbågsduo

-

Det har varit tolv jobbiga dagar. Min hörsel är fortfarande helt borta på höger öra och jag är bekymrad, förvirrad och ledsen. Och fruktansvärt ljudkänslig, yr och trött. I hjärnkontoret råder ett slags kaos eftersom alla ljud bara kommer från ett håll i stället för två. Och alla låter de skrälliga och konstiga. Hjärnan lär sig så småningom att acceptera den nya situationen, men det kan visst ta allt från tre till sex månader innan den "gillar" det nya läget.

-

Dagens blogg blir fåordig. Jag har varit på mycket kort promenad med bästa väninnan som "stödperson" (bokstavligen) och den lilla vandringen, plus alla ljud omkring har gjort mig alldeles slut. Men jag ska ju ta det lugnt, vila mycket, inte bära tungt eller annars anstränga mig (doktorns order!) så det är bäst att lyda. Det blir nu en stunds vila på slafen.

-

I morgon ska jag försöka att skriva lite längre. Tills dess - må gott och njut dagen!