SOMMARENS SUS & TYSTNADENS BRUS

Natthimmel 2010-07-11, kl 00:45 (sommartid, så egentligen 23:45)

Vackra himlar kan man aldrig få för många av!

---

Sommaren har invaderat Sverige. Folk svettas på gator, uteserveringar och badstränder, i bilar, hängmattor och sovrum (neeej, inga sådana fantasier!). Vi stressar runt bland släkt och vänner som kanske helst önskat att vi stannat hemmavid. (Ni har väl hört "Ester" med Martin Ljung?) Solen rödbränner och myggen sticker bleka, avklädda nordbor.

-

Men trots detta så älskar vi denna årstid. Vi lever upp och börjar bete oss som människor från sydliga länder. Helt plötsligt har vi långa samtal med grannen, som vi annars bara hälsar med en nick. Vi kanske t o m bjuder in hela grannskapet till grillparty. Vi pratar och umgås otvunget med helt främmande personer. Svenskar är aldrig så osvenska som när temperaturen pendlar mellan 25 och 35 plusgrader.

(Ja, jag vet, jag generaliserar.)

De senaste dagarnas sommarvärme upplever jag mest genom att beskåda termometern utanför köksfönstret. Mitt arma högeröra är fortfarande i vild strejk mot alla ljud. Inte det minsta lilla pip har det registrerat sedan midsommardagens kväll. Och... ändå... så känns det som om hela jag består av ett enda stort ÖRA. Jag är så ljudkänslig att det nästan gör ont. På affärerna har jag väl aldrig tidigare tänkt på hur mycket det rasslar och skramlar när man kopplar loss en kundvagn från dess kompisar. Hugaligen!

-

Och vanlig trafik! Fy bubblan, vad den låter! För att inte tala om när någon yster motorcyklist dånar förbi med ett helvetiskt vrål. Då är det som om någon misshandlade både öron och hjärna med trumpinnar.

-

Till detta kan jag sedan lägga en väldig tryckkänsla i halva huvudet. Jag blir lika förvånad varje gång jag tittar mig i spegeln och ser beviset - skallen ÄR inte stor och svullen på högersidan. Det känns bara så. Ibland är jag rädd att den ska explodera och blotta hur tomt det är därinne.

-

Det är underligt att ett heldövt öra kan innehålla så många ljud. Dessa ljud har mitt förvirrade ljudcentrum i hjärnan bestämt ska ersätta de riktiga, utifrån kommande, ljuden. "Vill hon ha ljud, så ska hon få ljud!" Det jobbigaste är bruset, det är ständigt där och högst i volym. Sedan kan jag "välja" på allt mellan surrande elverktyg och modellflygplan till entoniga signaler, vattendropp och grodkvack. Dessa fenomen kommer och går, men bruset består.

-

Några ord om yrseln och huvudvärken. Båda är mest frånvarande på morgnarna när natten bjudit på tystnad och vila. De blir närvarande efter ett tag i vaket tillstånd och lodrätt ställning. Värken känns som ett band kring pannan (orsaken kan möjligen förklaras av den uppsvällda och explosionsfärdiga... hm!... knoppen). Och yrseln... ja, eftersom vissa steg inte följer en rak och bestämd linje så vore det inte så tokigt att ha krängningshämmare som bilarna har. (Det är något för innovatörer att tänka på.)

-

Prognosen för att jag ska få tillbaka hörseln på högerörat är tyvärr inte särskilt god p g a att det verkar alldeles "dött". När jag stryker över det friska örat så hör jag det. Stryker jag över det sjuka så kunde jag lika gärna stryka mig över knäet. Jag känner beröringen, men inget ljud uppstår.

-

Det är även osannolikt att man får fram orsaken till att detta obegripliga och overkliga hände. Jag läste någonstans på nätet att ca 85 % av alla fall av plötslig dövhet (sudden deafness) blir ouppklarade. Man hittar ingen förklaring till varför det sker. Per år inträffar ca 20 fall på 100 000 personer. Så sjukdomen är, tack och lov, inte speciellt vanlig.

Jag hade gärna blivit "unik" i något annat sammanhang...

-

Njut dagen!