Nu då man inte hör så bra så kunde man väl - som en liten tröst - få möjlighet att pryda öronen med vackra, franska diamantprydda örclips i Art Déco-stil. (Visst påminner de lite om själva öronsnäckan, cochlea?)
-
I flera blogginlägg har jag berättat om hur jag på midsommardagen 2010 drabbades av plötslig dövhet (sudden deafness) på höger öra. En chockartad upplevelse. Jag önskade då att jag haft någon att tala med som upplevt/upplevde samma sak, men just då fick jag inte kontakt med någon annan drabbad.
-
För någon vecka sedan hittade jag en kommentar på mitt senaste "öroninlägg" (15 januari 2011) från en kvinna som i januari 2010 över en natt tappat hörseln på vänster öra. Vi har nu mejlat till varandra några gånger och utbytt erfarenheter. Det är mycket givande.
-
Dessutom kunde hon tipsa om den intressanta och sakliga bloggen
http://www.plotsligdovhet.wordpress.com/
där Kalle skrivit om sin situation efter att han också förlorat ena örats funktion. För honom hände detta traumatiska i september 2010. Kalle verkar lyckligtvis ha fått tillbaka det mesta av sin hörsel och det ger oss andra tröst och hopp om förbättring.
Kalle startade sin blogg för att han saknade ett forum för P D-drabbade att vända sig till, där man kunde dela med sig av upplevelser kring sjukdomen och ventilera tankar och känslor.
Det är flera personer, både män och kvinnor, som kommenterat dels Kalles inlägg och dels de andras kommentarer. Mycket intressant! En blogg jag verkligen kan rekommendera.
-
Kalle hade vänligheten att göra en bra sammanfattning, med länkar, till mina blogginlägg om plötslig dövhet här på Snaquesaligt och lägga in alltihop på
www.plotsligdovhet.wordpress.com/dialoger/annicas-berattelse/
Tack Kalle, vi behöver prata om detta. Vi ska glädjas åt varandras framsteg och trösta när det känns mörkt.
-
När det gäller sjukdomar - och svårigheter - av alla slag, så finns det ingen som förstår en så bra som den som är i samma situation. Man måste gå i någon annans mockasiner för att veta hur de känns.
-
Må väl!
I flera blogginlägg har jag berättat om hur jag på midsommardagen 2010 drabbades av plötslig dövhet (sudden deafness) på höger öra. En chockartad upplevelse. Jag önskade då att jag haft någon att tala med som upplevt/upplevde samma sak, men just då fick jag inte kontakt med någon annan drabbad.
-
För någon vecka sedan hittade jag en kommentar på mitt senaste "öroninlägg" (15 januari 2011) från en kvinna som i januari 2010 över en natt tappat hörseln på vänster öra. Vi har nu mejlat till varandra några gånger och utbytt erfarenheter. Det är mycket givande.
-
Dessutom kunde hon tipsa om den intressanta och sakliga bloggenhttp://www.plotsligdovhet.wordpress.com/
där Kalle skrivit om sin situation efter att han också förlorat ena örats funktion. För honom hände detta traumatiska i september 2010. Kalle verkar lyckligtvis ha fått tillbaka det mesta av sin hörsel och det ger oss andra tröst och hopp om förbättring.
Kalle startade sin blogg för att han saknade ett forum för P D-drabbade att vända sig till, där man kunde dela med sig av upplevelser kring sjukdomen och ventilera tankar och känslor.
Det är flera personer, både män och kvinnor, som kommenterat dels Kalles inlägg och dels de andras kommentarer. Mycket intressant! En blogg jag verkligen kan rekommendera.
-
Kalle hade vänligheten att göra en bra sammanfattning, med länkar, till mina blogginlägg om plötslig dövhet här på Snaquesaligt och lägga in alltihop på
www.plotsligdovhet.wordpress.com/dialoger/annicas-berattelse/
Tack Kalle, vi behöver prata om detta. Vi ska glädjas åt varandras framsteg och trösta när det känns mörkt.
-
När det gäller sjukdomar - och svårigheter - av alla slag, så finns det ingen som förstår en så bra som den som är i samma situation. Man måste gå i någon annans mockasiner för att veta hur de känns.
-
Må väl!
Så sant! Ingen förstår så bra som de som varit med som samma sak. Bra att ni hittat varandra.
SvaraRaderaTycker jag också! Jag tror att vi etthöringar tillhör en liten, men exklusiv skara, spridd över landet - och världen. Plötslig dövhet är inte den allra vanligaste av åkommor. Och som jag brukar säga: Jag hade gärna varit unik på något roligare sätt.
SvaraRaderaTänk så fantastiskt det är med Internet ändå! Man hittar varandra och kan stötta varandra!
SvaraRaderaLeiaMia: Internet är under- och oslagbart! (När det används vettigt.)
SvaraRaderaHar en kompis som drabbades. Sökte också på internet
SvaraRaderaMufflo: Ja, Internet kan vara en riktig skattkista.
SvaraRadera