SNART ETT ÅR...

Om ungefär tre veckor, den 26 juni, blir det ett år sedan jag drabbades av plötslig dövhet på mitt högra öra. I maj var jag på återbesök till min öronläkare. Någon förbättring har inte skett sedan förra läkarbesöket i januari. Snarare en liten försämring. Men den kan kanske bara hade med "dagsformen" att göra.

Trumhinnan har fortfarande inte läkt helt efter kortisonbehandlingen som omedelbart sattes in i fjol i juni, med sprutor direkt in i örat. Det är ett litet men envist hål kvar, så jag ska fortsätta att skydda örat med en fetvaddstuss när jag duschar/tvättar håret. Det är även "tuss i" när jag klipper mig eller är ute i blåsigt väder. Vill absolut inte ha in små hårstrån eller damm.

Det senaste audiogrammet, från maj 2011. Fler dippar och inte lika rakt och hoppfullt som nedanstående från januari.

Audiogrammet från januari 2011. Kurvan var rakare då. (På båda öronen...) Och en klar förbättring i jämförelse med audiogrammet från september 2010 då högerörat låg runt 70 dB.

---

Nästa vecka har jag bokat ett möte med Pedagogiska hörselvården. Jag hoppas att jag kan få några tips och råd angående min jobbiga ljudöverkänslighet. Den är faktiskt handikappande och begränsar min tillvaro en hel del.

P.g.a. hålet i trumhinnan så är det inte bra att ha hörselproppar inne i örat, i hörselgången. När jag dammsuger eller gör annat som låter, så använder jag mina gamla stereolurar (kåpor). De sitter ju utanpå. Tyvärr släpper de också igenom ljud.

Jag tror jag har inhandlat alla slags hörselproppar som finns på marknaden, bl.a. formbara silikonduttar, men det blev bara etter värre. Skrällandet blev förfärligt. Jag köpte t.o.m. lurviga vinteröronskydd, men de blir för otäta. På något underligt sätt verkar alla ljudavskärmare bara förstärka och förvränga ännu mer. Det blir liksom ett slags rundgång i örat, burkigt och smärtsamt.

 "Ljuddämpare"

---

Nu skulle min läkare skriva en remiss till hörcentralen för utprovande av en formgjuten hörselpropp. Man gör ett avtryck av hörselgången (som för hörapparater) och sedan formas proppen precis för att passa. Av vad jag förstår så kan man tydligen också sätta till ett filter som tar bort eller släpper igenom vissa ljud. Förhoppningsvis är inte väntetiden till hörcentralen alltför lång; det skulle vara bra att få prova den där specialtillverkade hörselproppen så snart som möjligt. Det är ju inte säkert att den kommer att hjälpa, men jag vill testa allt som eventuellt kan lindra öronplågorna.

Ju längre tid som går utan förbättring, desto mindre hoppfull blir jag. Genast jag drabbades av plötslig dövhet så ställde jag in mig på att jag för gott hade förlorat hörseln på mitt högra öra. Läkarna lät mig också förstå, att prognosen för att återfå hörseln är sämre när man totalt tappar hela registret som jag gjorde. Men jag hade ändå hoppet kvar. Nu har det gått snart ett år och ingen förbättring har skett sedan januari. Jag börjar inse att jag aldrig får tillbaka hörseln mer än så här.

Det gör mig oerhört ledsen. Livet blir aldrig detsamma. Precis som för alla andra som drabbas av sjukdom. Nu gäller det att ställa om fokus. Nu måste jag tänka mer på det jag har och mindre på det jag inte har. Som tur är har jag så mycket.

"En frisk människa har tusen önskningar - en sjuk har bara en."

(Bra sagt av någon klok person.)

Mina andra inlägg om plötslig dövhet finns under etiketterna "Sjukt och friskt", "Allvarligt" och "Örat".

Fortsatt god långhelg.