Åskväder är både vackra och skrämmande.
De är mäktiga skådespel men tyvärr ofta även förstörande, förödande.
Naturkraft, med betoning på kraft. Här lösgörs massor av energi under bråkdelen av någon sekund.
Synd att vi inte kan ta vara på den energin. Än, i alla fall. Det skulle lösa jordens energiproblem. Vi kunde glömma vattenkraft, kärnkraft, vindkraft, kol, olja.
Igår kväll drog ett åskväder in över närområdet. Det var inte alls så våldsamt, men nog det kraftigaste vi upplevt just den här sommaren och det blixtrade och dundrade i dryga timmen.
Jag gjorde som jag alltid gör när åskan börjar mullra - jag drar ur alla kontakter till TV, datorer, telefoner, radio, stereo, m. m.
Jag föredrar det säkra före det osäkra.
Better safe than sorry, som man säger på nysvenska.
Mörka moln och regn.
För en tid sedan läste jag i tidningen att försäkringsbolagen får in fler och fler anmälningar om förstörd elektronik p.g.a. blixtnedslag. Inte alls konstigt med tanke på att de flesta hem numera är fyllda av all möjlig teknisk apparatur.
Men egentligen behöver det ju inte hända någonting med våra apparater om vi bara kopplar ur dem från el- och telefonuttag. Och det är ju så enkelt.
Dessutom kan det vara riktigt skönt att vara urkopplad ibland. Det gör en avkopplad.
En suddig vy genom regnvåta rutor.
Min mamma berättade att just när jag föddes pågick ett mycket kraftigt åskväder. Ackompanjerad av blixt och dunder gjorde jag alltså entré i den här världen. Kanske därför jag aldrig varit rädd för åskan men alltid haft den största respekt för den.
Gårdagens åskväder såg ut att dra sig mot havet och det var inte bra. Försvinner åskan till havs så tar den - som regel - värmen med sig. Och tvärtom, kommer den från havet och går mot land bär den värmen med sig. Detta gamla talesätt brukar stämma.
I mina tidiga tonår skrev jag en tramsig liten dikt om åskväder.
Det seglar massor av moln här förbi,
alla stora, hotfulla, mörka och trista.
De är säkert fulla av vatten ini
uppblandat med dunder och en och annan gnista.
Jag går fram till mitt fönster och tittar ut.
Jag gissade rätt; molnen däruppe har börjat att gråta.
Men ska det då aldrig, aldrig ta slut?
Nej, för nu börjar det även att låta.
Ja, visst är det vackert, det är mer än så
när naturen visar sin storhet och makt.
Det får oss att krympa, att känna oss små
inför det stora och okända bakom denna prakt.
---
God kväll!
Inte var dikten tramsig, du är duktig på det där! Jag brukade skriva dikter i yngre tonåren, undrar varför man slutade med det?
SvaraRaderaJag är dålig på att dra ut sladdar när det åskar. Egentligen är det min äkte som tycker att det är onödigt trots att vi en gång förlorat en teve i en åskknall.
SvaraRaderaDikten var bra!
Vilken trevlig åsk- och blixtredogörelse. Vi är lite lika i våra förhållanden till åskan ser jag. Koppla ur och koppla av, det räcker att ett modem pajat en gång...
SvaraRaderaDet är sällan åskan numera känns riktigt farlig, mer som ett naturfenomen att ta hänsyn till, precis som din dikt visar på.
Alltid lika fascinerad över dina rörliga illustrationer :-)
Helena: Tack för de snälla orden om min gamla dikt. --- Om tid och lust finns så kanske du kan ta upp diktandet igen. Det är ju faktiskt roligt att skriva, även om man bara gör det för sin egen skull och det mesta hamnar i en låda.
SvaraRaderaGunnel: Räcker inte EN åskskadad TV? Själv skulle jag bli så arg på mig själv om jag fick köpa ny TV (eller dator/telefon, m.m.). bara för att jag inte dragit ur kontakten. Skulle gräma mig så mycket över bortkastade slantar.
Dikten passade i alla fall till dagens bloggämne.
Viola_T: Din kommentar hade trillat in medan jag skrev svar på de två första.
SvaraRaderaMed stor respekt för vad blixten kan ställa till med så kommer jag också fortsättningsvis att koppla ur alla ömtåliga apparater. Tackar för din och Gunnels berättelser som ytterligare stärkt mig i mitt säkerhetstänkande - `kontakt ur´ när Åskar är i närheten.
Jag erkänner att jag är jag lite (hm!) svag för animerad clip art. Tycker det är kul i rätt sammanhang. ;-)