söndag 16 november 2014

EN SNAQUESALIG BLANDNING

I fredagskväll drog ett ymnigt snöfall in över Norrbottens kustland. Ackompanjerat av kraftig vind.
Under dagen hade det varit höst, på kvällen blev det hastigt vinter.
Idag, söndag, råder fortfarande vinter, men nu klättrar kvicksilvret uppåt och har kämpat sig över nollstrecket så antagligen försvinner det vita fluffet. Igen.
Det är ingen ordning på vädret.
Detta evinnerliga hattande hit och dit är tålamodsprövande.
Endera ska det vara barmark och någon plusgrad. Halkfritt!
Eller också ska det vara snö och några minusgrader. Nästan halkfritt!
Men snö och någon plusgrad... Halka!
En snötyngd gran utanför köksfönstret. Plötsligt är det "julkort" när man tittar ut.
Bilden tagen vid 11-tiden idag.

Jag var på stadsbesök i fredags. Det är länge sedan sist och inköpslistan var lång.
Bl.a. behövdes nya batterier till badrumsvågen.
Saknar ni också ibland de mekaniska grunkor vi använde oss av förr?
Med jämna mellanrum drog man upp sina väckar-, armbands- och väggklockor och de tickade på, tryggt och säkert.
Ville man kolla om man ätit för mycket och lagt på sig något kilo så ställde man sig bara på vågen och den fungerade alltid.
Telefonen var kopplad till jacket i väggen och fick sin energi därifrån.
Nu är det mesta digitalt och drivs av elström (praktiskt, finns för det mesta tillgängligt) eller batterier (mindre praktisk eftersom man sällan råkar ha just de batterierna hemma).
En sömnig morgon inser man att väckarklockan är tyst och livlös. Och man har försovit sig.
Man ställer sig på vågen och ska se om man håller matchvikten.
Men vågskrället är också helt utan liv.
Vid lunchen upptäcker man att armbandsuret visar samma tid som på morgonen.
Lätt irriterad trycker man på den trådlösa hemtelefonens knappar för att ringa ett samtal.
Ingenting händer. Den reagerar inte.
- Tur att jag har mobilen! säger man tröstande till sig själv.
 Ha, ha... ja, ni förstår.
Nej, nu tillbaka till min stadsresa.
Först ledde ett infall mig in genom dörrarna till en lampbutik.
Där kryllade det av elektriska juldekorationer i alla regnbågens färger. Men i "kryllet" fanns naturligtvis också vanliga och ovanliga armaturer för golv, bord och vägg. Och för alla årstider.
När mina ögon fått nog av lysande stjärnor, tomtar, renar, snögubbar, änglar och isbjörnar så blev andra ljuspunkter intressanta.
Och där stod den, lampan med stort L.
Nej, inte den häftiga som just nu finns på min andra blogg, Pyssel och Pinaler.
Det här var en annan snygging.
Ett fyrkantigt rör i koppar med en massa hål i och genom hålen glittrande förföriskt LED-ljus.
Jag föll. Pladask. 
 
Lampan!
(Ventura Design, Gnosjö)

Mitt sunda förnuft försökte tala allvar med mitt ha-begär:
- Nej, inte en enda lampa till! Skärp dig!
- Ja, men... nu när det är så mörkt...
- Du har redan fler lampor än du har plats för.
- Ja, men... en julklapp till mig sjä...
- Inga men! Du köper den inte!

Jag köpte den inte. Inte just då...
Jag vandrade ut på stan och kunde så småningom pricka av det mesta på min måste-köpa-lista.
Men när jag var färdig med den så hade jag lite tid över...
Och, tänka sig, på något märkligt sätt så stod jag plötsligt i lampbutiken igen.
Jag funderar faktiskt än på hur det gick till.
 Och ännu märkligare var att det att det sunda förnuftet höll tyst - hade väl insett det lönlösa i att opponera sig.

Så... nu har jag en mycket snygg och speciell - men helt onödig - lampa att hitta en plats för.
När LED-lamporna slocknar i den så går de inte att byta. Men de ska hålla 35 000 timmar. Vilket betyder att lampan troligen också kommer att lysa upp tillvaron för någon i mitt testamente.

35 000 delat med 24 - det blir ca 1458 (dygn).
Det gör 24 tim/dygn i nästan 4 år, om jag räknat rätt.
Men jag kanske har den tänd några timmar per dag.
Och knappast alls under den ljusa sommartiden.
 
Hoppas ni har en skön söndag!

8 kommentarer:

  1. Oj, det var en hel del snö det. Här kommer det att bli kallt i natt. Har varit kallt hela dagen. Kommer säkert att bli mellan -5-10 i natt och det är kallt i dåligt isolerade hus.
    Jag tror att det mesta var enklare och hade längre livsländ förr. Och om elen inte finns då står vi oss väldigt slätt.
    Tycker inte om att min telefon numera går via internet. Hade tidigare en telefon direkt ut på telefonlinjen men si, det vill telefonbolaget inte att man har numera.
    Jaha, så Annica är en lampoman. ;) Spännande lampa du hittade. Det får vi väl innerligen hoppas att du överlever lampan. :)
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Anne-Marie: Nu är det någon plusgrad igen och granen är inte lika julig längre. Och halkan är tillbaka! Usch! :(
    Det är tur att våra svenska hus är välisolerade. I slutet på 1990-talet (tror det var januari 1999) var det faktiskt någon dag -41. Hemskt! Då gäller det att värme och el fungerar. Det kändes allt lite obehagligt och otryggt, det ska erkännas.
    Jag vill inte heller ha internettelefon. Jag kommer att vara den sista abonnenten som ger upp den "vanliga" telefonen. Ska försvara den till sista kabelbiten. ;)
    Jag är kanske en liten lampoman, men bara en liten. Lampor är stämningsskapande inredning. Några ljuspunkter här och där är mysigt - speciellt nu när vintermörkret är som tätast. Och så finns det ju massor av roliga/snygga/vackra lampor. :)
    Kram från "den upplysta"! ;)

    SvaraRadera
  3. Jag gjorde en försiktig promenad på cirka 100 meter, gick sedan hem igen på grund av halkan. Osandat framför teatern. Vill inte riskera benbrott.

    Lampan är jättesnygg och passar överallt. Den är inte så bred av sig som lampor plägar vara.

    SvaraRadera
  4. Gunnel: Man måste ha väldubbat om man ska ut i halkan. Och även om man har det så kan man dratta på rumpan om man har otur. Bäst att hålla sig inomhus - och undvika att snubbla på mattkanten.
    Jag fattar inte att vädret ska tjafsa fram och tillbaka hela tiden. :(
    Ja, hihi, "lampomanen", d.v.s. jag, föll för den lite ovanliga lampan. ;)

    SvaraRadera
  5. Lampan var snygg! Konstigt att de gör armaturer som det inte går att byta lampa på? Jag köpte 2 cykellysen som var sådana, de skulle hålla sååå länge, pyttsan, den ena gick sönder efter ett halvår, suck.

    SvaraRadera
  6. Helena: Den snygga lampan har ännu inte fått sin bestämda plats. Men var den än hamnar så kommer den att stråla. :)
    Antagligen räknar man med att LED-lamporna ska hålla så länge att man blivit less på själva armaturen. ;)
    Reklamerade du ditt cykellyse? Det kan ju ha varit ett "måndagsexemplar". Nog borde det ha hållit längre än ett halvt år. Ibland är det lite av slit-och-släng-samhälle trots allt prat om miljön.

    SvaraRadera
  7. Du köpte lampan! Helt rätt, det var snygg. Får hoppas den lyser länge.

    SvaraRadera
  8. Andra året i Hjo: En snygg lampa lyser ju upp tillvaron - på flera sätt! Och förhoppningsvis under lååång tid.

    SvaraRadera