tisdag 23 juni 2015

NUTIDENS N...APP

Förra veckan skulle jag uträtta ett bankärende. Jag satte mig lugnt ner och väntade på min tur.
Under tiden roade jag mig med att diskret glutta på de andra bankkunderna som kom och gick.

Först var jag den enda kunden, men efter bara någon minut kom det in en dam i övre medelåldern. Hon böjde knäna för att sätta sig på vänte-bänken och innan hennes rumpa ens fått sittplatskontakt så halade hon fram sin mobiltelefon och började intensivt och målmedvetet att klicka på den. Och därmed var damen helt bortkopplad från den verkliga världen.

Det gick en stund och in stegade så en man i fyrtioårsåldern. Medan hans rumpa var på väg ner mot den blå sittbänken trevade han i jackans innerficka. Och... taadaa! så hade även han en mobil i handen. Ett ivrigt mobil-smekande började. Liksom kvinnan sjönk mannen snabbt in i mobilkoma.

Det kom in fler kunder och om de inte redan talade i, eller pillrade på, sina mobiler så gjorde de det innan de ens satt sig.
 Ungefär så här såg det ut på bänken på banken.
Och nu för tiden ser det ut så här överallt där människor vistas.
Snart börjar väl även våra husdjur att twittra och fejsbooka.
 Har vi blivit helt beroende av våra mobiler? Måste vi vara uppkopplade och tillgängliga hela tiden? Måste vi kolla mejl, Facebook, Instagram, Twitter? Spela spel? Måste vi meddela omvärlden titt som tätt var vi befinner oss, vad vi äter, vilka kläder vi har på oss? 
Kan vi inte sitta stilla i några minuter och bara andas, bara vara?
Varför låter vi nallarna/paddorna styra våra liv helt och hållet?
Nog är det lite sjukt.
Det börjar nästan vara så att vill man tala med någon så måste man göra det via mobilen även om man befinner sig i samma rum.

Jag förstår inte detta.
Vissa dagar har jag inte på datorn. Jag använder bara min mobil till nödvändiga samtal, har den inte kopplad till Internet. Jag är inte på Facebook, Instagram, Twitter. Jag spelar inte spel.
Jag sitter lugnt på banken, hos frissan och på andra "vänte-ställen" och håller händerna stilla i knäet.
Någon gång kan jag förstrött bläddra i en tidning, men oftast sitter jag bara overksam och betraktar omvärlden medan jag andas djupt och väntar på... vad jag nu väntar på.
Det är skönt - och behövligt - i vardagsbruset.
 
Albert, du kloke man, så rätt du hade!

10 kommentarer:

  1. Hear, hear Annica! Så bra skrivet.
    Jag håller med dig till 100%.
    Och i Sverige tycks "nallarna" numera vara något man föds med i handen. Jag skulle vilja ruska om folk på gator, tåg och bussar och säga några väl valda kraftord.
    Folk tycks ha svepts in i en mobilkoma precis som du skriver. Man väljer att ha en artificiell relation till omvärlden i stället för att faktiskt vara där i nuet.
    Jag gör precis som du - sitter och väntar och observerar andra som är helt uppslukade av sina mobiler. Det är faktiskt skrämmande och jag blir litet illamående när jag ser hur beroende folk är. Och det är sjukt.
    Ja, nog hade Albert rätt. Idiotin har brett ut sig något alldeles otroligt.
    Kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland undrar jag om det har med åldern att göra att jag tycker det här mobilanvändandet har gått överstyr. För mig, som "tant", är det överdrivet, konstigt och rent ut sagt lite larvigt. Och kanske på sikt också hälsovådligt. Men för barn och ungdomar är det nog inte alls så - de är ju uppvuxna med fenomenet. Å andra sidan tycks ju faktiskt alla åldrar hamna i mobilkoma så snart de får en "nalle" i handen.
      Så småningom kanske vi får se en motståndsrörelse till detta. Förhoppningsvis inser folk att vi måste vårda och värna våra verkliga relationer. Vi behöver inte sitta med näsan i en skärm hela tiden för att må bra. Vi borde lyfta blicken och upptäcka de riktiga människorna som befolkar den riktiga världen.
      Kram!

      Radera
  2. Hahaha! Du skriver precis som det är idag. Så hemskt att alla allltid måste ha mobilen i näven. Inte ens om de är bortbjudna kan de prata som vanligt. Det är direkt oförskämt. Ska de bara sitta med sina mobiler kan de lika gärna stanna hemma. Historien med flöjlarna var suverän. hur får man bukt med detta problemet egentligen för det är ett stort problem. Många pratar inte normalt utan använder sms språk. Världen kommer att befolkas av en massa människor som inte kan prata, inte vågar umgås och inte kan räta på nacken utan att få ångest. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen en skrämmande utveckling. Och allra värst är det när man ser vårdare/assistenter till gamla och sjuka sitta/stå/gå och vara mer upptagna av mobilen än av sina vårdtagare. Det är fruktansvärt. Den mänskliga kontakten existerar inte. Då är gränsen passerad för länge sedan.
      Kanske man får börja införa mobilfria zoner och/eller inrätta en "mobilruta" (jfr "rökruta") för alla som vid sammankomster föredrar "nallen" framför släkt och vänners sällskap.
      - "Endera lämnar du ifrån dig mobilen i korgen i hallen eller också får du sitta vid mobilberoende-bordet hela kvällen. Där är du i gott sällskap."
      Det kanske skulle ta skruv.
      Gillar din sista mening! Det blir som gamle, kloke Albert förutspådde.
      Kram!

      Radera
  3. Länge leve mobilen men den används felaktigt många gånger. Vårdare ska inte fippla samtidigt som de jobbar med människor. Plocka upp mobilen och surfa i andras sällskap är inte snyggt och definitivt förbjudet vid matbordet. Mobilsamtal i offentliga miljöer är inte heller så smart.

    Under min 77-åriga levnad har jag fått uppleva en värld i förvandling och att jag fortfarande får vara med gör mig lycklig. Jag gick med i facebook för några år sedan, är med i slutna grupper, bla en där vi delar minnen och bilder från min födelsekommun i Lappland, en annan grupp är med ättlingar till min farmorsfar osv. Jag garanterar att det inte på något sätt gör mig världsfrånvänd, alldeles tvärtom. Det berikar.

    Vill man berätta om kläder, middagar och annat på sin blogg eller på facebook så står det ju var och en fritt, andra behöver inte läsa om de inte vill.

    Man förundras över att saker förändras så snabbt. Men egentligen spelar det ingen roll vad Pelle gör när han sitter i doktorns väntrum. Han kan fippla med sin mobil, läsa en skvallertidning eller titta på andra, det är hans ensak. Det ena är varken bättre eller sämre än det andra. D:r Phil har rätt i att man kan aldrig förändra någon annan människa, den enda man kan förändra är sig själv.

    Och till dig gamle Einstein, om du vill kallas geni, ska du inte kalla dina medmänniskor för idioter, även om du tycker så. Bara så du vet!

    Det blev ett långt inlägg, men här behövdes en motvalls käring och det fick bli Gunnel Nära

    SvaraRadera
    Svar
    1. Efter en 42-årig vänskap så vet jag ju att du och jag nästan är helt överens om det mesta - även när, var och hur mobiler ska användas. Så egentligen är du inte alls så mycket motvalls. ;) Och dessutom vet jag att du är allt utom världsfrånvänd - trots att du använder Facebook... ;)
      Men för många - och som med allting annat - så kan också mobilanvändandet gå till överdrift. Och det är det jag reagerar emot. Det är inte roligt att i mängder av sammanhang vara omgiven av personer i djup mobilkoma. Det vore roligare att se "levande" människor, inte robotliknande varelser som stirrar oavbrutet på en liten flimrande skärm, blinda och döva för allt annat runt omkring.
      Så tycker jag.

      Radera
  4. Ett djupt allvarligt inlägg med rolig överton. N..app - visst är det så!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Barn blir lugna och trygga av en napp i munnen, vuxna när deras händer har något att pyssla med. Kanske det är så enkelt.

      Radera
  5. Jag håller så med dig! Överallt ser man människor som inte kan gå 20 meter utan att hålla på med mobilen. Jag har en gammal skruttmobil utan internet och jag ska verkligen försöka ha det så. Det räcker med att man sätter på datorn och kollar facebook 10 gånger om dagen :) Jag är med i en del roliga grupper, t.ex Barbiesamlare, retrotyg och liknande, det måste man kolla ofta så att man inte missar någon intressant auktion :) Mobilen däremot har jag ibland glömt i någon ficka i garderoben, men det gör inget för jag har kvar min gamla hemtelefon :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mobiltelefonen är givetvis en väldigt bra uppfinning men här används den mycket sällan. Den är bra att ha när jag rör mig utanför hemmets väggar och behöver meddela mig med någon. Men hemmavid är det den gamla och pålitliga fasta telefonen som gäller.
      Vi ses nog som riktigt omoderna och "ute", både du och jag. ;) Men det bjuder vi på, eller hur? :)

      Radera