lördag 14 oktober 2017

RAPPORT FRÅN "SJUKHEMMET"

Ja, så var det dags igen för en sjukrapport. Snart består visst mina inlägg bara av sådana.

Vandringen efter bättringsvägen fick ett abrupt slut i måndags. På eftermiddagen.
Hostan började äntligen bli något bättre ... men säg den lycka som varar beständigt.
Helt plötsligt började jag få riktigt ont i halsen på höger sida. Jag försökte kurera "ontet" med alla huskurer och tips jag känner till — men förgäves. Svälj-smärtan bara tilltog.
Jag ryste varje gång jag måste svälja.

(Det konstiga är att när förkylningen/hostan började för ungefär fem veckor sedan så kände jag inte alls av halsen. Kraxandet startade utan någon som helst förvarning.)
Nåväl, när tisdagen grydde hade jag så ont att jag ringde vårdcentralen (VC).
Det här var inte vanligt halsont från en förkylning.
Det här var halsont från h..vetet.

Sjuksköterskan på VC:
— Det går en väldigt jobbig förkylning nu med besvärlig, långvarig hosta. Och även halsont.
 Avvakta någon dag men hör genast av dig om du börjar få feber eller halsen blir ännu värre.

Jag trodde inte det skulle kunna bli värre. Det var redan värre. Men det blev värre.
Jag plågade mig igenom onsdagen. Med en röst som Hesa Fredriks syster.
Invändigt var halsen som ett värkande inferno när jag svalde.
Utvändigt såg den ut som jag hade drabbats av barndomens påssjuka på nytt.
Höger sida var alldeles svullen och hård.
Det värkte upp mot örat. Det gjorde ont när jag rörde käken. Det gjorde ont när jag pratade.
Jag tvingades leva på flytande föda.
(Det hade varit väldigt skönt att få den intravenöst.)

På torsdag morgon hade jag feber, 38°.
Inte särskilt hög men ändå en indikation på att det här måste jag nog ta på allvar.
Utvecklingen gick ju åt alldeles fel håll.
Efter att jag, under förmiddagen, äntligen hade fått ett par timmars sömn (i "sjuk-fåtöljen", förstås!) ringde jag VC ... och den automatiska svararen sa:
"Passar det att du blir uppringd på detta nummer (xxxxx) klockan 16:05? För att bekräfta, tryck ett."

Vad, 16:05? Nej, det passade verkligen inte!
Jag lade på luren och ringde efter en sjuktaxi som körde mig den korta biten till vårdcentralen.
Jag hade ju ingen läkartid men jag tänkte att en sköterska måste i alla fall titta på mig.
Man kan inte bara skicka hem mig, o-kollad.
Efter en stunds väntan blev jag både topsad i halsen och blodprovsstucken.
Sköterskan tog proverna och lämnade rummet. Ny väntan.
När hon återvände sa hon:
— Det blev inga trevliga resultat av proverna vi tog. Du har halsfluss (streptokocker) och din sänka är väldigt hög. Den ligger på 129.
— Och var ska den ligga normalt? frågade jag.
— Mellan noll och fem, blev svaret.
— Oj! sa jag. Det var en rejäl förhöjning. Där satte jag nog personligt rekord. Hittills.
— Ja, vi får hoppas det inte blir högre, sa sköterskan med ett svagt leende.

Jag fick antibiotika, som jag egentligen inte alls gillar (vi vet ju alla vad den kan ställa till med) men personligen mest p.g.a. att jag två gånger fått allvarliga allergireaktioner av just dessa medikamenter.
Jag vill klara mig utan dem, så länge det bara går.
Men tyvärr, den här gången hade jag inget annat val än att hämta ut medicinen. Och sedan måste jag hålla tummarna för att jag fått piller som min kropp kommer att acceptera.

Dessutom fick jag också en tredagars intensiv kortison-kur (fem tabletter/dag) att ta. Jag frågade om den verkligen var nödvändig när jag fått antibiotika men doktorn tyckte det eftersom jag var så svullen. Men, men, den kuren har jag på eget bevåg tänkt skjuta på. Jag vill först se hur antibiotikan verkar. Det är ju onödigt att tillföra kroppen mer gift än absolut nödvändigt.
Och, om man börjar med två nya mediciner samtidigt och sedan får biverkningar så vet man ju inte vilket av läkemedlen som orsakat dem.
Så, efter fyra veckors hemskt hostande (som fortfarande pågår, måttligt) så får jag också halsfluss för första gången i mitt liv. En erfarenhet jag så gärna hade avstått ifrån.
Under den här tiden har jag fått ändra tid tre gånger både till den årliga tandläkarkollen och till arbets-EKG:et jag ska göra för hjärtat. Och en gång till en höftröntgen.

Ja, ni hör, det är bara skräp med mig. Hälsomässigt sett är jag en fullständig katastrof.
Jag borde ha reklamerats för länge sedan.

I mina mest pessimistiska stunder hade jag inte ens kunnat ana att det här eländet skulle sitta i
si-så-där sju veckor. Eller mer. Det återstår ju att se när de "akuta" krassligheterna är över.

Mitt immunförsvar är väl nu lika med plus-minus-noll så när årets vinterinfluensa kommer så har jag väl varken hunnit hämta mig så pass att jag kunnat ta influensavaccinet (vilket man inte får ta om man är sjuk) eller fått fart på immunförsvaret.
Lyckan är fullständig.
😉
Vid det här laget inser jag att ni är lika less på att läsa om alla mina krämpor
som jag är less på att drabbas av dem.
Gissa om jag förstår er!

6 kommentarer:

  1. Detta är ju inte klokt! Hur länge ska du hålla på att må så kass? Halsfluss är inte att leka med och gör vansinnigt ont så jag förstår att du har det kämpigt. Förhoppningsvis tar den här kuren död på de flesta bacillusker så du kan bli frisk nån gång. Jag håller tummarna hårt. Vila så mycket du nånsin kan, för det hjälper väl till lite, tror jag. Sänder många krya-på-dig kramar och hoppas de gör lite nytta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det är inte klokt, det är bara sjukt! ;) Och hur mycket jag än är emot antibiotika så måste jag i dessa dagar ändå tillstå att den känns som en välsignelse. Bacilluskerna börjar förlora kampen om min hals och det är alldeles underbart. Men fortfarande svider den lite och det kan ila mot örat och tyvärr hostar jag än. Visserligen mindre men dock ganska intensivt tidvis.
      Tack för krya-på-dig-kramar! Sådana gör ALLTID nytta!
      Ha det gott ... och, för allt i världen, undvik allt host- och snuvrelaterat!

      Radera
  2. Ingenting är ljuvligare än när smärtan från en halsfluss lämnar en. Tror att vi får skylla en del elände på den gråa och blöta hösten. Den har gjort oss extra mottagliga för all sorts krankhet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Halsfluss är inget man saknar. Jag vet att du talar av egen erfarenhet. Jag har väl haft tur som först nu drabbats av eländet.
      Det dåliga sommar- och höstvädret kommer att få stå till svars för mycket.

      Radera
  3. Nej, det tar tydligen aldrig slut på dina krämpor. Tycker synd om dig Annica.
    Halsfluss är verkligen inte att leka med så det var bra att du fick antibiotika. Tror att man måste äta antibiotika för att bli bra.
    Hade det som liten och min sänka låg också högt. 129 låter dock väldigt högt.
    Hostan kanske ger med sig efter antibiotikakuren.
    Nu får vi hålla tummarna att du börjar bli bättre och kan börja bygga upp dig igen.
    Hoppas att din kropp klarar av medicinen.
    Många krya-på-dig-kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Antibiotikan har, trots allt, sina fördelar! Jag är väldigt positivt inställd till den. I alla fall just nu! :)
      Tyvärr är hostan otroligt envis. Den blir värre när jag pratar så jag, den snaquesaliga, bör helst hålla tyst. (Tur man kan skriva.)
      Jag hoppas också att jag ska tåla pillren. Än så länge hjälper hållna-tummar-aktionen. ;)
      Tack för hållna tummar och krya-på-mig-kramar!
      Kramar tillbaka!

      Radera