Sedan en lång tid tillbaka har jag utvecklat en allvarlig allergi mot några ord i det "nya" svenska språket. Symptomen yttrar sig i knottriga utslag, lus i magen, förtvivlade utrop, enormt tårflöde, sömnlösa nätter och Marinergravsdjup depression.
(Klickbara bilder. Som vanligt.)
Brukare
Måhända några brukare?
Brukare
Jag avskyr ordet brukare som benämning på vårdtagare, alltså en konsument av hemtjänst eller dylikt. Brukare får mig att tänka på missbrukare, (för)brukare, (ut)nyttjare. Jag tycker det är ett förfärligt ord. Och speciellt som det brukas (!) i samband med dem som är svagast och mest utsatta i samhället. De som behöver hjälp och stöd för att ha ett något så när drägligt liv.
Usch, vilket vidrigt ord!
Profilen
Detta är en riktig profil!
Detta uttjatade ord för en person som utmärkt sig på något sätt, mest i negativa sammanhang. Det är TV-profilen hit och idrottsprofilen dit. Samhället tycks vimla av profiler. Varför kan man inte skriva personen? Jag är så attans trött på alla dessa profiler. Använd för bövelen andra ord!
Hen
Ett påhittat fjantigt ord för ett könsneutralt pronomen. Eller när man inte vet om det handlar om en man eller kvinna. Alltså istället för han eller hon. Men ordet får mig alltid att tänka på — och för min inre syn se — en höna. Hen är ju engelskans ord för just höna. Jag vägrar att använda ordet hen. (Utom just nu, i detta inlägg.) Jag skriver alltid han/hon istället.
En
En en.
En som ersättning för pronomenet man när man vill vara allmänt genusneutral. Eller som då vissa skriver: När en vill vara genusneutral. Det kan kopplas ihop med användandet av hen-ordet. Men med man i dessa sammanhang menar man ju inte en man/karl. Man talar bara om någon/några i allmänhet.
Man lever bara en gång blir: En lever bara en gång.
Man kan inte ta något för givet blir: En kan inte ta något för givet.
Det låter krystat.
Numera ska vi vara så politiskt korrekta att det blir löjligt. Vi får ju för allt i världen inte kränka någon. Men att skriva/säga en istället för man är ju bara trams.
Nog finns det allvarligare saker att bli kränkt över.
Själv
Jag själv.
Ordet själv när man menar ensam. Då kan själv få helt absurda betydelser. Detta tokeri har jag även tidigare skrivit om här på bloggen. (Finns att läsa under etiketten Språkligt.)
— Jag tycker inte om att äta själv. --- (Är du van att bli matad?)
— Jag lever själv. --- (Så bra att du klarar dig utan livsuppehållande åtgärder.)
— Det är så trist att gå på bio själv. --- (Men skicka någon annan då.)
Minutrar(-na)
Tre minuter.
Denna hemska men populära misshandel av orden minuter/minuterna ger mig gåshud. Och när jag t.o.m. hör radio- och TV-folk säga minutrar går jag i taket. Jag har även hört människor säga sekundrar. Undrar om de också säger tim(m)rarna? Det skulle inte förvåna mig nämnvärt.
En kan säga att en blir djupt förtvivlad när en hör någon vårdgivar-profil tala om att brukaren, hen, d.v.s. vårdtagar-profilen sitter själv i sin lägenhet. (Ofta är dessutom sin utbytt mot hans/hennes.)
Stackars svenska språk.
Usch, vilket vidrigt ord!
Profilen
Detta uttjatade ord för en person som utmärkt sig på något sätt, mest i negativa sammanhang. Det är TV-profilen hit och idrottsprofilen dit. Samhället tycks vimla av profiler. Varför kan man inte skriva personen? Jag är så attans trött på alla dessa profiler. Använd för bövelen andra ord!
Hen
Ett påhittat fjantigt ord för ett könsneutralt pronomen. Eller när man inte vet om det handlar om en man eller kvinna. Alltså istället för han eller hon. Men ordet får mig alltid att tänka på — och för min inre syn se — en höna. Hen är ju engelskans ord för just höna. Jag vägrar att använda ordet hen. (Utom just nu, i detta inlägg.) Jag skriver alltid han/hon istället.
En
En som ersättning för pronomenet man när man vill vara allmänt genusneutral. Eller som då vissa skriver: När en vill vara genusneutral. Det kan kopplas ihop med användandet av hen-ordet. Men med man i dessa sammanhang menar man ju inte en man/karl. Man talar bara om någon/några i allmänhet.
Man lever bara en gång blir: En lever bara en gång.
Man kan inte ta något för givet blir: En kan inte ta något för givet.
Det låter krystat.
Numera ska vi vara så politiskt korrekta att det blir löjligt. Vi får ju för allt i världen inte kränka någon. Men att skriva/säga en istället för man är ju bara trams.
Nog finns det allvarligare saker att bli kränkt över.
Själv
Ordet själv när man menar ensam. Då kan själv få helt absurda betydelser. Detta tokeri har jag även tidigare skrivit om här på bloggen. (Finns att läsa under etiketten Språkligt.)
— Jag tycker inte om att äta själv. --- (Är du van att bli matad?)
— Jag lever själv. --- (Så bra att du klarar dig utan livsuppehållande åtgärder.)
— Det är så trist att gå på bio själv. --- (Men skicka någon annan då.)
Minutrar(-na)
Denna hemska men populära misshandel av orden minuter/minuterna ger mig gåshud. Och när jag t.o.m. hör radio- och TV-folk säga minutrar går jag i taket. Jag har även hört människor säga sekundrar. Undrar om de också säger tim(m)rarna? Det skulle inte förvåna mig nämnvärt.
En kan säga att en blir djupt förtvivlad när en hör någon vårdgivar-profil tala om att brukaren, hen, d.v.s. vårdtagar-profilen sitter själv i sin lägenhet. (Ofta är dessutom sin utbytt mot hans/hennes.)
Stackars svenska språk.
Några läsvärda länkar i ämnet:
Det är tyvärr väldigt lätt att bli upprörd över det svenska språket numera.
SvaraRaderaTrots att jag inte pratar eller skriver mycket svenska tycker jag att min svenska nog är bättre än många andras som faktiskt bor i Sverige.
Hen är ett så hemskt ord att jag får rysningar av det. Fånigt och onödigt.
Brukare har jag faktiskt inte direkt stött på i de sammanhang som du nämner.
Profil är ju vanligt och det har ju skrivits mycket om på sistone ifråga om alla som “kommer fram" i iolika skandaler.
Folk som skriver “en" i stället för “man" vet jag inte riktigt vad de tänker.
Minutrar - usch!
Och det som är ännu mera ironiskt och tragiskt är när de som faktiskt gör fel och andra påtalar detta blir dessa personer kränkta (ett annat populärt ord i Sverige numera :)) och upprörda och säger att “Språket utvecklas och det är helt okej".
Då har jag också gnällt litet. ;) Och jag tillägnade ett helt inlägg åt Murphy som ställde till det förra veckan. Han kanske även är inblandad i det svenska språkets förfall. ;)
Kramar!
Trots dina många år i USA så är din svenska mycket bra. Absolut bättre än många svenskars. :)
RaderaJag varken skriver eller säger hen. Vägrar!
Brukare är det ord som används mest om dem som har hemtjänst. Jag ryyyser när jag hör det.
Det har gått inflation i "profil", det är sååå uttjatat. Till slut låter vissa ord bara löjliga.
Även om många nu blir oerhört kränkta så måste "en" få ha åsikter. Och tycka att språket inte alltid utvecklas utan det förflackas.
Jag tror Murphy är lite överallt och ställer till det.
Kramar tillbaka!
Jag kan förstå din irritation även om jag inte håller med i alla dina exempel. Jag tror att ensam byts ut till själv för att visa att man trivs med sin situation, att ensamheten är självvald, att man inte otrivs med att vara ensam, själv vill man ska betraktas som positivt ord i förhållande till ensam. Kanhända finns bättre vokabulär för att uttrycka belåtenhet med att sitta ensam (och läsa en bok).
SvaraRaderaSjälv (!) blir jag hispig av ordet konsument då det gäller nyttjande av samhälleliga lagstadgade rättigheter, t ex inom skola, vård och omsorg. Samhället ska (ännu) inte betraktas som ett stort varuhus där jag köper lärdomar eller omvårdnad. Konsument, kund, är jag inom handeln, i Konsum och i de allt större externa köpcentra/gallerior som byggs :-)
Hen kan jag tycka är ganska bra ord i skrift emellanåt, i prat är det inte så.
Men själv i betydelsen ensam blir så fel i vissa fall. När man gör något "själv" så betyder det ju att man gör det utan hjälp. Jag bor ensam och trivs med det men skulle aldrig drömma om att säga att jag bor/lever själv. I dagens Sverige har det nästan blivit fult att leva ensam. Och det trots att vi ligger i topp vad gäller ensamhushåll i världen.
RaderaDu har definitivt en poäng i det du skriver om konsument. Men samtidigt så är vi ju ändå på något sätt konsumenter även då det gäller skola, vård och omsorg. Vi har ju faktiskt betalat för det med våra skattepengar. Och om man t.ex. har hemtjänst så betalar man ju för den varje månad. Jag vill mycket hellre kallas konsument än brukare. Det säger att jag "gör rätt för mig", inte bara passivt är en "brukare". När/om jag en dag kommer att bli en "brukare" så ska jag protestera vilt mot den benämningen. :)
Tack för intressanta synpunkter!
Jag nickar instämmande till allt du skriver. Jag har också många gånger näsytan gått i taket på grund av alla idiotiska nya ord. Tänker verkligen de som börjar använda de här orden på hur fel det kan bli i många sammanhang. Vi har många bra svenska ord, som glöms bort i denna strävan på att var modern och "inne". För mig känns det riktigt "ute" att inte kunna snacka begripligt. Allt måste konstras till så till sist står man där som ett levande frågetecken. Idag är det snöblandat regn hos mig. Inget kul alls. Ha det bra och tänk på blodtrycket.
SvaraRaderaMedhåll gillas! ;) Naturligtvis förändras och förnyas språket men när det dyker upp rena felaktigheter och förvrängningar då tycker jag att man måste reagera. Och vi kan ju inte hålla på och mixtra och ändra vårt språk för att det ska passa in och vara PK. Det går till överdrift med hur mycket vi ska anpassa oss för att inte "kränka" någon eller några. Till slut är det bara ett tramsigt urvattnat ordflöde som rinner från våra talorgan.
Radera(Jag skulle förresten bli väldigt kränkt om någon i framtiden skulle kalla mig brukare.)
Här är det nu full vinter, vi har säkert någon dryg decimeter med snö. Två gånger har traktorn redan varit och snöröjt på vår gård. Men snön gör ju omgivningen lite ljusare.
Blodtrycket är nog ganska okej — jag överdrev symptomen — en aning ... ;)
Må väl!
Hur i himlens namn stavar jag...det ska klart stå nästan.
SvaraRaderaDu stavar hur bra som helst! Och det blev ju faktiskt ganska kul när fingrarna slant på tangentbordet. :) "Näsytan gått i taket..." Hihi!
RaderaJag delar de flesta av dina allergier. Avskyr brukare och hen, retar mig så där lagom på de andra konstigheterna. Retar mig också på tidningsrubriker i stil med "hon tokhyllas för sitt twitterinlägg.
SvaraRaderaEller ska vi kanske tokhylla alla de som hittar på nya ord eller nya användningsområden för de gamla.
Ja, vi förfasas ju båda över brukare och hen. `Tokhyllas´ har jag inte hört förrän du nämnde det häromdagen. Och, som vi också talat om, detta att någon eller några `rasar´ över än det ena, än det andra. "NN rasar mot beslutet." "Stugföreningen rasar över den dåliga väghållningen i området." Det går troll i vissa uttryck.
RaderaJag som kan vara en riktig "klant" ska vara lite försiktig med att kritisera. Glömde både det ena och det andra i min kommentar, bland annat ett frågetecken.
SvaraRaderaDet är mänskligt att glömma ett frågetecken eller något annat. Ibland har jag ändrat något i en mening — men inte allt! — och då kan det bli nästan obegripligt. Eller roligt.
RaderaJag håller verkligen med dig i det mesta. Men "hen" tycker jag om. Kanske delvis för att jag lever (alldeles själv) med min man, som har meän-kieli som modersmål. Det är ju ett språk väldigt nära besläktat med finska och där har det genusneutrala "hän" varit det enda alternativet i alla tider. Något han eller hon finns helt enkelt inte. Dina övriga exempel ryser jag dock av. 😎
SvaraRaderaMin omedelbara reaktion när du skrev om `hän´ var: Det vore ett betydligt bättre ord än hen. Med den stavningen kan jag tänka mig att använda hän. Och inga som helst associationer till hönor. ;)
RaderaMen ... Använder du inte orden "barn" eller "fart" då heller?
Radera🤔😉
Nej, säger givetvis lada och prutt. Och alla som heter Dick kallar jag Pelle. ;)
Radera