I VÄNTANS TIDER

Igår var jag inbokad för en mindre operation.

Under julveckan bestämde två hudläkare att en hudförändring på mitt vänstra underben skulle tas bort. Remiss skickades till Kirurgen och eftersom man önskat förtur så fick jag snabbt en tid.

Och igår var det alltså dags.

Ingreppet tog 40-50 minuter.

Jag måste säga att jag är glad för att bedövningen satt i ända till sen kväll. Utan den hade det varit en smärtsam stund att ta sig upp för de tre trapporna till mitt hem.

Idag skulle trappklättringen innehållit massor med AJ! och OJ!

Så länge jag inte stödjer på benet så känns det rätt okej men när jag går (läs: haltar) så känns det som om vaden nästan ska brista.

Såret är ca fem cm långt och det är kanske tio suturer som det sliter i.

Efter två veckor ska de tas bort på min vårdcentral.

Om 4-6 veckor får jag brev med resultatet av den mikroskopiska undersökningen som görs.

Jag är inte speciellt orolig för den ... men man vet ju aldrig.

Känns bra ändå att "fläcken" är avlägsnad.

Mitt nyopererade ben med tryckförband.

Friska ben.

Det är faktiskt fler testresultat jag väntar på.

I julveckan fick jag göra ett Holter-EKG.

(Under 24 timmar får man ha elektroder fastsatta på överkroppen och de registrerar varje hjärtslag till en dosa man bär med sig och fäster någonstans på kläderna.)

Tyvärr har svaret dröjt eftersom det varit så många helgdagar.
Men snart ska det väl dimpa ner i brevlådan.

Det ska bli intressant att få veta om man funnit någon förklaring till mina "attacker" med "fladder" i bröstkorgen, blodtryckshöjning, hög puls, frossa, trötthet, m.m. Jag har ju haft sådana nästan varje dag (ibland flera per dag) under flera månader och mått så fruktansvärt dåligt.

Det är inte det vanliga förmaksflimret utan något annat. Men på något sätt tror jag ändå att de hör samman med hjärtat eftersom "attackerna" började samtidigt som flimret.

Jag hade aldrig känt av dem tidigare.

Samtidigt som det skulle kännas bra om Holter-EKG:et inte visade några avvikelser så vore det ju också bra om man hittat en orsak till varför jag så ofta känner av dessa konstigheter.

Jag hoppas att jag snart får något slags besked om vad som händer i min kropp.

Det här blev ett onödigt "krassligt" inlägg.

Men jag fortsätter ändå att vara mer positiv än negativ.

I alla fall tills jag får svar på undersökningarna.

Här är det fortsatt bistert kallt vinterväder. Vi har huttrat i ca två veckor nu.

Vad är det för fel med sol, vindstilla och -5°?

Jag bara frågar!