Redan andra advent!
Dagarna bara rusar förbi.
Numera är det inte speciellt ofta jag skriver här på bloggen, Jag önskar att det åtminstone blev varje vecka, men orken, och därmed lusten, ligger på mycket låg nivå.
Tyvärr är det mitt förmaksflimmer som tar ner mig. Jag är alltid trött. Det blir ju så när hjärtat inte slår som det ska, vilket i sig så småningom orsakar hjärtsvikt.
Än så länge är den väl inte av den allra allvarligaste graden men nog känns den. Varje dag har jag "anfall" då jag tydligt märker hur extra långsamt och trögt allting går.
Jag blir helt orkeslös och känner mig urvissen.
Om jag just då kollar puls och syresättning så ser jag orsaken och beviset på pulsoximetern:
Syresättningen kan fladdra mellan 80 och 95%.
Och pulsen, som sedan nästan tre år tillbaka (efter min hjärtinfarkt) aldrig haft normal sinusrytm, kan ligga på 41-42 för att plötsligt göra ett jätteskutt till 103 eller mer.
För att sekunden efter sjunka till 75-80. Eller runt 50.
Detta hattande sätter naturligtvis sina spår i kroppen.
Egentligen är det konstigt att hjärtat och allt annat överhuvudtaget klarar av det.
Kroppspumpen är ju en "ganska" viktig grej, trots allt.
När flimret sköter sig "som bäst" kan syremättnaden ligga på 96-97% och pulsen 65-75. Men alla värden, både dåliga och lite bättre, växlar hela tiden, från sekund till sekund.
Ibland får jag ingen "EKG-kurva" på mätaren, det är bara ett rakt streck.
— Hm, lever jag? frågar jag mig då och testar mätaren på ett annat, "mer levande" finger. Jag kan få prova några fingrar och en stund på varje, men till slut verkar det ändå finnas lite liv i tanten.
Än så länge ...
Förvisso ett spännande liv, men jag önskar att spänningen vore av annan, trevligare sort.
Orken har inte ens räckt till att plocka fram adventsstakar och annat tidigt julpynt.
Jag älskar adventstiden och har alltid gillat att juldekorera hemmets alla vrår.
Adventsveckorna är ju dessutom de mysigaste på hela året. Definitivt mysigare än själva julen.
Men i år får jag helt enkelt försöka hitta myset på annat sätt.
T.ex. pyntar jag ju lite här på bloggen.
Förresten så har o-pyntandet en klar fördel:
Det man inte plockar fram i december behöver man inte plocka bort i januari.
Man måste se det positiva i allt.
👍
Med detta önskar jag alla en skön andra advent.
Och sist, det viktigaste av allt,
glöm inte att släcka ljusen!
Så tråkigt och höra att du inte mår så bra. Jag har ju alltid haft låg puls, så för mig är det normalt, men att den hoppar så som din måste kännas pest. Det gör inte så mycket om jag glömmer ljusen här för jag har gått över helt till batteriljus. De nya modellerna ser riktigt verkliga ut och även om de inte gjorde det så hade jag inte gått tillbaka till levande ljus. Detta känns mycket tryggare. Kram
SvaraRaderaJa, detta konstanta förmaksflimmer sänker verkligen livskvaliteten. Att vara ständigt trött och utan ork tar på. Så mycket man skulle vilja göra men inte orkar längre.
RaderaJag har också skaffat batteriljus. Känns betydligt tryggare än levande lågor.
Tråkigt att du saknar rytm i hjärtverksamheten. Det är naturligtvis en anledning till att du känner dig trött och utan lust till pyntande. Du har alldeles rätt i att om man slutar med tomtarna och pyntet behöver man heller inte städa bort det i januari.
SvaraRaderaMitt hjärta är tyvärr helt utan rytm. Kan man kalla det omusikaliskt? ;) Jag saknar pyntet — och julkänslan.
RaderaHa det bra i kylan. Kram
SvaraRaderaFör ett par dagar sedan blev det vettigare temperaturer, 2-4 minus. Betydligt trevligare.
Radera