.

fredag 26 juli 2013

SOMMAR - NU OCH DÅ

Nu gör sommaren ett nytt försök här uppe i norr. Det är på tiden!
De senaste dagarna har solen strålat, temperaturen stigit till 22-25 grader och livet känts behagligt.

Men en viss melankoli infinner sig - det har börjat skymma så smått på kvällarna och i veckans reklamblad står att läsa:

PASSA-PÅ-PRISER INFÖR SKOLSTARTEN!

Oj, så fort tiden går! Det var ju nyss skolavslutning!
Sommaren är alldeles för kort! Tur att man åtminstone har den på kort.

En liten badstrand i mitt närområde.

Utanför bild, till höger, fanns i min barndom en klappbrygga där mamma brukade tvätta sina hemvävda trasmattor. De skrubbades med skurborste och friskt doftande såpa. Min uppgift var att skölja dem genom att plaska runt med dem en bit från bryggan.

Vi hade alltid Saturnussaft, hembakta bullar och en filt med oss så efter väl förrättat värv blev det fika på den lilla sandstranden tillsammans med andra mattvättande mammor och barn. Sedan bar det iväg hemåt med tunga, droppande mattor på cykelns pakethållare. Jag minns än hur härligt mattorna doftade av såpa, sjövatten och frisk luft.

Härliga barndomsminnen.

En båt på väg från Norra Hamnen.

Pilatusgrundet som vuxit till sig under årens lopp.

När jag var barn var grundet bara en liten stenig plutt som knappt syntes.

Skuggor och dagrar (och tallbarr) bildar mönster på skogsstigen.

Resliga tallar sträcker sig mot himlen - och solen.

En blågul vimpel mot molnfri sommarhimmel.

Kan det bli finare än så här?

fredag 19 juli 2013

SEMESTERTIDER... ELLER?

I förrgår stod dessa små nyheter att läsa i min dagstidning. De var staplade efter varandra i innerspalten så här hade tryckfelsnisse haft det riktigt svettigt. Ingen semester där inte. Eller har datorns språkprogram fått semester?

Nåväl, vad det nu än beror på så sätter det lite extra krydda på morgnarnas tidningsläsande.

"Diskeni" - så det kan bli. Och "signalemente" - kan nissen/datorn vara italienare?

Yngling - det trodde jag var en ung man. Och så tror även Wiktionary.

Trevlig fredagskväll!

onsdag 17 juli 2013

JA, VAD VAR DET JAG SA?

Man vill ju, som regel, ha rätt i det man tror, tycker och tänker. Men det finns faktiskt tillfällen då man helst av allt vill ha fel. I det här inlägget skrev jag om min önskan om det. Men, trist nog, jag verkar få rätt. Tyvärr.

Vi hade rena högsommaren i maj, tre veckor av sol och värme, högsommar med bortåt 25-30 grader. Så ska det inte vara i maj, inte här uppe i norr.

DÅ ska vi ha... som vi har NU!

Sommar i maj slutar "alltid" med att det är den enda sommar vi norrbottningar får.

Och, jodå, nu är det så här - kallt, blåsigt, mulet, regnigt, ruggigt.
Det är nästan höst i luften.

Jag älskar hösten, den är en ljuvlig årstid - men den ska hålla sig till uppgjorda avtal.
I år verkar den totalt ha virrat bort sig i almanackan och misstagit sig på ankomstdatum.
Hallå, hösten, du ska komma i september, inte juli! Skärp dig!

Igår morse visade termometern ynka åtta (8) plusgrader. Den orkade inte ta sig högre än runt 14 under dagen. Molnen var kompakta utom en liten stund då man någonstans kunde se en liten, liten glugg av vanligt, vackert blått på himlen. Och solen gjorde en av de kortaste visiter man kan tänka sig.

Väderfolket hade faktiskt varnat för att inlandet och fjällen kunde få någon minusgrad under natten till tisdagen. Vad? I mitten på juli? Näe, nu ska det vara högsommar - även här i norr! Vi bad ju för sjutton inte om 25-30 heta grader och strålande sol i maj! Det gör vi aldrig eftersom vi alltid vet hur det slutar.

Finns det verkligen ingen reklamationsavdelning på SMHI???

De vackra blommorna på Nytorget. Och inget regn - just då!

---

Kära svägerskan och jag hade under måndagen bestämt oss för en tisdagspromenad på stan. Och, (nu kommer lite ironi), tänka sig, vi hade en sådan tur med vädret! Våra frisyrer blev förstås som vanligt omrufsade av kuststadens evigt vilda vindar. Och vi såg visserligen ingen sol. Men heller inget regn. Fantastiskt! Dock hade himlen blivit allt mörkare under vårt stadsbesök och bara en liten stund efter hemkomsten så drog ösregnet in över nejden.

Idag har temperaturen kämpat sig upp till 17,4 grader som mest och solen har visat sig lite mer än igår, men någon sommar kan man inte tala om. I morse stod det i lokaltidningen att p.g.a. regn och rusk har resebyråerna rush efter resor till soligare och varmare breddgrader. Just det fenomenet kanske man kan kalla "högtryck". I så fall det enda högtryck vi norrlänningar har känt av på länge.

I mellersta och södra delarna av landet är det däremot soligt, varmt och skönt.

Kan ni inte skicka upp några varmgrader och lite sol? Snälla!

Usch, vad jag avskyr när jag får rätt!

I alla fall i detta fall.

måndag 8 juli 2013

SOMMARMARKNAD, KONST - OCH FRU BLOMKVIST

Under tre dagar är det marknad i stan. Idag, på första dagen, hade vindarna onödigt bråttom men solen strålade och både marknadsbesökare och försäljare såg glada och nöjda ut. Det är lite folkfest och det är trevligt. Väninnan G och jag träffades för en liten titt på marknadsstånd och folklivsmyller.

Enda nackdelen med staden - och mycket folk - är alla ljud. Idag var det värre än vanligt att vara hörselskadad och ljudkänslig. (Lite gnällig måste man få vara...)

Det blev inga inköp, men i ett marknadsstånd lockade man med riktigt smarrigt bröd, så ett par smakprov av det fick följa med till väninnan som skulle bjuda på fika innan jag fortsatte hemåt.

På väg till vännernas boning passerade vi detta gamla hus som fått gaveln färgglatt smyckad tidigare i sommar. En piffig kontrast till den stiliga, gamla byggnaden som för länge sedan hyste stans enda postkontor.
Bilden är tyvärr lite mörk, tagen med mobilen just när solen blygt gömde sig bakom några moln.

På en byggnad snett emot den färgglada husgaveln fanns också dekorationer att upptäcka, dock lite mer diskreta - källarfönster med fina franska-liljan-galler.

Jag gillar att speja efter utsmyckningar och detaljer på byggnader. Det finns mycket vackert att titta på, även om norra Sverige inte har det rika utbud som man kan se på hus söderut.

Men, men... väl hemma hos väninnan och hennes man, vad får jag se utanför närmaste grannens dörr?

Jo, söta fru Blomkvist med blomma både i hår och famn!

Där på loftgången stod hon! Alltså "makan" till min trädgårdsmästare Blomkvist.

I det här inlägget presenterade jag honom närmare.

Åh, vad jag önskar att jag hittat även henne på loppis och inte hos vännernas granne. Blomsterflickan stod ju på alldeles fel ställe.

Det där paret borde få vara tillsammans!

Jag visste inte ens att det fanns en kvinnlig variant av min blomsterkille. Kul att få veta! Med lite tur så dyker hon upp igen någonstans. Och är till salu!

Jag håller tummarna - jag gillar det där paret.

Må gott i sommarvädret!

söndag 7 juli 2013

JORDEN RUNT PÅ EN KVART

Blir ni less på att sola, bada, bygga sandslott, segla, fiska, grilla, läsa, sussa i hängmattan, lyssna på Sommar i P1, slåss med mygg och getingar, klippa gräsmattan, rensa ogräs, dofta på blommor, gå på loppis och marknader, tvätta bilen, flänga och trängas på vägarna och/eller allt annat ni pysslar med under sommarmånaderna? Eller (trist tanke) kanske regnet strilar utanför fönstret?

I så fall kommer här ett litet tips på en stunds tidsfördriv - som dessutom ökar geografikunskaperna.

Slå på datorn (om inte regnet är blandat med blixt och dunder, förstås) och klicka på den här länken, GeoGuessr.

Virginia Beach, Virginia, USA

---

Där dyker det upp platser runt hela jordklotet som man ska gissa på. Var är det i världen? Man kan snurra runt åt alla väderstreck, zooma in och ut, eventuellt försöka hitta någon skylt som kan ge en hint om platsen, se om det är höger- eller vänstertrafik (inga bilar?... kolla på vilken sida vägskyltarna står!) och så titta efter om vägmarkeringarna är vita eller gula. Ni lär er snart var de är så eller så.

När man tror sig veta var man befinner sig, klickar man på kartan (som också går att zooma) och gissar. Ju bättre gissning, desto högre poäng. Det är inte lätt, ibland dimper man ner i totalt fel världsdel och ganska ofta hamnar man på en enslig, röd-dammig väg i Australien eller Afrika. Eller en lika ödslig väg omgiven av tallar och granar i Alaska, norra Kanada eller Sverige/Finland. Men man kan också "strålas ner" mitt i en storstad eller på en härlig strand med palmer vid vattenbrynet.

Man besöker fem platser i varje omgång. Vill man kan man tävla mot andra och på tid - eller bara resa runt i godan ro och tävla mot sig själv. Jag tycker det är trevligast.

Man ska ju aldrig stressa när man reser.

Här nedan några fler bilder från mina resor på GeoGuessr.

Trädgård, Japan

Lååångtradare, Australien

Norge

Saskatchewan, Kanada

Överbyggd bro, Oregon, USA

En Google Maps-bil i full aktion med kameran på taket.

Det är Google Maps som står för alla bilder.

21500 poäng - mitt bästa resultat. Hittills.

(Antagligen för evigt...)

Jag är inte mycket för spel och tävlingar i vanliga fall, men GeoGuessr är aningen beroendeframkallande. Det är kul, lärorikt, gratis och ofarligt.

Hoppas solen lyser på er denna första julisöndag!

torsdag 4 juli 2013

BLANDAT GODIS TILL TELIA

"Blandat godis"

I flera år har jag haft två mobiler - med olika nummer - den nya apparaten och den gamla ratade, men fungerande. I båda har jag refillkort. Någon gång, när jag glömt att ladda den nya, ordinarie, har det varit bra att ha en i reserv.

Egentligen skulle jag klara mig med en "halv" mobil så sällan som jag faktiskt använder denna, i många fall, fiffiga uppfinning.

Hur som helst, igår kväll skulle jag använda den gamla. Jag klickade igång den - laddning och täckning var på topp. Men jag såg något som jag aldrig sett förr.

På displayen stod det:

Begränsad serv

- och en liten lur längst upp till vänster var överkorsad med ett rött streck.

Vad i all sin dar betydde detta?

Konfunderad slog jag ett nummer för att ringa.

Då dök ett nytt meddelande upp på displayen:

Endast nödsamtal

- och så följde en skrälligt förnärmad ljudsignal, precis som den ville säga:

Fattar du inte? Är du dum?

Det var för sent att ringa Telia igår kväll och fråga vad som hänt.

En misstanke och en fråga formades dock i min hjärna:
"Har jag inte hört rykten om att ifall mobilen inte använts på länge så norpar Telia både numret och potten man hade på refillkortet?

Men, nääe, så kan de väl inte göra... och så länge var det väl inte sedan jag ringde med den? Eller...?"

I morse ringde jag 90 200, fick snabbt - bara en minuts väntetid, hurra! - tala med en trevlig tjej och när jag framfört mitt ärende så blev min misstanke och fråga klart besvarad.

Har mobilen varit oanvänd i mer än tolv månader så återtar Telia numret. Och eventuella pengar försvinner.

-- Ditt nummer avslutades redan den sista december, sa tjejen. Numera är det ett företagsnummer.

-- Men borde ni inte informera innan ni nallar nummer och pengar? undrade jag. Man ska ju ha en chans att själv ska få säga upp sitt "abonnemang". Och få igen pengarna. Det här är verkligen fruktansvärt fräckt gjort av Telia. I andra sammanhang skulle det kallas stöld. Och märk väl, jag är inte förargad på dig utan på Telias policy.

Då svarade den trevliga tjejen att jag kunde få ett nytt SIM-kort (och därmed ett nytt nummer) utan kostnad och att mina 130 kronor som funnits på det gamla kortet skulle få följa med till det nya. Hon skulle även försöka se till att det nya numret påminde om det gamla.

Detta erbjudande gjorde mig naturligtvis lite vänligare inställd.

Efter en stund fick jag e-post med det nya numret. Fyra av sju siffror var visserligen lika och på samma plats, men de gamla var mycket bättre och hade en viss anknytning till mig. Det har de nya inte alls - nu är det bara en rad siffror. Okej, jag får väl acceptera, men lite sur är jag. Kanske.
Om jag tänker efter.

Med detta vill jag skicka en påminnelse till alla som äger mer än en mobil. Ring på var och en av dem någon gång då och då, visa att de används. Om inte annat så sänd ett uppmuntrande sms till dig själv.

Man kan tycka vad man vill om Telia och dess metoder, men i sanningens namn så måste jag medge att företaget brukar trots allt vara bra att ha att göra med. Jag har alltid fått en godtagbar lösning på de problem som uppstått och ofta även kompensation för de olägenheter som följt med.

Nu blir det lite extra pyssel med att knappa in nära och kära i telefonboken i det nya SIM-kortet.

Och kasta det gamla.

Åh, denna underbara, tekniska värld.

Ring, ring, bara du slog en signal!

onsdag 26 juni 2013

1096 DAGAR

Ettusennittiosex dagar har idag passerat sedan jag drabbades av plötslig dövhet i mitt högra öra. Den 26 juni 2010, på midsommardagen för tre år sedan, försvann hörseln helt oväntat och oförklarligt. På ungefär åtta timmar hade jag gått från fullt hörande till halvt döv.

Det var en hemsk upplevelse. Och fullständigt obegriplig.

Ingen förvarning, ingenting.

Jag vaknade tidigt på morgonen efter ett lugnt midsommaraftonsfirande hemma i TV-fåtöljen. Allt var som vanligt, men eftersom jag vaknat så tidigt att inte ens tuppen hunnit kuckelikuat så bestämde jag mig för att sussa en stund till. När jag vaknade igen så hörde jag ett konstigt ljud i högerörat. Först trodde jag att det kom utifrån, men efter att jag stigit upp så märkte jag att ljudet följde mig när jag rörde mig mellan rummen. Ljudet satt i mitt öra.

Först tänkte jag inte så mycket på det, men allteftersom dagen gick så lade jag märke till att hörseln försämrades. Först försvann bastonerna, sedan mellanregistret och sist alla diskanttoner. Örat var heldött.

Om allt detta har jag skrivit förut under etiketterna Örat och Sjukt och friskt.

Från början hörde jag inte ens 100 dB (decibel), numera hör jag vissa höga ljud, men jag är svårt hörselskadad på det örat. Hörseln är så gott som helt borta. Ett trist faktum som gör tillvaron extra krånglig ibland.
Men det värsta är ljudkänsligheten.
Och att det inte fungerar med hörselskydd. De gör bara eländet ännu eländigare.

Visst, det här låter väldigt motsägelsefullt:
Hörseln är urusel, men ljudkänsligheten är enorm.

Hur kan det komma sig?

Ja, först och främst för att alla ljud jag kan uppfatta med det skadade hörselorganet ligger precis på min "obehagsnivå". Och den ligger lika på båda öronen. Men i det friska örat finns ett stort spann mellan det hörbara och det plågsamma. I det sjuka örat finns ingenting att spela på. Där blir allt genast plågsamt. Dessutom är alla ljud förvrängda till oigenkännlighet. Allt låter som när man skakar en plåthink fylld med grus. Hugaligen!

Och så har jag ju en ständig tinnitus - som blir värre när jag utsätts för mer ljud. Ett evigt påslaget "fläktsystem" som susar och brusar. Även i vänsterörat har jag tinnitus - jag hör hela tiden mina pulsslag. (I och för sig är det förstås fasligt trevligt att hjärtat slår, men det behöver väl inte höras.)

För någon vecka sedan var jag på väg hem från affären med en matkasse i vardera handen. När jag var nästan hemma så passerade en motorcyklist, en ung kille, och bara någon meter från mig varvade han upp sin vrålande maskin, gasen i botten. Den nästan stegrade sig.

Jag brukar försöka undvika MC-folk, speciellt de unga eftersom de gärna vill dra på extra mycket, men denna gång kunde jag inte komma undan.

Jag trodde jag skulle svimma av ljudchocken. Den gjorde fysiskt ont. Och i 6-7 dagar efteråt var min tinnitus extra hög och jobbig.

Det är inte ofta jag svär, men jag erkänner att jag vände mig om efter MC-killen och ropade:

"Jävla dumskalle!"

Tyvärr hörde han inte mitt utbrott. Jag hade önskat att han gjort det. Och jag hade velat påpeka det olämpliga med att gasa på just när folk är i närheten.
---

Tänk, när jag var fullt hörande kunde jag HÖRA tystnaden. Det var TYST!

Nu när jag är halvt döv är det aldrig tyst.

Tala om motsägelsefullt!

Det här var mitt återkommande gnäll (sedan tre år) på detta datum.

Förlåt.

Ha en bra onsdag!

måndag 24 juni 2013

VECKANS KARAMELLPÅSE: SOMMARVÅGOR

Nära mig, en strand.

Vågor, stenar, sand.

Ett litet lyckoland.

Sköna bilder att så småningom bära med sig in i vintern...

... för idag är det precis sex månader till julafton!

Så det är bäst att passa på och njuta!
Nu, omedelbums!

torsdag 20 juni 2013

GLAD, SOLIG MIDSOMMAR!

Igår, onsdag, lyste solen hela dagen - alltså passande väder för ett stadsbesök. I parken vid järnvägsstationen hade man planterat blommor i tre skänkar utlånade från SSAB.

En trevlig idé. Det kommer att bli fint när blomstren fått växa till sig.

Solen överansträngde sig antagligen under gårdagen, idag har den nämligen inte alls visat sig - det har ösregnat, från morgon till kväll.

Men för en stund sedan kunde man se en liten, liten fläck av klarblått mitt i det regntunga grå.

Kanske finns det hopp om solbesök under morgondagen, midsommaraftonen?

Någon värme är det inte, men tittar det gula klotet fram så höjs nog temperaturen.

Både ute och inne.

Önskar er alla en varm, solig, glad och
TREVLIG MIDSOMMAR!
Var rädda om varandra!

söndag 16 juni 2013

BOXNING - LEGALISERAD GROV MISSHANDEL

Nu har det hänt igen. En boxare har blivit svårt skadad under en match.

En ung kvinna, Frida Wallberg, ligger nyopererad på Karolinska i Stockholm.

Orsak: En hjärnblödning. Hon blev golvad två gånger i fredagskvällens match.

Jag har alltid känt avsky för - och aldrig förstått - boxning, d.v.s. legaliserad grov misshandel. Det går inte att kalla boxning för sport. Skulle samma form av slagsmål ske utanför ring-repen så kallade man på polis, burade in slagskämparna och dömde dem för misshandel. Ja, ibland skulle domen t.o.m. kunna bli vållande till annans död.

Jag anser att boxning definitivt inte platsar i TV:s sportsändningar. Rätta programmet vore TV3:s Efterlyst där de skulle visa de ansvariga personer som tillåtit denna galenskap.

Hur kan man NÅGONSIN ha godkänt boxning? Och hur kan NÅGON någonsin börja utöva den? Hur kan man med berått mod slå en annan människa sönder och samman och tycka det är okej bara för att det är en accepterad "sportform"? Hur kan man rikta en massa slag mot en människas huvud och tro att skyddshjälm och handskar ska "lindra" skadorna? Hur kan man känna sig som en vinnare när motståndaren ligger utslagen på golvet - ofta blödande och svårt skadad?

Och, hur kan man själv vilja utsätta sig och sin enda, fungerande och oersättliga kropp för detta våld?

Jag fattar ingenting.

Naturligtvis är det inte meningen att någon ska bli allvarligt skadad, men hallå!... hur naiv får man vara? Vad väntar man sig? Numera borde alla veta att hårda, upprepade slag mot huvudet alltid ger skador. Varje boxare känner till riskerna. Men hoppas och tror antagligen att något allvarligt inte ska drabba just honom/henne.

Tydligen hade Frida Wallberg förbjudit sin sexåriga dotter att vara med och titta på matchen. Det säger en del om den här "sporten". De anhöriga bör helst inte se på när mamma eller pappa, dotter eller son, maka eller make utövar sin "sport".

I andra idrotter är familj och vänner alltid välkomna som åskådare. Olyckor kan hända i alla sporter, men då är det - just det! - olyckor. Men i boxning är det inte olyckor, där kalkylerar man kallt med att en av slagskämparna "bara" - i bästa fall - ska kräla omkring på golvet en stund efter att ha blivit knockad. När domaren räknat till tio ska sedan förloraren totalt groggy ledas ut medan "vinnaren" stolt sträcker upp sina "vapen" (händerna) i luften och tar emot den blodtörstiga publikens jubel.

Detta är ingenting annat än vidrigt.

Trots alla boxare som blivit skadade för livet, och i vissa fall även mist det, så får detta vansinne fortsätta. Vi talar om för våra barn och ungdomar hur farligt det är att slåss och speciellt med slag mot huvudet, men boxningen får fortsätta. Den som har som mål att golva motståndaren med just hårda slag mot skallen.
Var finns logiken?

Ingemar Johansson fick Alzheimer och frontallobdemens. Muhammad Ali fick Parkinsons sjukdom. Det är bara två exempel på boxare som drabbats av svåra följder av sin så kallade sport.
Listan kan göras lång.
Tyvärr innehåller den även dödsfall.

Men så snart något allvarligt händer så försöker alltid boxningsförespråkarna få det till att dödsfallen och skadorna måste haft andra orsaker, antagligen ett medfött fel, en oupptäckt svaghet. För folk dör ju och får Alzheimer, demens och Parkinson även om de aldrig ens SETT en boxningsmatch.

Det är boxningsälskarnas konstiga logik. Och krystade förklaringar.

Nej, förbjud genast denna misshandel!

söndag 9 juni 2013

"LÅT OSS MEDLA."

Det blev några timmar framför TV:n under lördagseftermiddagen när prinsessan Madeleine gifte sig med sin Christopher O´Neill.

Vädret bestämde sig för att gratulera på bästa sätt - sol och värme över brudpar och gäster.

Huvudstaden visade sin vackraste sida.

Ett lyckligt brudpar.

Madeleine, strålande vacker i klänning med spetsar och långt släp.

"Låt oss bedja." säger här överhovpredikanten.

"Låt oss medla." skriver text-TV i hastigheten.

Redan?

Yngst och sötast, prinsessan Estelle.

Kungens systrar, de gulliga Haga-sessorna. Numera grånade pantertanter.

Christina i svagt grönt, Désirée i brunt, Birgitta i något konstigt rosa-fransigt (den stassen borde ha fått stanna i garderoben!) och Margaretha i blålila.

Det är alltid intressant att beskåda kvinnors klädsel i dessa sammanhang. De flesta är så fint och smakfullt klädda, men för några undrar man om spegeln därhemma var trasig. Kanske den sprack just då...