DEN SVARTA PRICKEN

I förra inlägget berättade jag om att min amerikanska tremänning från Kalifornien varit hit på ett kort men trevligt besök.

Idag får ni ta del av innehållet i ett mejl som min tremänning från Illinois sände häromdagen. Kanske någon av er redan sett detta, men jag tyckte texten var så tankeväckande och bilderna så fina att jag ändå ville visa det.

Dessutom skadar det aldrig att träna lite engelska.

Klicka bilderna för större text.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tionde september idag - en tredjedel av denna härliga månad har redan sprungit iväg.

Ha en fortsatt solig och fin vecka.

Och njut av allt det vita runt den svarta pricken.

EN FRANSYSK VISIT AV AMERIKANER

Under förra veckan städade bloggerskan lite mer än vanligt.

Vilket resulterade i att datorn haft det ganska lugnt några dagar.

Hm ... orsaken till den ovanligt noggranna städorgien var att det skulle komma långväga gäster.

Ända från det stora landet på andra sidan "pölen". En av mina amerikanska tremänningar med make berättade för drygt ett år sedan att de hade bokat en kryssning i och omkring Baltikum. De skulle resa från hemmet i USA den 15 augusti 2015 och undrade om det passade att de efter kryssningen flög norrut för en kort visit hos oss släktingar här uppe.

Förra gången vi sågs var i juni 1989 när de firade midsommar här.

- Ni är så välkomna! sa jag på engelska. (De talar ingen svenska.) Jag fortsatte: Hihi, vi hinner knappast tröttna på varandra om vi ses med ett tidsintervall på 26 år.

Eftersom jag ju ibland mår lite uschligt så "vältrade" jag över det mesta av värdskapet på två av mina brorsdöttrar. Från tidigt i söndags morse till på tisdag eftermiddag delade de glatt sina hem och sin tid med besökarna.

(Klickbara bilder.)

Det var verkligen roligt att träffa A och B igen. Vi konstaterade att vi, tyvärr, blivit både lite gråare och lite rynkigare på dessa 26 år, men vi hade i alla fall inga problem med att känna igen varandra.

Och det kan man ju se som positivt.

Nu är de tillbaka i sitt hem i närheten av San Francisco, Kalifornien, och med sig har de en massa trevliga minnen från kryssningen som tog dem till bl.a. Bornholm, Gdansk, Visby, Riga, Tallinn, Sankt Petersburg, Helsingfors och kryssningens slutmål Stockholm - där de hann äta middag hos min bror och svägerska innan det var dags att flaxa iväg till oss i norr.

Och givetvis hoppas jag att A och B tog med sig några fina minnen även från Norrbotten, som till gästernas ära bjöd på strålande väder.

Lombard Street, San Francisco. Världens krokigaste gata.

Foto: Ken Glaser Jr

Vilken tur att man inte behöver snöröja den gatstumpen!

Vill ni se den söta gåvan jag fick av min tremänning så kan ni titta in på min andra blogg,
Pyssel och Pinaler.

Trevlig helg på er!

HALLÅ VÄRLDEN, VAR ÄR DU?

Hjälp, var är världen?

Söndag 23 augusti 2015, kl 04:31.

Jag vaknar och tittar ut ... och ser bara en kompakt dim-vägg utanför fönstren.

(Klickbara bilder.)

Massor av fukt i luften.

Fri sikt ... vad är det?

Men så småningom kom solen fram. Och världen!

Allt blev synligt och fick konturer igen.

Idag, 24 augusti, är det precis fyra månader till julafton.

Jag fattar ingenting. Gör ni?

Nu vill vi ha sikten fri och konturskarp under de värdefulla sensommardagarna.

VECKANS KARAMELL ÄR NOEL

Dags för ...

... och den här gången handlar den om ett TV-program, "Världens bästa veterinär".

Ni kanske redan har upptäckt den fantastiske veterinären Noel Fitzpatrick (född 1967) och hans hängivna personal. I så fall förstår ni säkert vad jag menar.
Speciellt för alla djurälskare, men även för andra, är han en mycket sympatisk TV-bekantskap.

Noel med en patient.

Bild från www.fitzpatrickreferrals.co.uk

SVT2 har sedan juli sänt serien om denne irländare som hjälper sjuka och skadade djur - och deras "anhöriga" - på ett sätt som man önskar att vanliga människodoktorer skulle göra. Man kan inte annat än beundra Noels otroliga skicklighet, kunskap, intresse, värme, ödmjukhet och empati. 

På sin klinik tar han inte bara med varsam hand om sina patienter, djuren, utan även deras ägare. Han lider med dem i deras oro och ger en tröstande kram. På ett lättförståeligt sätt informerar han hussar och mattar (i vilken ålder de än är) om vad som är fel med deras älskade djur, visar bilder och beskriver vad som kan och bör göras och sedan tas ett gemensamt beslut om fortsatt behandling. Oftast är det väldigt komplicerade och dyra ingrepp som krävs för att få älsklingen upp på tassarna igen. Inte sällan blir det på nya och konstgjorda tassar. Efter ingreppet ringer givetvis Noel upp djurägaren och berättar hur operationen/behandlingen gått och hur patienten mår. I de flesta fall får matte och husse lugnande besked.

  Fitzpatricks klinik är öppen 24 timmar/dygn, året runt. Ofta sover han över på jobbet eftersom det verkar vara där han trivs bäst men också för att det ibland kan bli akuta operationer vilken tid som helst på dygnet.
När jag fascinerad sitter fastklistrad vid TVn och tittar på programmet så rinner tårarna nästan hela tiden för jag blir så ofantligt rörd och imponerad över denne mans brinnande hängivenhet för sitt yrke. Naturligtvis har han också ett enormt stöd av sin fantastiska personal.
Men här kan man verkligen se en man som hittat sin rätta plats i livet.
Han är en problemlösare och uppfinnare av stora mått och en del av hans innovationer gagnar även människor tack vare de ortopediska hjälpmedel han arbetar fram och utvecklar.

 Sju avsnitt har redan sänts i SVT2, men det återstår lika många och reprisen på del 7 visas igen i morgon, lördag 22/8, i SVT2 kl 13:30. Och igen på måndag 24/8, kl 21:00 men då i SVT24.
Del 8 sänds lördag 5/9 SVT2 18:10, med repriser 7/9 i SVT24, kl 22:10 och 10/9 i SVT2 kl 00:05.
Allt enligt SVTs hemsida.
Avsnitten finns också att se på SVT Play.

Det var allt för denna augustifredag.
Ha en riktigt skön sensommarhelg!

LÅGENERGI OCH MINIMALT

Lågenergi! Hm... ovanstående lampa och jag har mycket gemensamt.

Två bloggfria veckor har passerat.

Skrämmande snabbt har snart sommaren gjort detsamma.

Jag måste säga att jag knappt känt att det varit sommar.

På kalla och blöta fötter rusade den förbi.

Och jag kommer inte att sakna den speciellt mycket.

Tack och lov var den inte så kall att blötan frös till ishalka.

Med detta sagt tar jag på mig mina nya skor och "går" över till något roligare.

(Klickbara bilder.)

 Visst är de läckra?

Skyhöga klackar...

 ... och lite bling.

Tyvärr är skorna "aningen" för små för att passa mina 38:or. Dessa fotbeklädnader ska man bara titta på. De är helt underbara att beSKOda.

Min första "Just the Right Shoe".

Lacksko i mörkt blått. Modellen heter "Luxury". 

Köpt i Dalarna för ett antal år sedan.

De två nedan är nyinköpta på nätet.

 "Intimate"

"Mad Men"

Den gamla ostkupan blev en perfekt och dammfri förvaring för skodonen.

I min mycket sko-galna ungdom balanserade jag gärna omkring på skyhöga klackar, men med tiden har klackhöjden krympt betydligt. 

Egentligen borde jag ha köpt den här rejäla och jordnära modellen, "Summer of Love" (???) - också den en miniatyr från "Just the Right Shoe" - eftersom den mer sanningsenligt visar vad som pryder mina tassar numera.

Men det var denna, "Close Up", som jag helst hade velat ha.

Jag tycker den är så läcker! Så härliga färger!

Trist att den var slut när jag väl kom till skott och beställde mina högerskor i miniformat.

God kväll!

SKULLE NI VÅGA?

Skulle ni våga stiga in i hissen här ovan?

 Eller i denna?

Och nog skulle åtminstone jag tveka innan jag steg över tröskeln till detta badrum.

Man hisnar vid anblicken.

(Alla bilder är klickbara.)

Som jag flera gånger tidigare berättat här på bloggen (jag vet att jag upprepar mig emellanåt) så är jag väldigt fascinerad och förtjust (läs: barnsligt förälskad!) i konst som lurar ögat.

På franska kallas konstarten trompe l´oeil, bedra ögat.

Några av mina egna trevande försök att luras ses här nedan.

De framkallar knappast svindel.

 Målad T-shirt framsida.

 Målad tröja framsida.

Baksida.

God måndag! Hoppas vi slipper använda paraply!