VILSET OCH VIRRIGT

Ni kanske minns att jag i början på april skrev om att Postnord verkade vara vilse i geografin.

Nu visar det sig att det är fler företag som är ute och flaxar lite så där på måfå.

Och den här gången är det minsann ett reseföretag, TUI, f.d. Fritidsresor.

Det inger ju verkligen inte förtroende.

Har man köpt en resa till exempelvis Umeå så vill man ju inte hamna i Luleå eller Skellefteå.

Eller tvärtom.

Postnord placerade ju Luleå i Lappland.

Men trots den fadäsen så vill jag bara berätta att den vackra bilden från Örnäsets kyrkogård i Luleå (i Norrbotten!) vann den där tävlingen.

Ett fullständigt rätt val.

Bilden var absolut den bästa av de fem nominerade. En klar vinnare.

Grattis till fotografen!

Och så ... TUI, nu får ni också skärpa till er!

För vilket transportmedel man än använder sig av (se fler exempel nedan!) så är det ju faktiskt bra om man som resenär kommer till den bestämda destinationen.

 

 

 

 

 

God fortsättning på påsken!

PÅSK-ÄGGSTRA

Man kan måla påskägg på många sätt.

Ägg på G.

GOD PÅSK 2017

Idag går färden till Blåkulla.

Denna skärtorsdag har jag "gjort en tavla".

En påsktavla.

Jag fick pysselinspiration när jag öppnade paketet från hobbyföretaget på nätet och såg de roliga pusselbokstäverna jag beställt. Visst är de lite "fräsiga"?

Så ... med sol, tupp, kycklingar och ägg utklippta från papper och konfettiblommor från mataffären blev det en färgglad påskbild.

Och med denna bild vill jag nu önska er alla en riktigt skön och solig påskhelg!

(Klickbara bilder. Som vanligt.)

Men ingen påskhelg utan att jag också tar med min favoritbild — fjädrar i ris.

Jag gillar verkligen denna fiffiga bild.

Tyvärr har jag ingen aning om vem upphovsmannen/-kvinnan är.

Jag hittade den på nätet för flera år sedan och skulle så gärna vilja tacka för den härliga humorn.

 
Ja, det var allt för idag!

Ät lagom (vad nu det är?) med ägg och njut av helgen med era nära och kära.

I flera hem står tragiskt nog en stol tom denna påsk 2017.

TISDAGSBLANDNING

I landets södra delar lyser snön med sin frånvaro och vårblommorna med sin närvaro.

Här i norr lyser snön med sin närvaro och vårblommorna med sin frånvaro.

Än så länge.

Men vi tar det lugnt, snart lyser solen dygnet om och blommorna växer så det knakar och bär och frukter tillgodogör sig ljuset och får massor av arom.

Ni skulle bara smaka norrbottniska åkerbär (MUMS!), jordgubbar, hallon, hjortron, vinbär, med mera! Där kan man tala om SMAK!

Idag ser det ut så här utanför mina fönster.

Snön ligger i drivor men asfalten börjar ändå titta fram.

Barmark! Hurra! Skorna med taggar kan läggas undan!

Och så är vi inne i påskveckan. Då får ytterdörren ny dekor.

Min ytterdörr — utsidan.

Min ytterdörr — insidan.

Påskkäringar kan vara väldigt söta. 

Idag, 11 april, vill jag påminna om att det är den internationella Parkinsondagen.

På mycket nära håll kunde jag följa denna svåra och handikappande sjukdom när min mamma drabbades vid 62 års ålder. Det blev många kämpiga år trots medicinering och bra läkarkontakter.

När mamma som mycket ung gick elev på lasarettet för att utbilda sig till sjuksköterska hade hon kommit i kontakt med Parkinsonpatienter och hon brukade säga att den enda sjukdom hon verkligen fruktat och oroat sig för var Parkinsons. Och vad drabbades hon av? Jo, just den.

Tala om ödets ironi.

Mamma blev aldrig färdig sjuksköterska p.g.a. att hon gifte sig och på den tiden fick inte sköterskor vara gifta. Detta har jag skrivit om här.

Hon fortsatte dock att jobba inom sjukvården en stor del av sitt liv.

Min fina, godhjärtade, humoristiska mamma, idag tänker jag extra mycket på dig.

Teckning av Parkinson-drabbad.

Bild från Wikipedia.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Parkinsons_sjukdom

Önskar er en fin och fridfull påskvecka.

DETTA VAR VÄNTAT

Sverige är sedan igår eftermiddag ett land i chock och sorg.

 Återigen mördades och skadades oskyldiga människor i ett terrorattentat.

Årets första aprilfredag slutade i död, förödelse, skräck och kaos på en gata i vår huvudstad.

En galning stal en vanlig lastbil och förvandlade den till ett fruktansvärt mordvapen.

Världen har varit med om det förr.

I Nice, Berlin, London. Och nu Stockholm.

Att det skulle ske en terrorattack i Sverige har bara varit en tidsfråga.

Det har inte varit en fråga OM det skulle hända utan NÄR.

Och ingen ska tro att det inte kommer att hända igen.

Det här är bara början.

Mesiga Sverige måste börja ta hot och terror på allvar.

Det borde ha gjorts för länge sedan.

Kommer politiker och andra makthavare äntligen att vakna?

Nu går våra tankar först till alla offer och deras anhöriga.

Men även till polis, vakter, räddningstjänst, sjukvårds- och ambulanspersonal och alla fantastiska medmänniskor som gjorde allt de kunde för att hjälpa på ett eller annat sätt.

Det var mycket godhet och omtanke i omlopp igår.

VILSE I GEOGRAFIN

Nu börjar man förstå varför Postnord går så dåligt.

Vi har ju hört att många brev och paket bara försvinner eller också hamnar hos fel person.

(Klickbara bilder.) 

Men egentligen kanske det är mer konstigt att överhuvudtaget någon post kommer fram till rätt adressat eftersom företaget verkar vara helt vilse i geografin.

Postnords "Uppslaget" från torsdagen 9 mars i år.

Kolla vid den röda pilen: Luleå, Lappland.

Ros till fotografen som tagit den vackra bilden från Örnäsets kyrkogård.

Men ris till den som skrivit texten. Skärpning! 

Bild: Wikipedia

Luleå ligger INTE i Lappland!

Luleå ligger i Norrbotten.

Lappland är ett landskap.

Norrbotten är ett län.

Bild: Eniro (frånsett den röda ringen.)

Numera är det många som har anledning att gråta vid brevlådan.

SUNT FÖRNUFT - EN BRISTVARA

SUNT FÖRNUFT ÄR UTROTNINGSHOTAT!

När jag i dessa dagar — via media — blickar ut i världen så undrar jag oroligt
vart vanligt sunt förnuft har tagit vägen.

Varenda dag är full av en aldrig sinande ström av hemska nyheter och allmän galenskap.

Det ena värre än det andra.

Hur ska detta sluta?

Sunt förnuft är en bristvara.

Och är det något som denna galna värld och mänsklighet behöver så är det ju just vanligt sunt förnuft.

Annars kommer det att gå åt skogen med oss och hela vår civilisation.

Om man tittar bakåt i historien så är det en ständig upprepning av uppgång och fall.

Högt stående och väl fungerande samhällsskick har av olika anledningar så småningom gått under.

Dock, en sak kan vi vara helt säkra på:

Inget av dessa gick under på grund av för mycket sunt förnuft.

Ej heller av för mycket mänsklig godhet.

För en tid sedan googlade jag på sunt förnuft.

Det kom fram många kloka tankar, en del på engelska.

Jag sparade några, översatte lite fritt och gjorde en liten "anslagstavla".

Miljöförstöring kan naturligtvis vara en utlösande faktor till att samhällen går under.

Och i det stora landet i väster ska man nu bl.a. börja använda kol igen.

Man kan inte precis anklaga det landets president för att ha ett överskott av sunt förnuft.

Vad det än gäller ...

Nåväl, ska man vara riktigt rättvis så finns det skäl att säga:
Bevare oss väl för de flesta av världens ledare.

Men ha en bra torsdag i alla fall.

ETT ENDA STORT BLÄÄÄ

Detta är min personliga uppfattning om kommande natts tramsighet.

Ett stort BLÄÄÄ åt denna onöda.

Hoppas ni har en fin vårvinterhelg — trots sommartiden!

VÅR PÅ G ... ELLER?

Nästa måndag (20 mars) är det vårdagjämning.

I mellersta och södra Sverige är det redan vår men här i norr råder fortfarande mer vinter än vår.

Såg att i Luleå-området är visst snödjupet 69 cm på mätstället.

Men ljuset börjar ta över allt mer, man ser verkligen skillnad.

Under sommaren har vi norrbottningar ljust dygnet runt.

En liten video som jag tog för en stund sedan.

Jag tror inte jag sett så stora snöflingor förr. De flesta var nog bortåt fem cm.

Riktiga "lapphandskar" som vi brukar säga. Numera heter det antagligen "samehandskar".

Det var inget långvarigt snöfall, kanske en halvtimme.

Långvarig blir — tack och lov! — inte heller snön som kommer i mars-april.

Den tinar ju snart bort med hjälp av sol och ljumma vindar.

Rätt vad det är så börjar vårblommorna förvånat titta upp och undra om de törs sträcka på bladen.

Det kan se ut så här.

En passande bild från Pixabay.

Må gott bland vårblommor ... eller snöflingor!

S SOM I SAKNAD

Varje gång jag wokar grönsaker så tänker jag extra mycket på min äldste bror S som, för drygt 20 år sedan och alldeles för ung, dog av en massiv och totalt oväntad hjärnblödning.

Han och hans fru bodde i ett radhus bara ett par kvarter från mitt hem.

S älskade wokade grönsaker och när jag brukade ringa och fråga om de ville komma och äta middag hos mig så sa han alltid glatt och med förväntan i rösten:

— Jaaa, tack! Blir det wokat?

I onsdags wokade jag grönsaker till middag och helt plötsligt blev min längtan och saknad efter S så intensiv att jag kände hur tårarna började bränna innanför ögonlocken.

Tänk vad en storebror kan betyda för en lillasyster.

Det är så mycket jag hade velat fråga honom eftersom han var mycket äldre än jag.

Han blev mammas och pappas första barn och det långt innan min andra storebror och jag ens var påtänkta. 

Nybliven storebror till en lillebror.

Och det skulle gå ännu några år innan lillasyster anlände.

Det hade varit så roligt och intressant att få veta mer. Hur var det att efter flera år som enda barnet bli storebror till två jobbiga (hm ...) småsyskon som kom och pockade på tid och uppmärksamhet från mamma och pappa.

Jag önskar också att jag frågat mer om mor- och farföräldrar; S hann lära känna farmor i tio år innan hon dog. Jag föddes året efter hennes bortgång. Även min andra bror fick träffa henne men bara i fem år. Och mormor, morfar och farfar var ju betydligt friskare och piggare än när jag kom till världen.

Min mormor minns jag bara sjuk och sängliggandes, också efter en hjärnblödning.

Jag var bara sju år när hon avled.

S i fjortonårsåldern. Då fanns (äntligen) jag också! Syskonskaran var fulltalig.

Åh, storebror, vad jag önskar att vi fortfarande kunde träffas och äta tillsammans.

Det vore alldeles fantastiskt.

Detta "saknadens blogginlägg" avslutar jag med ett par råd:

Var rädda om era nära och kära anhöriga, uppskatta dem medan de finns i er närhet.

Ställ massor av frågor till dem medan ni kan fråga och de kan svara.

En dag är det för sent.

Då står ni där med alla era undringar. Och era wokade grönsaker. Och tårarna som bränner.

KVINNORNAS DAG

Internationella

IDAG
OCH ALLA ANDRA DAGAR

SKA VARENDA KVINNA
RESPEKTERAS OCH VÄRNAS OM.

GRÄDDKAOS, NÖTPÅSE OCH BILDGÅTANS LÖSNING

Igår var det fettisdagen. Av tradition ska man då äta semlor.

Förr, när jag var ung och rask, bakade jag alltid mina semmelbullar själv.

Men nu när jag är gammal och trött så köper jag dem.

Köpesbullarna finns både runda och avlånga. De senare ser ut som korvbröd. Men smakar godare.

 Igår kväll skulle jag njuta av en avlång semla framför TVn.

Jag rev mandelmassan, tillsatte lite vatten, smaksatte med en aning bittermandelolja och rörde ihop. 

Sedan skulle jag vispa grädden.

Trots att jag höll i handtaget till "vispkannan" så började den wobbla på ett märkligt sätt.

I pur förvåning drog jag upp vispen. Men utan att först slå av den!!!

Hur korkad får man vara? Egentligen?

Resultatet av "korkigheten" kan ni se på bilderna här ovan och under.

Plötsligt hade halva köket (och min jumper) förvandlats till ett paradis för Maja Gräddnos.

Ni observerar väl (ovanför vispen) den trådlösa telefonen som just då råkade ligga på diskbänken.

Kaffebryggaren, vattenvärmaren, telefonen, TV-tidningen och spisen (till vänster utanför bild) såg ut som en storm med klibbsnö dragit genom halva köket.

Notera också den vackra halvmåneformade dekorationen av grädde som brer ut sig från knivstället mot diskbänkskanten.

Gräddfläckarna fanns överallt både på golv och matta.

Det tog mig nästan en och en halv timme att städa upp det flottiga gräddkaos-eländet.

Och märk väl, i den tiden är inte jumper-tvätten inräknad.

Nåväl, det blev ju lite mindre grädde att frossa i sig.

Inget ont som inte har något gott med sig.

Men ändå så har jag, grädd-vandalen, absolut kvalificerat mig för ...

Och nu över till något helt annat.

Nämligen svaret på gårdagens bildgåta.

Kan ni ana nu vad det är? Ser ni texten på sidorna?

Bottenskyla av apelsindryck i en 1,5 liters PET-flaska, rakt uppifrån.

Det blir så vackert blommönster i botten på dessa flaskor just innan man dricker upp sista slurken.

Kolla själva!