Ibland tycker jag att man kan se tydliga trender lite här och där, och ofta i media.
För tillfället har jag hittat några olika fenomen som jag tänkte uppmärksamma.
Vad ska jag börja med?
Hm ... jag tror jag startar trendspaningen i musikvärlden.
(Klickbara bilder.)
Trend nr 1:
Just nu känner jag att flera av de låtar som spelas i radion är så enformiga och tjatiga att jag ibland stänger av den. Jag får allergi och lus i magen av de musikaliska bottennappen.
Dessutom verkar de vara satta på repris för man kan höra dem flera gånger under dagen. Hugaligen!
Exemplen är många men de värsta är nedanstående. I alla fall enligt mig.
Klicka på länkarna och lyssna någon minut — det börjar snabbt krypa i en av "tjatet".
Och så vidare.
Från musik till TV-program.
Trend nr 2:
När man visar namnskyltar i rutan är de ofta så minimala och med så pytteliten text att det är svårt att läsa vad som står på dem.
Och varför har man så bråttom att ta bort dem?
Eftersom jag bara hör med ett öra så brukar jag ha programmen textade för att inte missa något av det som sägs. Och det tillsammans med min tilltagande gråstarr gör att jag inte alltid hinner läsa snabbt uppdykande namnskyltar och andra pop-up-rutor.
Det är ungefär likadant i alla kanaler. Men speciellt gamla (pålitliga?) SVT borde skärpa sig.
Vi ålderstigna, skumögda och halvdöva tittare som hängt med sedan TV:s barndom, när allt sändes i svart-vitt och i lugn takt, vill ju fortfarande få en rättvis chans att hänga med.
En annan sak som alltid retat mig är att man inte flyttar textremsan (sätter den i överkanten) när det är någon information i nederkanten på TV-skärmen.
Trend nr 3:
Texter på förpackningar, i annonser och reklam tycks krympa i storlek och allt som oftast är det knappt heller någon kontrast mellan bakgrund och text.
Jag har skrivit om det fenomenet förr och det verkar bli allt trendigare att bokstäverna ska ha ungefär samma nyans som bakgrunden.
Idiotiskt!
Trend nr 4:
Ganska ofta skrattar jag roat åt fastighetsmäklarnas språk och bilder.
Det är målande texter som ska locka hugade spekulanter till visningarna men istället blir de rena rama skrattobjekten. Och bilderna!? Färgglada närbilder på ljusstakar, vaser, kokböcker, vinflaskor, citroner och frottéhanddukar. Man skulle kunna tro att allt kommer att ingå i köpet.
Varför visar man det annars? Kan man undra.
Visa interiörerna, strunta i detaljerna.
Nedan två autentiska mäklarbilder. Så typiska.
(Och detta "stajlande" inför visningarna ska vi bara inte tala om. Fånigare trend får man leta efter.
Man kan se hur ljusstakar och citroner fått flytta runt från rum till rum.)
Och så ett par textsnuttar från mäklarannonser.
Access? Vad är det för fel på tillträde, tillgång?
Den är så skojsig!
Våt matta på golvet? Det måste läcka någonstans i det där badrummet.
Hoppsan, där ser man vad särskrivningar kan ställa till med.
Men, här har man i alla fall utgång, inte access, från köket.
😉
Så över till ett alltid aktuellt ämne, nämligen språket.
Som vi ju redan snuddat vid i trend nr 4.
Trend nr 5:
Ni kanske har hört det nya trendiga uttrycket: "Vi måste ta höjd på ..."
Var och varannan politiker och makthavare ska nu börja "ta höjd på" än det ena, än det andra.
Hur högt?
Kan det vara Matterhorn de siktar på?
Eller räcker det med bara någon liten jordhög?
God söndag!
