DEN LÄNGSTA DAGEN

Idag är det ... 

Det betyder att vi just idag har den längsta dagen och den kortaste natten.

Så passa på och njut!

Det blir aldrig ljusare än så här.

Lång dag, kort natt.

Befinner man sig ovanför Polcirkeln kan man se solen dygnet runt.

Där går den aldrig ner så här års.

Tyvärr betyder ju också sommarsolståndet att mörkret börjar smyga sig på.

Men först ska vi krama ur det bästa av alla sommarveckorna.

ORÄTTVIST, ICA-STIG!

... går denna vecka till

Nedanstående erbjudande om en extra rabatt på 125 kr fick jag med mejl från ICA Maxi för någon vecka sedan. Det lät ju bra.

Men så nämnde väninnan att hon och maken, de är också "stammisar" (denna fåniga benämning!) bara behövde handla för 1700 kr för att få samma rabatt-summa.

Vad menar ICA med det här?

Varför är jag tvungen att handla för 1000 kr mer under den här perioden för att få samma rabatt?

Jag skulle vilja ha en förklaring.

Det hade ju varit okej om jag då skulle fått mer rabatt, men nej.

Jag har ringt till ICA Maxi, jag valde och tryckte rätt siffra och en kvinnlig röst kom med täta mellanrum och meddelade:

— Det är fortfarande samtal före. Tack för att du väntar.

Jag väntade. Och väntade. Och väntade.

Ingenting hände. Jag lade till slut på och ringde upp igen. Valde andra siffror.

Samma resultat.

Jag chansade och tryckte på siffran för e-handel. Där svarade genast en kille som sa att de hade trassel med telefonerna. Det har de haft i månader.

Jag talade om för honom vad saken gällde.

— Jag tar ditt telefonnummer och ber kontoret ringa upp dig, sa killen.

— Be dem ringa så snart som möjligt, bad jag.

Jo, det skulle han göra.

Än har ingen ringt.

Är jag förvånad? Nej!

För snart två år sedan skulle handlaren i fråga ringa upp mig dagen efter jag framfört ett klagomål angående en leverans. Han skulle kolla upp en sak först och sedan återkomma.

Dagen efter, som sagt. Det var i september 2021.

Han har inte ringt än.

Jag har fortsatt att on-line-handla allt där för det har varit enklast (vanans makt) men också välkända varor och trevlig personal som kört ut det man beställt.

(Jag vill ju ha varorna till dörren.)

Men den här "ICA-Stig" borde fundera lite.

Coop och Willys har också on-line-handel och hemkörning ...

Så det så!

UPPDATERING

I fredags försökte jag igen att ringa ICA-Maxi. Med samma resultat som tidigare i veckan.

Jag tryckte på olika val, inget svar. Jag testade "kundtjänst" och där svarade en tjej som inte kunde ge något besked utan kopplade mig vidare.

Det gick fram en och en halv signal, sedan sa det ploppettiplopp i luren och så blev det helt tyst.

Först fattade jag ingenting, jag ropade: Hallå, hallå!

Knäpptyst.

Samtalet hade kopplats bort.

Man blir både snopen och arg.

Då ringde jag ICA:s Kundkontakt, ett 020-nummer.

Efter nytt sifferväljande svarade en vänlig dam.

Jo, antagligen hade jag inte handlat tillräckligt mycket för att få rabatten, jag måste handla för ytterligare 2700 kr före den 18 juni.

— Orättvist, tyckte jag. Jag har fått den förr. Är man "stammis" så är man. Det är synd om alla enpersonshushåll. Finns massor av sådana i Sverige. Men de köper förstås inte lika mycket mat som familjer gör. Förresten, man måste ju också få och veta om era erbjudanden för att kunna nyttja dem.

(Här tänkte jag på min svägerska i huvudstaden som inte alltid får dem).

Nej, de skickas inte alltid till alla.

Mycket märkligt, då får ju inte ens en del "stammisar" veta vad som är på gång.

Då blir det svårt att leva upp till "stammis-kraven".

Jag berättade också att det inte går att få tala med någon på ICA Maxi här.

Den vänliga damen sa att "där har de problem med telefonerna; jag har själv ringt några gånger och skulle ha tag i dem men det lyckades inte".

— Så har det varit i flera månader, sa jag. Inte kan det väl vara så svårt att fixa så telefonerna fungerar. Det går att välja "kundtjänst" och "e-handel" och komma fram men inte till "kontor/administration". Väldigt konstigt. Jag börjar tro att administrationen inte vill ha något med kunderna att göra. Vi ska handla så mycket som möjligt men besvära så lite som möjligt. ICA borde ta dem i örat.

Jag kunde nästan "höra" hur damen log.

PLATT FALL

... går till ... mig själv.

Att jag sedan i onsdags ser ut så här kring ögonen beror INTE på ett bananskal.

Man kan falla utan sådana.

(Och även runt höger öga är jag svullen och har börjat skifta färg.)

 Nej, jag själv delar skulden för vurpan med en öm armbåge och en undanglidande sovrumsmatta.

En personvåg som står halvt inskjuten under det ena nattduksbordet har också en roll i historien.

Jag hade legat och vilat en stund på eftermiddagen och när jag skulle stiga upp så använde jag mig av vänster armbåge som stöd när jag svängde benen över sängkanten och ner på golvet.

Tyvärr var armbågen väldigt öm efter att jag stött den i kylskåpshandtaget någon dag tidigare.

Ovanligt många skavanker den här veckan.

Men som alla vet gör det riktigt ont att stöta armbågar. Och de kan bli ömma efteråt.

Smärtan från armbågen fick mig på något sätt ur balans vid uppstigningen, jag måste ha försökt få grepp med fötterna på mattan bredvid sängen men den svarade med att glida undan.

Och därmed tappade jag helt kontrollen.

Med fasa kände jag hur gravitationen tog över min kropp och drog den nedåt.

Förtvivlat kämpade jag för att mildra kollisionen med golvet men det hela slutade med att jag helt okontrollerat dråsade ner på personvågens utstickande halva.

På något sätt verkade allt ske i slow motion men så var det ju inte.

Med en väldig fart och kraft landade vänstra sidan av min panna mot vågens glasyta ... och för någon sekund såg jag Vintergatans hela stjärnprakt.

Fy fasiken vad det gjorde ont!

Jag kände hur en bula snabbt började växa i pannan just nedanför hårfästet.

Dessutom slog jag båda knäna i golvet så hårt att skinnet skrubbades av.

Och det lilla handtaget på nattduksbordets dörr rev upp ett sår i hårbotten på vänster sida.

Omtumlad och småchockad fann jag till slut mig själv sittandes på den mjuka (undflyende) förbaskade mattan. Hela kroppen kändes öm.

Så skulle jag försöka ta mig upp från golvet.

MEN ... DET GICK INTE!

Jag provade alla möjliga lösningar, men nej, kroppen ville inte lyda.

I en och en halv timme satt jag där på golvet och sa högt för mig själv:

— Jag måste klara det här! Detta är ju löjligt.

Jag hörde att mobilen ringde men den var i köket.

Som tur är har jag en mobil i reserv och den ligger alltid på nattduksbordet.

Jag fick tag i den och ringde min väninna som jag känt i femtio år.

Jag anade att det var hon som ringt för vårt dagliga samtal.

Jo, jag hade gissat rätt, det var hon som ringt.

Ganska uppgiven berättade jag att jag inte kunnat svara p.g.a. att jag fallit,

satt på golvet och inte kom mig upp.

Hon sa att hon och maken skulle komma genast.

(De bor ca två kilometer från mitt hem och de har nyckel till min lägenhet.)

Maken fick endast agera chaufför eftersom han dras med en ond rygg.

Efter ett par resultatlösa försök att få "den strandade valen" (mig) "på fötter" så föreslog jag att ringa på hos grannen under. Ingen hemma. Men väninnan gav sig inte utan gick ytterligare en trappa ner.

Och där fanns folk hemmavid.

In i sovrummet kom väninnan tillbaka med en trevlig man i släptåg.

Han ställde sig alldeles bakom ryggen på mig, lade armarna runt mig, sa hur jag skulle "låsa fast" händerna vid hans ... och så bara lyfte han upp mig till stående. Det tog bara någon sekund!

Efter ungefär två timmar sittandes på golvet stod jag på fötterna igen! Hurra!

Han frågade hur jag mådde, om jag var okej, ledde mig sedan till fåtöljen och frågade väninnan om hon kunde stanna en stund.

Hon sa beundrande:

— Varför kan man inte sån´t där?

— Jag är före detta brandman, blev svaret.

Den yrkeskåren vet hur man lyfter och tar hand om alla slags tilltufsade människor i alla situationer.

Tack för den grannen!

Jag har varit aningen mer ostadig på benen och jag har tagit det väldigt lugnt sedan det hände.

Under onsdagseftermiddagen och kvällen hade jag lite huvudvärk men inte sedan. Däremot har jag känt av ett litet tryck i skallen. Men inget illamående eller så.

Kanske jag fått en hjärnskakning "light".

Pannan har en rejäl bula och är väldigt öm, kroppen känns mörbultad men ändå okej. Och en tid framöver kommer jag att vara som en kameleont, färgskiftande.

Redan tidigt på onsdagskvällen var till och med ögonvitan i vänsterögat alldeles röd.

Och lite rött i det högra.

Hur som helst, jag är tacksam för att glaset på vågen höll. Jag är tacksam för att det var pannan och inte näsan som så hårt slog i vågen för då hade jag antagligen haft en knäckt näsa och sett ut som en pekineser. Jag är tacksam för att knäna bara blev lite skinnflådda, inga frakturer. Någonstans.

Vad som förvånar mig är att jag är minst färggrann just där jag slog i som mest.

Gissar att det också har med gravitationen att göra. Blödningarna som uppstår tar sig neråt.

Så måste jag bara avsluta med att säga att jag är så oändligt tacksam för att jag lever i fred och frihet.

Det här är egentligen ingenting att gnälla över när man hör och ser om allt som händer ute i världen.

Och även här hemma i Sverige.

Var rädda om er och era nära och kära.

Ha ett bra veckoslut.

HURRA – OCH BE – FÖR SVERIGE 2023

I dag är det 500 år sedan Gustav Vasa valdes till kung över Sverige vid riksmötet i Strängnäs.

Detta skedde alltså den 6 juni 1523.

Sverige blev då ett självständigt rike.

Tidigare hade landet, sedan slutet av 1300-talet, varit i union med Norge och Danmark, Kalmarunionen.

Tänk om man kunnat förflytta sig 500 år bakåt i tiden och fått vara med på det firandet.

Vilken uppmärksamhet man hade väckt när man traskade runt i jeans (eller shorts), fleecejacka (eller T-shirt) och klumpiga sportskor på fötterna.

Och naturligtvis med mobilen i högsta hugg för att fotografera evenemanget.

Tanken svindlar.

Med lite tur kanske man fått chansen att ta en selfie med kung Gustav själv.

Undrar om vi, 2000-talets människor, ens skulle gjort oss förstådda med vår tids svenska.

Så många nya saker, uppfinningar, företeelser, ord och uttryck som man emellanåt knappt fattar själv.

Trots att man lever och matas med dem varje dag.

Men om vi nu åter förflyttar oss till vårt eget aktuella 2023 så har vi ytterligare anledningar att fira eftersom vår nuvarande kung Carl XVI Gustaf varit Sveriges konung och statschef i 50 år.

Ingen annan av Sveriges regenter har suttit så länge på tronen.

Ännu mer firande detta år blir det den 23 december då drottning Silvia fyller 80 år.

(Även hennes svägerska, kungens yngsta syster prinsessan Christina, fyller 80 i år. Den 3 augusti.)

Vårt kungapar är ju inga "vårkycklingar" längre men de representerar Sverige med den äran.

Bernadotterna brukar vara pigga långt upp i åren.

Förhoppningsvis får vår fina kronprinsessa Victoria fortsätta att i många år till vara mer maka, mamma — och matte — än drottning. För familjens skull.

Tids nog kommer hon att bli en alldeles fantastisk drottning.

Vad då? Om jag är rojalist?

Haha, hur kan någon tro det?

😄

Kronprinsessan Victoria med familjen, prins Daniel, prinsessan Estelle och prins Oscar, på trappan till Haga slott vid Nationaldagsfirandet 6 juni 2021.

(Foto: Linda Broström, Kungliga Hovstaten)

Må nu bara vädergudarna bestämma sig för att fira Sverige med skönt försommarväder.

Det skulle bidra stort till feststämningen.

Till sist en önskan från folket, om framtiden:

Hoppas Sverige åter kan bli den idyll det en gång var.

Ett lugnt, tryggt och trevligt land att leva i.

Då har vi den absolut största och bästa anledningen att fira.

KRAMA MAMMA IDAG

Idag är det Mors dag och alltså dags att fira den person som gett oss livet.

Alla har vi ju en mor.

Mammor över hela världen får (förhoppningsvis!) ta emot kärlek, uppskattning, kramar och kanske även blommor och presenter som tack för allt dessa hjältinnor gör för sina barn varje dag.

Att bli mamma (ja, även pappa förstås) är ett livslångt åtagande.

Och stundtals ett riktigt slitsamt jobb.

Här talar vi inte om åtta timmars arbetsdag, fem dagar i veckan.

Nej, här är det "tjugofyra-sju" som gäller och dessutom alltid tolv månader per år.

Under många år ingår också ständig jour, såväl dag som natt.

Glöm 40 timmars arbetsvecka, lediga helger och fem veckors semester.

("Anställningen" är i alla fall menad att fungera som ovan beskrivits.)

Inte heller finns någon fackförening att ansluta sig till och få hjälp från.

Egentligen skulle man kunna säga att moder- och faderskapet innebär ett riktigt slavkontrakt.

(Dessvärre sker ibland grava kontraktsbrott. Ofta med svåra och långvariga konsekvenser.)

---

Här nedan ses exempel på att mödrar förekommer i alla former, färger, storlekar och åldrar.

Med en vacker pingstlilja (Narcissus poëticus) önskar jag alla mammor och läsare en fortsatt

IDAG ÄR DET VÄRLDSSKRATTDAGEN

Första söndagen i maj varje år infaller Världsskrattdagen, inofficiell temadag lanserad 1998

av indiern Madan Kataria. Han tyckte att vi borde skratta mer.

I dessa tider kan man tycka att det minsann inte finns så mycket att skratta åt.

 Men kanske just därför är det extra viktigt att vi försöker söka och hitta sådant som får oss att dra på smilbanden. Det är nämligen hälsosamt att skratta.

Man känner att kropp och själ mår bra av ett gott skratt.

Vad som får oss att brista ut i skratt är väldigt individuellt.

Vi reagerar så olika.

Jag kan genast börja storskratta över en bild eller text medan du inte alls tycker den är rolig.

Och tvärtom.

Men det är precis så det ska vara.

Det vore ju ganska märkligt om ALLA tyckte att ALLT var kul.

Eller inte.

Här nedan kommer några exempel som åtminstone får mig att smila en smula.

Och så några engelska läsövningar.

Önskar er en trevlig, skratt-rik dag 

KUNG BORE, GE DIG!

Det ombytliga aprilvädret verkar jobba extra skift ända in i maj.

Igår, den 3 maj, såg det ut så här utanför fönstren när jag vickade upp persiennerna på morgonen.

Snön vräkte ner och sikten var mycket begränsad.

Och många flingor fastnade på rutan.

Granen hade åter klätt sig i julig vinterskrud.

Det kom ungefär 10 centimeter nytt vitfluff.

De senaste dagarnas spirande vårkänsla med torr barmark på gator, trottoarer och mestadels snöfria gräsmattor var plötsligt helt borta.

Visserligen ligger ju isarna fortfarande men är absolut inte säkra att beträda längre.

I det mycket avlånga landet Sverige råder både sommar och vinter. Samtidigt.

I söder gräver man upp årets första färskpotatis och här i norr plockar vi, småsvärande, fram snöspaden igen så vi tar oss ut från garage och P-platser.

Att vi städat undan både snöskyffel och vinterjacka och dessutom bytt till sommardäck bevisar att norrbottningar är obotliga optimister.

Så korkat! Vi borde veta bättre, åtminstone när det gäller vårvädret.

Förresten, snöspaden ska helst förvaras nära till hands elva månader av tolv.

Något år har jag sett snön falla både i juni och/eller augusti. (Men inte i juli! Än så länge.)

Att under sommardagar se yrande snöflingor, även om de är få, är en väldigt deprimerande syn.

Flingorna var dock inte så många att de behövde skottas bort.

Gårdagens snöoväder varade några timmar, sedan blev det strålande solsken.

Men ack så moddigt, blött och otryggt halkigt.

Både för folk ...

... och fordon.

Trevlig torsdag!

HATTEN AV FÖR VÅREN

Hatten av för ljuva Valborgsmässen!

Vi andas ut och slänger ylledressen.

Och på måndag passerar sköna Maj vår grind.

Hoppas hon har med sig härligt vårljum vind.

Varmt välkommen säger vi till våren.

Lycka till att sopa undan vinterspåren!

Sedan väntar vi förstås på skira grönskan.

Vädergudar, ta emot vår "toppensommar"-önskan!

Må alla ha en fin Valborgsmäss! Och majbörjan.

Så även kungen som fyller 77 år idag!

Grattis!

FUNDERINGAR OM STORT OCH SMÅTT

Mer och mer inser jag att jag har haft turen att leva under den bästa av tider.

Visst har det tidvis varit oroligt lite varstans men i det stora hela har vi levt i en idyll.

Tills mänskligheten svepte in i 2020-talet.

När den snygga sifferkombinationen tog över förändrades det mesta.

Tyvärr till det sämre.

Det började med covid-19 och pandemin.

Med den började världen sin färd mot totalt haveri.

Någon hastighetsbegränsning tycks inte existera på den resan.

Och det blir svårt att lösa returbiljett.

För varje dag har nyheterna blivit allt hemskare runt hela planeten.

Inom alla områden. Och på alla nivåer.

Har vår kultur nått toppen nu?

Kommer den att rasa ihop som ett korthus som framstående kulturer ofta gör.

Mycket tyder på att vi håller på att förgöra oss själva.

Våra livsbetingelser är i rejäl gungning.

Men, men ... att något vettigt ska ske med världen kan man ju glömma när en viss makthungrig ledare uttryckt sig så här.

Bevare oss väl!

I min egen lilla värld är jag för övrigt riktigt sur över att ICA och Coop inte längre säljer 

Edet Extra toalett- och hushållspapper.

Bästa valet, enligt mig.

Dessa två produkter har jag använt så länge jag kan minnas.

Och det är lääänge, det!

Andra pappersmärken tar slut nästan innan man satt dem i hållaren.

Man kan knappt titta på dem så försvinner de.

Numera märker jag ofta att flera av mina favoritvaror plötsligt inte finns att köpa längre.

De kan ha funnits i många, många år och så, vips! har de utgått ur sortimentet.

Det gör mig både besviken och irriterad.

Inte nog med att man ska kämpa med världens alla problem — och dumskallar — dessutom har man sina egna problem att ta hand om. Och även sin egen dumma skalle.

Det är verkligen fullt upp.

😁

Jo, förresten, en sak till: Såg ni Elle-galan?

Tala om dekadens!

Det fanns inte en enda snygg kreation på den catwalken.

Och hur var programledarna klädda???

Det är tur att vi har de kungliga damerna som verkligen inte anammat detta vedervärdigt fula mode utan klär sig vackert och stilfullt.

Jag satt där och tänkte på filmen "Cabare" med Liza Minnelli och den tid den speglade.

1930-talet slutade med katastrof.

Den tid vi lever i nu känns nästan som ett slags preludium till ett liknande skeende.

Må det inte bli så.

LÖGNER OCH MISSAD LOGIK

De flesta känner till Pinocchio, den lilla trädockspojken, vars näsa växte för varje gång han ljög.

Men han var ju snäll innerst inne.

I dessa tider har en annan typ gjort sig känd som en storljugare, vi kan kalla honom Putinocchio.

Han är däremot en mycket ond man som ljuger hej vilt både för sitt folk och för hela världen.

Men tror han verkligen att världen är så naiv att den tror på hans fabulerande?

Synd bara att inte hans näsa växer i takt med lögnerna. Det vore så raffinerat.

Men om den gjorde det så skulle Putinocchio inte ens rymmas i sitt stora vräkiga palats.

Hans näsa skulle vara lång som Kinesiska muren.

Det är inte bara sanningen som Putinocchio har problem med.

Vanlig logik tycks inte heller vara hans starka sida.

Hans egna göranden och låtanden framkallar just det han själv oroar sig mest för.

Allt han gör får precis motsatt effekt.

Men själv ser han inte alls sammanhanget.

Eller snarare, låtsas inte se.

Att han förlorar kontakten med andra länder och ledare och blir allt mer isolerad är givetvis inte hans fel, Nej, han försvarar bara sitt land och sitt folk mot påstådda na*ister, knarkare och annat löst folk.

Alla är ju så dumma.

Putinocchios villfarelser, galna världsbild och makthunger verkar rättfärdiga honom att döda tusentals människor och bomba sönder deras länder. Han gillar också att hota omvärlden med kärnvapen. 

Han har fått för sig att hela västvärlden vill utplåna hans land och folk.

Värsta hoten är försvarsalliansen N**O och så det stora landet i väster.

Människor som på något sätt vågar kritisera Putinocchio och hans diktatoriska styre hamnar i fängelse, blir förgiftade, trillar ut genom fönster, omkommer i bilolyckor, o.s.v.

Tala om otursförföljda personer ...

När ska alla dessa diktatorer och galna ledare fatta att det är med handen och sinnet öppna de får folkets respekt och kärlek? Och övriga länders vänskap. Varför ska det vara så svårt att förstå och leva efter?

Det är ju en sådan självklarhet.

Må Putinocchio tvingas hissa vit flagg! Snarast.

Hela världen hoppas att han och hans ja-sägare kommer att få stå till svars för allt fruktansvärt de ställt till med. 

De får inte vinna detta totalt meningslösa krig!

De måste förlora. Och de måste dömas.

PÅSKIGT PYSSEL

Påskaftonen bjöd oss norrbottningar på sol (mestadels) och plusgrader.

Under eftermiddagen visade min termometer i norrläge på +9,2°.

Den temperaturen får snötäcket att krympa rejält.

Men det kommer säkert fler flingor – april kan vara en snöig månad här i norr.

Det är en stund kvar av påskaftonen och två hela dagar kvar av helgen.

Då kan man väl fortfarande önska Glad Påsk.

Det gör jag med två animationer som jag knåpat ihop av och med bilder från Pixabay.

Jag gillar verkligen att pyssla med sån´t här.

Och det är en liten utmaning.

Mitt bildprogram i datorn är inte alls avancerat och då gäller det att komma på egna lösningar.

Efter varje pysselstund märker man att man lärt sig något nytt.

Det var en del knep och knåp att både få till locket och att det stängdes snyggt.

Originalet.

Det här var lättare men tog ändå lite tid.

Varje bokstav måste ju ha sin egen bild.

Originalet.

Den röda bakgrunden minskade jag betydligt.