TRE MÅNADER AV HALV TYSTNAD

I dag är det precis tre månader sedan jag, på midsommardagen, drabbades av plötslig och total dövhet på höger öra. På 8-9 timmar hade jag tappat all hörsel på örat. Tiden närmast efter så skrev jag några blogginlägg om chocken, förvirringen, förvåningen och den behandling som omedelbart sattes in. Under fem dagar i följd fick jag stora doser kortison insprutat direkt i örat genom ett uppsnittat hål i trumhinnan.

-

När jag var på återbesök till öronläkaren efter en månad, i slutet på juli, så visade det nya audiogrammet (hörselprovet) att en viss aktivitet kunde mätas i högerörat. (Vid första testet i juni var hörseln inte mätbar. Jag kunde inte ens uppfatta ljudstyrkor på 100 dB. Men jag höll på att hoppa ur stolen av tryckvågen.)

-

I juli var alltså hörseln mätbar, knappt. Läkarna sa att det var positivt. Jag hörde skrälliga toner i diskanten, men det behövdes en ljudstyrka på ca 70 dB. Efter att ha varit helt dövt och dött hade det svekfulla hörselorganet bestämt sig för att återuppta en viss mini-aktivitet.

-

Och så är läget nu. Ingenting mer har hänt på de två senaste månaderna. Några ord kan jag inte uppfatta, vet inte om folk säger ja eller nej fastän jag testar med att hålla telefonluren tätt, tätt mot örat. Men det värsta är nog att jag är så fruktansvärt ljudkänslig, t o m min egen röst skräller och ljud runt omkring tröttar ut mig enormt.

-

Jo, man försöker alltid vända det snälla, hörande örat mot ljud man vill höra - personer man talar med och TV:ns och radions prat. Förr var högerörat mitt mesta "telefonöra", nu är det förstås bara vänster som gäller.
-
Sedan tre månader tillbaka har jag tinnitus i örat, ett "fläktsystem" som surrar, ibland högre, ibland lägre, men ständigt påslaget. Värst är det när jag ska sova och "fläktarna" går på högvarv. Under dagarna märker jag dem mindre när de blandas med andra ljud. Tryckkänslan i halva huvudet är också kvar. Även den varierar i styrka och tidvis är den väldigt jobbig när det känns som halva huvudet ska explodera.
-
Vad mer? Jo, jag har svårt att lokalisera ljud, alltså varifrån de kommer. Det beror ju på att informationen bara kommer från ett håll. Likväl som vi behöver två ögon för att bedöma avstånd så behöver vi två öron för att bedöma ljudriktning. Jag märker att jag vrider och vänder på huvudet mycket mer nu, speciellt när jag är utomhus, för att kolla vad som händer runt omkring mig. Och då och då "lyckas" någon bil eller cyklist skrämma mig darrig när de dyker upp utan att jag hört dem. Eller trott att de var på min andra sida.
-
Kommande vecka ska jag på nytt audiogram och läkarbesök. Det blir spännande att "höra" om hörseln förbättrats något mer. Jag tror inte det, men hoppas gör jag. Och jag önskar innerligt att hålet som gjordes i trumhinnan har läkt. I juli var det oläkt. Det är ett joxande med fetvaddstussar i örat när jag ska tvätta håret eftersom det inte får rinna in vatten, antagligen p g a infektionsrisken. Men vattnet skulle nog bara rinna rakt genom skallen... ;o)
-
Plötslig dövhet kan drabba vem som helst, i vilken ålder som helst och när som helst. Det är en ovanlig sjukdom som slår mot 5-20 personer på 100 000. I ca 85% av fallen kommer man aldrig på orsaken. Ungefär hälften får tillbaka hörseln helt eller delvis, men det kan ta upp till ett år.
-
Jag är så glad, lycklig och tacksam över att jag har två öron. Jag mår förhållandevis bra och jag klarar mig fint, men naturligtvis har livet förändrats. Dessa tre månader, ja, denna sommar, blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det är inte självklart längre att vistas i miljöer där det är mycket ljud. Och det är det ju nästan överallt. Jag mår bäst när tystnad råder, eller i alla fall nästan tystnad. Och jag, musikälskaren, har fått välja bort det mesta som har med musik att göra. Inga konserter, inga härliga stunder vid stereon och mp3-spelaren ligger oanvänd. Än så länge.
Men jag hoppas. Ni får gärna hålla en tumme. Eller två.

EN FILM OM VÅRT HEM

I går kväll satt jag som klistrad vid TV:n i nästan två timmar. Under rubriken "Dox: Home" sände SVT1 den franske filmaren Yann Arthus Bertrands underbara film om vår jord. I långsamt tempo flyger Bertrand och hans medarbetare i en helikopter över land efter land och tar bilder som är alldeles fantastiska. Denna film är bland det vackraste jag sett i TV. Bilderna nedan har jag fotograferat från SVT:s websida.

SVT ger ingen information om att filmen kommer att repriseras och, som ni kan läsa ovan, så visas den inte heller i SVT Play, av rättighetsskäl. Men den finns på "youtube", med engelskt tal och engelsk text. Den är långfilmslång, men sätt er bekvämt vid datorn, klicka fram bilden i helskärm - och njut! Bli förälskad i planeten Tellus under denna meditativa resa. Men få också en tankeställare om hur vi missbrukar den och dess resurser. Vi håller på att helt förstöra vårt enda "home". Trots det, i slutet av filmen tänds ändå hoppet. Även om det är i elfte timmen så kan vi fortfarande göra mycket för att rädda vårt enda hem i universum.
-
Här hittar du filmen på "youtube".

VALDAGENS FÄRGER

En bild från valdagen - rött, grönt, gult och blått.

Foto: Anta Snaque

-

Valet är över. Svenska folket är förvånat, förargat, förvirrat. Ingen är riktigt nöjd och glad över valresultatet. Inget av blocken fick majoritet och det kan ställa till det. Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och får vågmästarroll. Kanske man borde tagit SD på allvar och låtit dem delta i debatter och utfrågningar. Låtit dem förklara sin politik och ta ansvar för sina åsikter. De hade behövt få mothugg och jag tror att de etablerade partiernas erfarna politiker skulle ha krossat SD:s argument till ynkliga sandkorn.

-

Öppna debatter och samtal mellan alla parter är speciellt viktiga i politiken. Låt oss nu bara hoppas att de två blocken på något vettigt och konstruktivt sätt kan sätta sig ner och diskutera eventuella lösningar. Alla vill vi Sveriges bästa. Det måste väl ändå finnas någon fråga där de flesta av partierna är lite eniga. Går det inte att börja där? Varför bara tala om och dra fram motsättningarna? Går det inte att hitta en minsta gemensam nämnare?

-

Jag vet, jag är politiskt naiv, men det skulle vara roligt uppfriskande att någon gång höra politiker från olika partier säga till varandra: "Där kan jag verkligen hålla med dig. Det ligger något i det du säger. Låt oss spinna vidare på det."

-

Skulle detta hända så riskerar åtminstone jag att ramla av stolen och slå mig fördärvad. Men... vaddå, jag tar risken.

POLITISK ETIKETT

Kanske får vi se liknande tvättrådsetiketter i Sverige efter valet.

-

-

God fredag!

"ENDAST DEN ÄR KLOK...

... SOM DELAR MIN ÅSIKT."

-

Just nu verkar detta citat vara mer aktuellt än någonsin.

Varför har vi så svårt att erkänna att även "de andra" kan ha åsikter som är bra?

-

Den svenska,

-

-

färgglada valkarusellen snurrar vidare.
-
Det är dan före dan före dan före stora valdagen. Vi är inne i slutspurten och alla partier kämpar energiskt för att vinna så många väljarröster som möjligt.

I vissa sammanhang kan man tycka att många politiker framstår som lustiga clowner.
De flesta av oss har nog redan bestämt oss för det parti som ska få vår röst. Eller...?
-
Hur blir det om vi röstar rött...
-
... eller om vi väljer blått?
-
Det gäller att snart bestämma sig.

SNAQUEFOTON

Tre bilder från vackra Dalarna.

-

Dalälven
-

Dalälven
-
Klosters bruk
-
Naturen - färger, former, ljud. Vilken "må-bra-resurs"!
Och hösten ger dessutom extra färgsprakande ögonfröjd. (Även om den inte syns som mest på dessa bilder.)

RÖDGRÖNA SJÄLVMÅL

Politik är inte det lättaste.

Till och med (S) är oroliga.
-

Desperata rödgröna söker stöd hos varandra.

-

Under den sista tiden har jag (och många med mig) roat - och oroat - lyssnat på det politiska valsnacket med fler och fler utspel och guldkantade vallöften. Från båda blocken. Tala om sandlådenivå!

Jag är inte speciellt intresserad av politik och är inte insatt i alla turer och steg i den politiska snoan. Jag hade inte ens tänkt skriva om det kommande valet, men nu börjar tokigheterna bli så många att jag känner för att skriva några rader.

(Vad har man annars en alldeles egen blogg till?)

-

Som sagt, det har lovats både det ena och det andra under de senaste veckorna. Och vilket block som än vinner den 19 september så kommer det att ha stora svårigheter att hålla alla frikostiga vallöften.

-

Men nog verkar de rödgröna bli alltmer desperata när Thomas Bodström lovar att fixa fotbolls-VM till 2020 om de vinner. Och Lars Ohly satt i veckan i TV och tyckte att fotbollsspelare skulle ha lägre skatt än andra. Han ändrade sig snabbt, men att bara komma med något så dumt. Jag häpnar. Handlar inte valet om viktigare saker än fotboll?

-

Dessutom hör jag på TV:s nyheter i kväll att Norrbottens Läns Landsting, med 50 000 kronor, har sponsrat ett uppträdande här i länet av vänstersympatisören Mikael Wiehe. Igen häpnar jag, men jag blir också riktigt, riktigt arg! De rödgröna som styr NLL drar åt svångremmen i åtskilliga vårdsituationer, men de tvekar inte att använda våra skattepengar till ren och ohämmad rödgrön propaganda. De borde skämmas så öronen hänger!

-

Mycket taffligt försöker de bortförklara Wiehes sponsrade besök med att "vi visste inte att det skulle bli politiskt". Vad i alla tider? Hur dum får man vara? Alla vet att Wiehe är vänstersympatisör. Alla vet att han sagt att han ska göra allt han kan för att störta alliansregeringen. Det förklarade han ju klart och tydligt när han uppträdde i TV och sjöng sin låt som handlade om just det.

Ta gärna hit artister som har politiska budskap, men se till att gaget betalas med det aktuella partiets egna pengar, vare sig kassaskinet är rött eller blått. Landstingens pengar ska gå till vård, inget annat. (Jodå, jag vet att landstinget ska bidra med pengar till kulturen, men det bör vara kultur för ALLA.)

-

Ju sämre opinionssiffror de rödgröna får, desto mer desperata verkar de bli. Och vilka publikfriande och röstfiskande metoder som helst accepteras. Nu kämpar de för makten och försöker göra allt för att hålla näsan över den rödgröna sörjiga vattenytan.

-

De goda och ljusa tankar och idéer som glimrat hos oppositionspartierna har de själva framgångsrikt lyckats släcka ner. Sverige behöver seriösa politiker med seriösa mål. Och då menar jag inte fotbollsmål.

"VISA MIG DIN BOKHYLLA...

... och jag ska säga dig vem du är."

-

Det ligger en hel del i det uttrycket. Vi talar om vilka vi är genom de saker vi omger oss med. Det gäller allt, från böckerna vi har i bokhyllan till hur vi inreder våra hem.

Här kommer bilder på några av mina bokhyllor. De skvallrar högljutt om att jag är intresserad av konst, musik, heminredning, fyrar, mat, lyrik, humor - och leksaker. Med mera, med mera...

-

Konst och heminredning.

Samma här.

Heminredning, fyrar, mat, m m.

Konst, m m.

Art Déco, skor, citat, lyrik, m m.

Leonardo (en av mina favoriter), porslin, antikviteter, auktioner, m m.

Städer och länder, m m.

Humor, m m.

-

Nu vet ni bloggläsare precis vad jag är för en konst-ig typ. Hoppas ni återkommer ändå.

-

Trevlig fredagskväll!

MIN MORFAR - FILUREN

Morfar 1906, 26 år gammal.

(Men, morfar då, cigarett i handen? Fy på sig!)

-

Min morfar kunde vara en riktig filur, en humoristisk man med glimten i ögat. Här kommer en liten historia som bevisar det.

-

Morfar arbetade som faktor vid ett sågverk efter Västerbottens kustland. Han hade en roddbåt liggandes vid hamnen för att kunna ta sig ut till båtar som kom för att hämta virke, men båten användes även för nöjes skull.

-

I grannskapet bodde en ungkarl som vi kan kalla Pelle. Pelle hade en käresta på en närbelägen ö, men han hade ingen egen båt - och det var ju lite opraktiskt. Därför hade han tagit för vana att när han skulle hälsa på sitt hjärtas utvalda så "lånade" han morfars roddbåt. Massor av gånger kom morfar ner till hamnen för att använda båten - men den var borta.

Till slut fick morfar nog och bestämde sig för att sätta stopp för Pelles tjuvlånande av flytetyget.

-

(Min fina roddbåt från Nittsjö.)

En mörk höstkväll anar morfar att den kärlekskranke ungkarlen återigen kommer att ta båten. Min spelevink till morfar förser sig med ett mycket långt och kraftigt rep och går ner till hamnen. Han knyter fast repet i roddbåtens akter och lägger det så det inte ska märkas. Sedan gömmer han sig i skydd av mörkret.
-
Efter en stund kommer Pelle glatt visslande och förväntansfull inför den stundande kvällen med kärestan. Han lossar båten från bryggan och märker inte repet som sitter i aktern. Han börjar ro med beslutsamma årtag. Och morfar släpper efter på repet. När Pelle är en bra bit från land och repet snart är slut så börjar morfar att, med viss ansträngning, dra roddbåten baklänges, mot hamnen. Genom det kompakta höstmörkret kan han höra både hur Pelle desperat försöker ro och hur han förvirrad svär över att båten håller alldeles fel kurs.
-
Efter en viss tids kamp mellan åror och rep så vinner naturligtvis min storvuxna och starka morfar. När Pelle - på "mystiskt" sätt - åter är i land, så bryr han sig inte ens om att göra fast båten i bryggan. Vettskrämd och förbryllat mumlande slänger han årorna och skyndar därifrån. Och han har inte upptäckt morfar som lurar i kvällsmörkret.
-
Efter denna kväll fick morfar ha sin roddbåt i fred. För alltid. Några gånger erbjöd han Pelle att låna den, men Pelle skakade bara på huvudet och sa att "nää, faktorns båt rör jag inte, det är nåt konstigt med den".
-
Morfar avslöjade aldrig mysteriet med den baklängesgående båten för Pelle och Pelle lämnade jordelivet i tron att faktorns båt var ett "spökskepp".

Ett litet tillägg: Min mamma hade ärvt sin fars humor och glimt i ögat. Om hennes busiga sida går att läsa här.

SNAQUESALIGA LIMERICKAR

En tankfull professor i Lund,

gick ut för att rasta sin hund,

han sa: "Kom, Karo, kom!"

Men när han vände sig om -

i kopplet sprang frun, frisk och sund.

--------------------------------

En lastbilschaufför ifrån Veda,

körde mest på vägar så breda:

"Jag hoppas ett gupp

snart piggar mig upp,

för annars jag somnar av leda."

----------------------------------------------
En snabbfotad kranskulla från Mora

skulle snart Vasaloppvinnaren kora.

Hon rusade på utmed spåret

och vid så där tiosnåret,

var hon framme vid stationen - i Nora.

VOLVO - DET VAR DÅ

Bland mina sparade tidskrifter av allehanda slag så finns åtta nummer, från 1960 och 1961, av Volvos kundtidning Ratten. (Prenumeration helår 2 kr.) Den grundades 1930, men 2006 bytte den namn till Volvo Life. Sedan 1980 skickas den ut gratis till alla ägare av Volvobilar. Upplagan 1996 var 930 000 ex.

Volvos tidning Ratten, Nr 3, 1961. En sommarglad Alice Babs som "huvsmycke".

Ratten, Nr 4-5, 1961, sid 20-21. Undrar vad datorprestandan är i dag?

Ratten, Nr 6, 1961, sid 3.

Volvos dåvarande chef Gunnar Engellau reflekterar inför det nya året 1962.

-
Gunnar Engellau (1907-1988) blev VD för Volvo 1956. Då hade Volvo 12 000 anställda, 600 miljoner i omsättning och tillverkade 31 000 bilar. Då han lämnade Volvo var antalet anställda uppe i 40 000, omsättningen 6 miljarder och 205 000 bilar tillverkades.

Under Engellaus ledning blev Volvo ett världsomspännande företag med fabriker bl a i Gent.

När han slutade som VD 1971 efterträddes han av sin svärson Pehr G. Gyllenhammar. De följande sju åren, till 1978, var Engellau styrelseordförande i Volvo.

-

Den 13 augusti 1956, vid övertagandet av VD-posten i Volvo, mötte han alla sina anställda på Lisebergs utescen med orden:

"Jag tar av mig hatten för det som gjorts hittills, men jag tar av mig kavajen för framtiden."

(Fakta: Wikipedia)

-

Man kan verkligen undra över vad den skicklige och drivande förre VD:n skulle säga om Volvo i dag.

VACKRA SEPTEMBER

Klicka bilden för att förstora.

Foto: Anta Snaque

Gustafsnäsviken utanför Långshyttan i Dalarna en underbar, stilla höstdag. Klarblå himmel, den lågt stående solen kastar långa skuggor, hög, klar luft och vackra färger.

-

Välkommen vackra september!