MIN MORFAR - FILUREN

Morfar 1906, 26 år gammal.

(Men, morfar då, cigarett i handen? Fy på sig!)

-

Min morfar kunde vara en riktig filur, en humoristisk man med glimten i ögat. Här kommer en liten historia som bevisar det.

-

Morfar arbetade som faktor vid ett sågverk efter Västerbottens kustland. Han hade en roddbåt liggandes vid hamnen för att kunna ta sig ut till båtar som kom för att hämta virke, men båten användes även för nöjes skull.

-

I grannskapet bodde en ungkarl som vi kan kalla Pelle. Pelle hade en käresta på en närbelägen ö, men han hade ingen egen båt - och det var ju lite opraktiskt. Därför hade han tagit för vana att när han skulle hälsa på sitt hjärtas utvalda så "lånade" han morfars roddbåt. Massor av gånger kom morfar ner till hamnen för att använda båten - men den var borta.

Till slut fick morfar nog och bestämde sig för att sätta stopp för Pelles tjuvlånande av flytetyget.

-

(Min fina roddbåt från Nittsjö.)

En mörk höstkväll anar morfar att den kärlekskranke ungkarlen återigen kommer att ta båten. Min spelevink till morfar förser sig med ett mycket långt och kraftigt rep och går ner till hamnen. Han knyter fast repet i roddbåtens akter och lägger det så det inte ska märkas. Sedan gömmer han sig i skydd av mörkret.
-
Efter en stund kommer Pelle glatt visslande och förväntansfull inför den stundande kvällen med kärestan. Han lossar båten från bryggan och märker inte repet som sitter i aktern. Han börjar ro med beslutsamma årtag. Och morfar släpper efter på repet. När Pelle är en bra bit från land och repet snart är slut så börjar morfar att, med viss ansträngning, dra roddbåten baklänges, mot hamnen. Genom det kompakta höstmörkret kan han höra både hur Pelle desperat försöker ro och hur han förvirrad svär över att båten håller alldeles fel kurs.
-
Efter en viss tids kamp mellan åror och rep så vinner naturligtvis min storvuxna och starka morfar. När Pelle - på "mystiskt" sätt - åter är i land, så bryr han sig inte ens om att göra fast båten i bryggan. Vettskrämd och förbryllat mumlande slänger han årorna och skyndar därifrån. Och han har inte upptäckt morfar som lurar i kvällsmörkret.
-
Efter denna kväll fick morfar ha sin roddbåt i fred. För alltid. Några gånger erbjöd han Pelle att låna den, men Pelle skakade bara på huvudet och sa att "nää, faktorns båt rör jag inte, det är nåt konstigt med den".
-
Morfar avslöjade aldrig mysteriet med den baklängesgående båten för Pelle och Pelle lämnade jordelivet i tron att faktorns båt var ett "spökskepp".

Ett litet tillägg: Min mamma hade ärvt sin fars humor och glimt i ögat. Om hennes busiga sida går att läsa här.