ETT ILSKET MONSTER

Har ni varit med om att känna er arga och retliga? Utan anledning? Ungefär som ett rasande lila monster som poppar upp ur ingenstans?

Häromdagen, utan minsta lilla orsak, gick jag omkring och var ilsken och förargad en hel eftermiddag. Jag kände mig som en riktig satmara. Det kokade i mig, men som tur var så lyckades jag maskera den mesta förtreten och det var nog bara små ynkliga puffar som nådde omgivningen.

-

När jag talade med väninnan så hade hon upplevt en liknande småilska - samma dag. Kan det ha varit något i luften? Biologisk krigsföring? Den lede fi som släppte ut irritationspulver som dalade ner över Sverige och gjorde åtminstone två invånare arga och retliga?

-

Kanske är det så att ibland ska man ha en o-snäll, o-glad och o-mysig dag. Man kan ju inte alltid skrida omkring och konkurrera med solen. Då och då behöver man lätta på trycket och låta det tillfälligt dåliga humöret pysa ut. Det kan faktiskt kännas riktigt skönt att få vara en liten satkärring emellanåt. När man annars alltid är en glittrande solstråle.

-

Tack och lov så är dessa satmariga dagar få. För min egen del inträffar de möjligen ett par gånger/år. Och det får man väl stå ut med. Ävenså de närstående. De kan ju minsann också ha sina vresiga stunder. Förhoppningsvis är man inte hoppande monster samtidigt.

-

Och likväl som man kan känna sig retlig och ilsken utan orsak så kan man också känna sig obeskrivligt nöjd och lycklig - utan orsak. Så gott som varje dag känner jag stor tacksamhet över hur bra jag har det. I jämförelse med massor av människor lever jag i den bästa av världar.

-

Snäll, glad och mysig fredag!